Hur kul är det att fylla hundra?

Årets Hongkong-maraton var det sista för Fauja Singh. I fortsättningen ska den åttafaldige världsrekordhållaren bara springa för nöjes skull. Fauja Singh är 102 år och ett exempel på äldre som trotsar våra föreställningar om vad det innebär att bli mycket gammal.

I hela världen blir det allt fler som får uppleva sin 100-årsdag. 1968 fanns det 105 svenskar som fyllt 100, idag är det drygt 2000. Prognoserna pekar mot att hälften av de barn som föds idag kommer att kunna fira sin 100-årsdag. Samtidigt ökar ångesten för åldrandet. Hur kul är det egentligen att bli så gammal? Svaret på den frågan är, enligt forskning som refereras i det senaste numret av tidskriften Äldre i Centrum, att det är olika och kan vara rätt bra. Betydligt bättre än det framstod i SVT:s debatt häromdagen.

Man kan rätt hyggligt förutsäga vad en treåring klarar av, men det är omöjligt när det gäller 100-åringar. En del är beroende av andra för allt. Andra är aktiva på olika vis. Utmaningarna är många. ”Ageing is not for sissies”, säger amerikanerna. Att bli gammalt är inget för veklingar och det gäller att hitta strategier för att bemästra åldrandet.

Det tycks som om ju äldre man blir desto bättre lyckas man med det. Äldreforskaren Margareta Ågren har intervjuat en grupp hemmaboende gamla när de är 85, 92 och 95 år. Vid den sista intervjun har de inte längre gett uttryck för någon uppgivenhet eller förtvivlan utan snarare tacksamhet över vad livet gett.

Kanske  ångesten inför ålderdomen främst finns hos oss som fortfarande har den lite på distans. Vi som bara ser vad de gamla förlorat inte vad de faktiskt har kvar. Professor Lars Tornstam varnar för en utveckling som innebär att såväl äldreforskare som äldreomsorgens praktiker för över sina värderingar på de äldre. En god gammal är en aktiv gammal som friskvårdar sig själv så att krämporna hålls under kontroll. Ett experttänkande som bortser från vem som är den verkliga äldreexperten: den äldre själv.

Så låt den som vill springa maraton göra det och låt den som vill sitta och titta ut genom fönstret och tänka på det som varit. Om man får det stöd man behöver och får vara den man är till slutet är det nog inte fel att önska att man må leva uti hundrade år.

Texten även publicerad i VLT den 16 oktober 2013