Värnamo vinner konstkampen

Värnamo och Västerås har fått nya konstmuseer, Vandalorum respektive Karlsgatan 2. Tyvärr måste man som västeråsare konstatera att en jämförelse dem emellan inte utfaller till Karlsgatans fördel.

I Smålands konstarkivs del av Vandalorum
visas för närvarande skulpturer av Ingemar
Svensson.

Skillnaden märks så fort man kommer innanför dörren. Vandalorum har lokaler som är skapade för ändamålet. Den italienske stjärnarkitekten Renzo Piano ritade fem stora röda och luftiga lador på 1990-talet, när Vandalorum ännu var en djärv vision. En vision som länge tycktes bli kvar i de oförverkligade idéernas skräpkammare. Men nu står husen där, mitt i Småland.

Lokalerna präglas av ljus och rymd, vilket ger de utställda verken möjlighet att ta plats. Något man saknar på Karlsgatan, där samboförhållandet mellan Länsmuseet och Konstmuseet har lett till två lite sorgsna, hopklämda museer. Inte den nytändning man hoppats på.

En annan skillnad är det lokala engagemanget. Jag känner ingen som är särskilt engagerad i Karlsgatan. Vandalorum har en vänförening med 1 200 medlemmar. Museet drivs av en stiftelse och skulle inte ha funnits utan eldsjälen Sven Lundh och stödet från lokala sponsorer och partners.

Tre lokala företag satsade tillsammans 40 miljoner, vilket gjorde bygget möjligt. Kommunen hade tidigt sett till att det fanns någonstans att bygga genom att ställa upp med den attraktiva tomten, som ligger där E4 och väg 27 möts och tusentals bilister dagligen passerar. Kommun och landsting stöttar också verksamheten genom att hyra lokaler för Smålands konstarkiv. I övrigt ger det offentliga idag inga bidrag till Vandalorum.

Men frågan är om museet i längden kan klara driften utan offentligt stöd. Vandalorums förhoppning är att få del av det nya regionala kulturstödet som snart ska börja fördelas. Utan det kan det bli svårt att upprätthålla dagens höga ambitionsnivå.

Jag håller tummarna för att det fungerar och hoppas att få uppleva en konstentreprenör i Västerås. Det piggar upp med djärva, till synes omöjliga projekt, som komplement till de gedigna kommunala verksamheterna.

Texten även publicerad i VLT den 16 augusti 2011