När självstyre blir själsvåldighet

Finansmarknadsminister Peter Norman vill
veta hur vanligt det är med domstolstrots.

Det finns många goda argument för lokalt självstyre. Att kännedom om lokala förhållanden ger bättre beslutsunderlag. Att det är bra att de som fattar lokala beslut ställs till ansvar i lokala val. Att landet blir som en experimentverkstad när man kan prova olika lösningar och lära av varandra. För att ta de vanligaste, inte minst ofta framhållna av kommunföreträdare själva i mer eller mindre högtidliga sammanhang.

Ibland kan dock detta goda självstyre övergå i en kommunal självsvåldighet, som är till skada inte bara för de direkt berörda utan också för principen. Till exempel när man kringgår beslutsordningar och lagparagrafer för att få igenom ett beslut man anser mycket angeläget, men vet befinner sig i gränstrakterna för vad som är tillåtet. Eller när man inte verkställer beslut som domstolar fattat.

Ett känt exempel är Täby kommuns försäljning av Tibble gymnasium till underpris till ett privat bolag. Eller när Övertorneå kommun sålde sim- och sporthallen för en krona, trots att det bokförda värdet var 2,5 miljoner. I båda fallen upphävda domstol besluten, men kommunerna rev inte upp sina beslut.

Domstolstrots kallas sådant och faktum är att ingen vet hur vanligt det är. Det har nu Statskontoret fått regeringens uppdrag att ta reda på, rapporterar Riksdag & Departement. I uppdraget ingår också att ta reda på vad detta beror på och om det är vanligare inom vissa typer av kommuner och i vissa typer av ärenden. Undersökningen ska omfatta perioden 2006-2011 och fort ska det gå. Senast 15 februari nästa år vill regeringen ha resultatet.

”Regeringen anser att det är viktigt att få en samlad bild av omfattningen”, motiverar finansmarknadsminister Peter Norman, som också har ansvaret för kommuner och landsting i regeringen beslutet.

Det är de inte ensamma om. Vi som i grunden tycker att självstyret är bra får hoppas att undersökningen visar att kommunal självsvåldighet är undantag. Om undersökningen visar att domstolstrots är vanligt, lär argumenten för självstyre behöva vässas.