Orwells språkråd högaktuella i valrörelsen

I mitt skrivande liv har jag haft stor nytta av råd formulerade av den engelske författaren George Orwell. En lapp vid skrivbordet har påmint mig om att undvika slitna metaforer, utländska låneord, långa ord och passiv ordföljd. Jag uppmanades också att stryka varje ord som gick att stryka.

På den ursprungliga kopian fanns en källhänvisning: Politics and the English Language. En skrift som i fjol plötsligt dök upp i svensk översättning  utgiven av Timbro., översättare: Roland Poirier Martinsson. Det visade sig vara en liten essä från 1946, som inte bara hade historiskt intresse. Orwells kritik mot bristen på precision i det politiska språket gäller i hög grad även den svenska valrörelsen 2018:

Döende metaforer. En välformulerad nyfunnen språklig bild kan lyfta och tydliggöra ett budskap. Men effekten blir den motsatta om metaforen används om och om igen trots att den ”tappat all suggestiv kraft och enbart används för att de räddar människor undan besväret att själva hitta på fraser”. Nollvision är ett sådant ord, som dyker upp för att markera att något är svårt och viktigt och att förändring är önskvärd. Har bland annat använts för dödolyckor i trafiken och för självmord. Senast använt i samband med presentationen av Västerås satsning på bättre skolresultat. Som kanske hellre borde kallas Västerås förhoppning om bättre skolresultat eftersom det inte framgår hur detta ska uppnås.

Verbalt falska svulster. För att det ska låta lite mer handlingskraftig använder man inte ett verb rakt av utan hänger på ett substantiv eller adjektiv. Till exempel ”vidta åtgärd, tjäna syftet, spela en ledande roll”.

Pretentiösa uttryckssätt. Används, enligt Orwell, för att ”få enkla påståenden att synas märkvärdiga och ge en känsla av vetenskaplig opartiskhet åt partiska omdömen”. Hävda med bestämdhet att det finns som forskning som visar att… Fyll på med den tes du vill driva. Nyligen använt av Jimmie Åkesson (SD) om riskerna för barn att växa upp med samkönade föräldrar.

Meningslösa ord. Här syftar Orwell på ord som tömts på sitt innehåll så att de till slut kan betyda vad som helst, som demokrati, socialism, frihet med flera. Ordet fascism använder Orwell som exempel eftersom det kommit att referera till något ”allmänt icke önskvärt”. Sannolikt hade han tyckt sig få denna tes stärkt om han kunnat följa debatten om Sverigedemokraternas fascistiska rötter.

George Orwell föreslår att de utslitna och oanvändbara politiska fraserna ska förpassas till den soptipp där de hör hemma. Det är bara att instämma så här 72 år senare och hoppas på en valrörelse präglad av de raka, tydliga, från hjärtat kända orden som förmedlar engagemang och vilja.

Texten även publicerad i VLT den 11 juni