Sverige är det industriland som lägger mest skattepengar på vård och omsorg av äldre, visar en nyligen presenterad rapport. Där framgår också att vi har flest anställda i äldrevården, i förhållande till andelen invånare över 80 år. Därmed är vi sannolikt det land där man behöver vara minst orolig för att ligga sina anhöriga till last på äldre dar. Däremot går det inte att säga något om vi har den bästa äldreomsorgen. Att mäta kvalitet i vård och omsorg är svårt nationellt och näst intill omöjligt när det handlar om olika länders system.
Bilden av svensk äldrevård är tudelad. Å ena sidan har vi de senaste hundra åren haft en utveckling från fattighus av den typ vi känner igen från Emil i Lönneberga till dagens omsorg, där man tack vare anpassade bostäder och medicinteknisk utveckling kan klara sig länge i den egna bostaden. Å andra sidan finns det de som dagens system inte klarar av. Det är de svårast sjuka och sköraste gamla som behöver en kombination av specialistvård, primärvård och kommunal omsorg. De som ofta hamnar på akutmottagningar eftersom det inte finns någon annanstans dit de kan vända sig när hjärtat att slår dubbelslag, när katetern har lossnat eller när bröstsmärtorna plågar.
Att vården och omsorgen har problem med de multisjuka gamla är inget okänt problem. Alla, från regeringen till vårdbiträdena i hemtjänsten, vet att vården inte är bra. I värsta fall är den rent av skadlig för den här gruppen. Ädelreformen 1992 tog ett helhetsgrepp på frågan och var tänkt att en gång för alla lösa problemet, men så blev det inte. Skärningspunkten mellan kommuner och landsting är fortfarande konfliktfylld, vilket drabbar de gamla.
Nu behövs nya lösningar utifrån nya förutsättningar. Det behövs en öppenvård som kan ta hand om de sköraste gamla utifrån deras individuella behov. Det behövs en palliativ vård som med empati och värdighet kan hantera de sista åren i en människas liv. Det behövs en ny Ädelreform för 2010-talet. Då kanske vi inte bara blir det land som satsar mest utan som är bäst på att ta hand om sina gamla.
Texten även publicerad i VLT den 17 juni 2011
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar