Dialog får inte bli demokratiskt pynt

Av nyfikenhet och samhällsintresse tillhör jag minoriteten västmanlänningar som anmält sig till landstingets medborgarpanel. Vi är runt 300, alltså en dryg promille av länets befolkning. På hemsidan utlovas vi möjlighet att påverka landstinget i aktuella frågor.
Sedan juni 2013 har fem nätbaserade paneler genomförts, jag har varit med om de två senaste. Den ena handlade om vad man tyckte om att få tillgång till sin patientjournal på nätet. En stor och komplicerad fråga, där man kan ifrågasätta vad panelens löst grundade tyckande kan vara till för nytta i landstingspolitikernas beslutsfattande. Andra gången gällde frågorna utformningen av sjukhusentré där personliga erfarenheter kan vara av större intresse.

Eftersom vi är så få och har rekryterat oss själva är våra åsikter närmast av kuriosaintresse ur statistisk synvinkel och inget som bör påverka landstinget i aktuella frågor. Det går inte att dra några som helst säkra slutsatser om västmanlänningarnas åsikter om nätjournaler eller behovet av service i sjukhusentrén utifrån från våra svar. Förhoppningsvis gör landstingspolitikerna inte det heller utan tar det för vad det är: Enskilda medborgares åsikter om aktuella frågor. Sådant som politiker förr i hög grad fick via sina partier, Idag när bara 3,9 procent är partimedlemmar och 1 procent aktiva måste de finna nya väga.

Kommuner och landsting försöker därför med olika former av medborgardialog. Upplands Väsby-borna kan genom att klicka på en karta tala om var de känner sig otrygga, i Bengtsfors har man dialog om framtida boenden, i Gällivare finns en referensgrupp kring kommunens utvecklingsplan för att ta några aktuella exempel.

Forskarna säger att folk vill engagera sig men inte bli medlemmar i ett politiskt parti. Medborgardialog blir ett sätt att ta till vara engagemanget. Vällovligt kan man tycka, men också rätt meningslöst om det handlar om att fylla i enkäter på nätet utan egentligt värde. Om politiker verkligen vill ha en dialog måste medborgarna känna att deras insats har någon betydelse.

Det förutsätter att beslutsfattarna är beredda att lyssna och ta till sig argument. Medborgardialog får inte bli ett demokratiskt pynt. Det måste finnas en tydlig plan för hur den ska användas och hur man ska hantera de som engagerat sig men inte fick som de ville. Illa skött kan medborgardialog skada tilltron till politiker och därmed till den lokala demokratin.