Regionentusaisterna kämpar oförtrutet vidare

Det här var veckan när svensk sexutalbrottslagstiftning hamnade i nyhetsflödets centrum när Julian Assange hamnade i häktes Veckan när dataintrång blev en påtaglig verklighet och inte bara något Lisbet Salander ägnar sig åt. Det var också veckan när regeringen förlorade sin första omröstning i riksdagen och nu tvingas skära ner i regeringskansliet.Veckan när Robyn blev Årets svensk och ännu ett klimatmöte tycks gå åt skogen.

Entusiasterna möts om regionfrågan

Anders Knape jobbar vidare för regioner till  2014

SKL kämpar vidare med att få till mer ändmålsenliga regioner. 250 personer samlades i veckan i Stockholm för att blåsa nytt liv i frågan. Faktum är att det är lite bråttom om detta komplicerade pussel ska hinna bli klart till nästa val. Frågan lever i kommunerna. I regeringen verkar dock intresset som vanligt svalare. Varken ansvarig minister Stefan Attefall (KD) eller hans statssekreterare fanns på plats. I stället blev det politiskt sakkunnige Daniel Liljeberg, som liksom regionfrågan följt med till Attefall från Mats Odell, som fick rapportera om vad som hänt, vilket inte är så mycket. SKL:s ordförande Anders Knape uppmanade medlemmarna att höja tempot och konkretisera diskussionerna.
”Vi vet att staten vill göra om sin regionala indelning och skapa större län. Om inte politikerna i kommuner, landsting och regioner kan komma överens om hur de vill att de framtida gränserna ska dras kommer vi att få anpassa oss efter statens indelning”, säger han i ett pressmeddelande från konferensen.
Än en gång talades det om underifrånperspektiv, vilket låter bra men är i längden omöjligt i en sådan här fråga. Regeringen styr landet, då måste de styra den här processen. Annars kommer inget att hända under den här mandatperioden heller. Förutom en massa konferenser, där folk som är överens möts och de som tycker annorlunda stannar hemma. De styrande i Stockholms läns landsting, var enligt mina rapportörer, inte  på plats.

Myndigheterna mer självsvåldiga än självständiga
På plats vid Slussen fanns  Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson (V), som liksom många av sina kollegor, oavsett partifärg, har synpunkter på hur de statliga myndigheterna agerar gentemot kommunerna. Officiellt heter det att vi har självständiga myndigheter i det här landet, men Stig Henriksson tycker att de snarare är självsvåldiga i sitt sätt att tolka lagarna. Han tar i en debattartikel i VLT tre exempel från Fagersta:
Föreskrifter och råd som säger ”bör” och ”i regel”, tillämpas som om det stod ”skall” och ”alltid”. Teoretiska utsläpp från reningsverk spelar större roll än faktiskt uppmätta. I det tredje fallet stoppade Trafikverket efter 18 månaders funderande en staty i en rondell.
”När vi klagar på regionens handläggning skriver generaldirektören att han beklagar om vi upplever handläggningen som undermålig. ”Upplever?”
Jag skulle vilja fråga länets riksdagsledamöter: Hur ”upplever” de sådana här exempel på vad jag vill kalla myndighetsmissbruk?”, avslutar Stig Henriksson sin debattartikel.

Civilkurage viktigare än databas
I Göteborgs arbete med att tvätta bort stämpeln Den korrupta staden ingick bland annat att hitta ett system för hur anställda skulle kunna anmäla misstänkta mutor. För säkerhets skull frågade man Datainspektionen först och där tog det stopp. En funktion som kan leda till att stor mängd anklagelser samlas i en databas är inte acceptabelt. Bara chefer och andra personer med centrala funktioner ska kunna anmälas, skriver GP. Stadsdirektörs Åke Jacobssons råd till den som känner till oegentligheter är:
- Gå till närmaste chef, och gäller misstankarna närmaste chefen, gå till nästa chefsnivå.
Märkvärdigare än så behöver det ju inte vara och då behövs ju ingen databas. Däremot skulle det behövas ett bra svenskt ord för whistleblower, alltså de personer som slår larm. Visselblåsare, skriver GP i sin rubrik, vilket ju är korrekt, men inte känns så slagkraftigt.

Ut med de feta rökande doktorerna!
Nyligen var jag på en konferens på Läkarsällskapet i Stockholm och förundrades över alla oljemålningar över gamla doktorer. De var alla män, många var överviktiga och flera hade låtit sig avmålas rökande cigarr. Om Läkarförbundets avgående ordförande Eva Nilsson Bågenholm fått bestämma skulle de där porträtten åka ut. Enligt Dagens Medicin rankar hon det cementerade idealet att läkaren är en man som ett av de allvarligaste problemen för kvinnliga läkare i dag. 70 procent av de läkarstuderande är kvinnor, som bör vara vaksamma när de ger sig ut i yrkeslivet. Kvinnliga läkare mår betydligt sämre än sina manliga kollegor, visar färsk forskning. Genusforskaren Gertrud Åström, tyckte dock inte att det var så märkligt. Det gör kvinnor oavsett yrke.
”Man kanske kan säga att kvinnliga läkare är helt normala kvinnor”, sa hon vid en av Läkarstämmans många debatter.
Apropå läkare kan man också konstatera att det i år för första gången på länge inte krävs toppbetyg för att komma in på läkarutbildningen.

Oroande när svåra frågor får enkla svar
Yttrandefrihet har det talats mycket om i spåren på gripandet av Wikileaks grundare Julian Assange. Göran Rosenberg gör i en krönika i DN en viktig distinktion mellan yttrandefrihet och debattkultur.
En debattkultur där vad som helst kan sägas när som helst till vem som helst utan att väcka uppseende är inte nödvändigtvis ett tecken på en väl fungerande yttrandefrihet. Den kan också vara ett tecken på ett samhälle där ingenting av vikt längre kan diskuteras i offentligheten eftersom de flesta talar förbi varandra och inget yttrande har större vikt än något annat och ignoransen har samma auktoritet som kunskapen och idiotin samma tyngd som visdomen och det som yttrades i går saknar betydelse i dag. Under sådana förhållanden tenderar yttrandefriheten att producera mer oförståelse än förståelse. I varje fall gör den det svårare att offentligt diskutera svåra saker. I en sådan debattkultur dominerar de enkla svaren på hur svåra frågor som helst.

Kävlinge har drag av Svinarp
Nästa söndag  försvinner Starke man ur rutan. Lars-Göran Bengtsson gestaltad av Anders Jansson kommer för lång tid att prägla bilden av svenska kommunpolitiker. Nu tror sig alla veta hur det går till i svenska kommunhus, vilket inte är helt fel, men långt ifrån rätt. Det är trots allt fiktion och humorprogram det handlar om, vilket många tycks glömma bort. Bland annat LR, Lärarnas Riksförbund. "Vi lärare vill inte att kommunpolitiker som Lars-Göran Bengtsson i Svinarp ska styra svensk skola. Det gör han i dag", skrev Metta Fjelkner i ett inlägg om behovet av att återförstatliga skolan.
Expressen har besökt verklighetens Svinarp, närmare bestämt Kävlinge där serien spelats in och en del kommunanställda varit statister. Någon stark S-märkt man hittade man dock inte. Kävlings kommunalråd är en moderat kvinna, Pia Almström, som inte känner igen sig i Lars-Göran Bengtsson, ävenom hon känner igen typen. Kanslichefen Mats Svedberg är också mycket olik TV-seriens Gunvor, men tycker att serien är träffsäker: De har plockat idéer från lite här och var i Kommunsverige. Man kan känna igen saker från tidningarna, och från oss själva också, säger han.


Sagt i veckan
Här är några andra citat från veckans flöde:
Sanningen får du höra av barn och fyllon – och av avgående partiledare.
Erik Sundström, Dagens Arena efter Mona Sahlins tal

Flytta på er. Det är inget personligt. Bara flytta på er.
Katrin Kielos på Aftonbladet otåligt till Sahlin, Östros och Österberg

Endast som död kan en kvinna framstå som en trovärdig kronprinsessa i socialdemokratin.
Åsa Moberg anklagar socialdemokraterna för kvinnomisshandel på Newsmill

Partierna består snart bara av å ena sidan karriärister och å andra sidan den sortens människor som hör av sig till Ring P1.
Johan Hakelius, Affärsvärlden

Politik i verkligheten och på film

Det här var veckan när snön föll utan hänsyn till att två av tre kommuner redan förbrukat sin budget för snöröjning. Veckan när vi fick en ny grundlag, som nog inte kommer att engagera medborgarna särskilt mer än den gamla. Det var också veckan när effekterna av socialdemokraternas kris för första gången avspeglades i opinionssiffrorna, rekordlåga 27,7 procent. Moderaternas siffra i Synnovate-mätningen var 37,5 procent, större än S och V tillsammans.


Hur många partiledare är kvar vid nästa val?
Göran Hägglund var veckans mest utsatta partiledare. Det började med att partiets starkaste kommunpolitiker Bengt Germundsson i Markaryd kritiserade sin partiledare för att han ifrågasatte vårdnadsbidraget. Därmed öppnades dammluckorna och kritiken blev allt mer intensiv inte minst i partiorganet Kristdemokraten. I tunga distrikt som Uppsala, Kronoberg, Kalmar och Västra Götaland säger sig ordförandena inte ha förtroende för Göran Hägglund. Faller Hägglund kan han dra Maud Olofsson och Jan Björklund med sig i fallet. De övriga borgerliga partierna tynar i skuggan av de stora moderaterna och då sitter partiledarna löst, är slutsatsen i en analys i Fokus. En tung politisk reporter jag träffade i veckan trodde att alla partiledarna utom möjligen Jan Björklund och Jimmie Åkesson skulle vara utbytta till nästa val. I Fredrik Reinfeldts fall skulle det i så fall vara en frivillig avgång eftersom han då aldrig skulle riskera att förlora ett val.

Det räcker inte med gamla fina Palme-citat
I efterdyningarna av Mona Sahlins avhopp skriver Stig-Björn Ljunggren i Piteå-Tidningen om längtan efter en ny gemenskap i en tid individualistisk konsumism. En längtan som han inte tycks övertygad om att socialdemokratin lyckas fånga:
Det höjs nu röster för att socialdemokratins vägval ska vara ett återupprättande av den traditionella samhällsordningen, där vi alla går mot ljuset som det uppenbarats i rådslag och gamla fina texter av Olof Palme. Förr kunde gemenskapen baseras på hotet om helvetet. Men nu är det klimathotet som används för att de solitära individerna ska förmås lämna sina självförverkligandeprojekt och ansluta sig till den nya gemenskapen. Så låt mig gissa att försöken att återupprätta folkhemsgemenskapen inte längre kommer att vara enbart Sverigedemokraternas angelägenhet. Nu rustar den socialdemokratiska vänstern för att ta över initiativet.

Utbildning till unga arbetslösa
En av de stora utmaningarna för politiker i hela Europa är ungdomsarbetslösheten. 5,2 miljoner unga i EU går utan jobb, Sverige ligger bland de högsta. Här är ungefär en av fem som är under 25 år arbetssökande. De allra flesta unga arbetslösa både i Sverige och i övriga EU saknar gymnasieutbildning. I veckan kom TCO med ett förslag om en ungdomsgaranti som skulle ge alla under 25 år rätt till en gymnasieutbildning. På DN Debatt skriver utredaren Jonas Olofsson och TCO:s samhällspolitiske chef:
Lågutbildade unga och unga vuxna ska slussas över från arbetsförmedlingarna och socialtjänsten till utbildningscentren. På utbildningscentren ska man utforma individuella handlingsplaner i samverkan med de unga som tydliggör vilka steg som måste tas för att förverkliga målet att uppnå en gymnasiekompetens. Planen bygger på ett ömsesidigt ansvar. Den som påbörjar en utbildning erbjuds ett särskilt vuxenstudiestöd samtidigt som den som inte är benägen att hålla överenskommelsen avstängs från stöd.
I början av nästa år kommer SKL med en rapport om samma ämne. Även där kommer det att handla mycket om utbildningens betydelse.

Offentliga chefer mer begåvade
I offentlig sektor träffar man ofta på ett mindervärdighetskomplex i förhållande till den privata sidan.. HR-konsulten Source har undersökt om det finns något fog för att offentliga chefer skulle vara sämre än de privata. Genomgången av arbetspsykologiska testdata från 558 ledare visar att så inte är fallet. Tvärtom offentliga chefer ligger högre när det gäller generell begåvning, som är den urvalsfaktor som har högst korrelation med framgång i arbetslivet. Så sträck på er  och tala väl om vad det innebär att jobba för det allmännas bästa. Det gäller att vända bilden om man ska lyckas attrahera unga framtidslöften. Annars finns risk att framtida chefstester ger ett annat resultat, påpekar Jana Cagin på Source.

Hur kul är svensk politik på film?

Björn Kjellman spelar en folkpartiledar med byxorna nere.

Många politiskt intresserade har Vita huset som sin favorit bland TV-serier. De vassa dialogerna och det starka engagemanget hos president Bartlett och hans stab fångade även dem annars väljer nyheter och debattprogram. En som tittat mycket på Vita huset är Wilhelm Behrman, före detta politisk reporter och manusförfattare till filmen Fyra år till, som har premiär idag. Det är en romantisk komedi om en folkpartiledare, spelad av Björn Kjellman, som blir nyförälskad. Komplikationen är inte att föremålet är en man utan att han är socialdemokratisk statsekreterare. Hur kul är det? Inte särskilt, tycker Fokus kulturskribent Elsa Westerstad, som längtar efter en svensk film som tar politik på allvar. Ungefär som Vita huset. Jättekul och ett par nivåer smartare än normalt i svensk film, tycker Karolina Eriksson i Svenska Dagbladet. Återstår att skaffa sig en egen uppfattning. Det andra försöket till svensk komedi i politisk miljö Starke man i SVT, har jag övergett. Lars-Göran Bengtsson i Svinarp blir väldigt tröttsam i längden.

Eftervalsdebatt, korruption och stark man

e

Stig Henriksson (V) i Fagersta
tycker inte att SD är problemet

En vecka med intensiv eftervalsdebatt närmar sig sitt slut. En av moderaternas starka män Per Schlingmann avgår, orsakerna är i skrivande stund okända.  SVT balanserar på politikerföraktets rand i nya humorserien Starke man. Uppdrag Gransknings har kommit med nya avslöjanden om korruption i Göteborg. Om detta och en del annat som hänt i veckan med koppling till kommuner och landsting handlar fredagsbloggen.
Eftervalsdebatten
Just nu sliter de styrande i många kommuner och landsting med att få ihop nya majoriteter utan att ge Sverigedemokraterna inflytande. Dessutom försöker man förstå varför SD fick så många röster, också i kommuner och landsting och där deras hjärtefråga inte avgörs.
 Kommunalrådet Stig Henriksson (V) i Fagersta, där väljarna gav SD  två mandat, skriver:
"De väljer inte SD pga deras politik - för t ex här i Fagersta har de ju ingen. De väljer SD för att skicka ett budskap till "oss andra”. Det är inte SD och deras politik som egentligen är problemet utan det är grupper som upplever sig marginaliserade i samhället och ointressanta för politiken. Och handen på hjärtat: vem har en politik för framför allt unga, lågutbildade män? Eller ens för s.k fattigpensionärer? Eller för unga, ensamstående mödrar?"

Daniel Swedin, medievetare och skribent tycker i Dagens Arena att socialdemokraterna blivit för storstadsfixerade:
"Kom ut till Fisksätra och knacka på. Åk ut till Grängesberg. Se likheterna och se skillnaderna. Människors perspektiv är olika beroende på var man bor och hur ens livsvillkor ser ut. Svårigheterna man möter ser olika ut beroende på hur gammal man är, vad man jobbar med, om man har jobb eller ej och var man bor. Så är det. Men vi tillhör ändå samma samhälle. Det samhället slutar inte vid Stockholms tullar."

Gustav Fridolin har bedrivit val-
rörelse med kaffe och bullar i
Norra Skåne

Även Gustav Fridolin (MP) som nu är  tillbaka i riksdagen som företrädare för norra Skåne, tycker att politiken kommit långt från dem som bor utanför storstäderna:
I en tid där landet klyvs kan man vinna val på ett av två program, antingen vädjar man till människors rädsla och ilska, eller till människors hopp och vilja till framtidstro. När jag tittar efter på Valmyndighetens hemsida visar det sig att det blivit som flest gröna röster i de byar där också (SD) ökat som mest.

Moderaterna gjorde ett framgångsval, men tappade i några av sina starkaste fästen, Täby, Danderyd och Vellinge. I hög grad på grund av maktens arrogans. På Dagens Arena förutspår Yonna Andersson en liknande utveckling på riksplanet på sikt:
Missnöje med ett för starkt moderatparti har ännu inte tagit sig uttryck på riksplanet. Än så länge är det alliansens mindre partier som tagit draghjälp av Moderaterna och moderata taktikröstare som räddat dem kvar. Men nu tvingas den borgerliga koalitionen brottas med vad ett stärkt Moderaterna i förlängningen innebär. Det blir en balansakt där den kuvande arrogansen lurar bakom hörnet.


 Sociala medier talades det mycket om före valet, betydligt mindre i eftervalsdebatten. Men filosofen Torbjörn Tensjö menar på debattsajten Newsmill att de tillfört nya dimensioner:
"Tillkomsten av nya sociala media har medverkat till en ökad öppenhet i många avseenden, också beträffande politiken. Människor berättar på facebook hur de tänker rösta, hur de ha röstat, och hur de ser på politikens sakfrågor. Vi har också fått en situation där inte bara varje åsikt kan få en kompetent företrädare i offentligheten (t.ex. på de stora tidningarnas debattsidor). Varje individ kan finna ett forum för att diskutera de egna åsikterna. Det innebär ett sort steg framåt för den politiska kulturen."

Desto mer har det talats om de traditionella mediernas roll i valrörelsen och för valresultatet. Tidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta tycker att journalisterna behandlat SD alltför välvilligt:
Ibland är det också som om vi inte alltid tar SD på samma allvar som andra partier. Resultatet blir att vi för sällan ställer partiet till svars, och oftare pratar om partiet än med partiföreträdare. Det är som om vi låter mer av SDs uttalanden passera.
 
Starke Man

1,3 miljoner såg premiären för Starke Man

I söndags var det premiär för SvT:s nya söndagsunderhållning Starke man, som skildrar livet i Svinarp där kommunalrådet Lars-Göran Bengtsson styr. Starten lockade storpublik, 1,3 miljoner tittare, enligt Dagens Media. 
Jag var själv inte helt entusiastisk, men mottagandet är övervägande positivt. DN:s TV-recensent Niklas Wahllöf sätter in programmet i en tradition av gubbar som gör bort sig:
Om det är Hans Alfredsons Lindeman-besserwissrar, Kurt Olssons övervintrade orkesterledare som ska förklara hela världen och alltid är helt fel ute, eller Ronny Jönsson, Percy Nilegård, samtliga Robert Gustafsson-figurer, Doktor Dengroth, eller Lars-Göran Bengtsson, spelar ingen som helst roll.
Ledarskribenten Hanne Kjöller i samma tidning drar paralleller till verkligheten:
Som till exempel fenomenet med kommunala vänorter. Och vad ett sådant egentligen ger kommuninvånarna. …Vidare är det svårt att inte tänka på den växande mutskandalen i Göteborgs kommun där nu ett tiotal personer är misstänkta.
SKL:s VD Håkan Sörman är inte road utan oroad för att tittarna ska tro att det är så här det går till:
Den här parodin är i mitt tycke osofistikerad och inte heller särskilt lustig. Jag misstänker att genomslaget blir ganska begränsat men också att serien kan spä på politikerföraktet – och det är allvarligt för demokratin, skriver han i SKL:s veckobrev.
Hans farhågor besannas i Rebecka Åhlunds TV-krönika i SvD:
SVT:s nya komediserie hamnar direkt så nära verkligheten att det nästan blir obehagligt. Man kan invända mot detaljer men kommunalvardagen i Svinarp skildras träffande och roligt.

Uppdrag Granskning

Janne Josefsson och Uppdrag Granskning fortsatte i veckan granskningen av de kommunala bolagen i Göteborg. Det är allmännyttiga bolag där enskilda tjänstemäns egennytta tycks ha styrt.  Statsåklagare Nils-Erik Schultz har väckt åtal mot flera anställda och tror att härvan kommer att växa ytterligare. Det är en sjaskig bild av en osund företagskultur som vuxit fram i inslagen.  Dessutom har man  med hjälp av dold mikrofon visat hur en chef oförblommerat efterforskat källor. Nu väntar obligatorisk utbildning av alla chefer i kommunens öppenhetspolicy, säger stadsdirektör Åke Jacobsson till GP. På Göteborgs stad hemsida rapporterar man också om vad som görs kring muthärvan. KS-ordföranden Annelie Hulthén (S) skymtade i gårdagens program, men ställdes förvånande nog inte till svars. Det vore konstigt om inte en affär av den här storleksordningen också får politiska konsekvenser. Riksdagsledamoten Eva Flyborg (FP) kräver på sin blogg en utredning av samtliga kommunala bolag i Göteborg: ”För såhär får det helt enkelt inte gå till! Det räcker nu.” Många Göteborgare är arga men Lasse Cronér är fortsatt stolt över Göteborg förklarar han på SvT Debatt, om någon undrat:
Jag skäms inte för Göteborg. Tvärt om är jag extremt stolt över staden och jag kände ingen skillnad när jag vaknade i morse efter tv-kvällen med Uppdrag Granskning.


Löner
SKTF har haft förbundsmöte och på DN Debatt krävde ordföranden Eva Nordmark en statlig kommission för att få upp kvinnolönerna:
Är du, Fredrik Reinfeldt, beredd att medverka till att minska lönegapet mellan kvinnor och män? Sverige har en extremt könssegregerad arbetsmarknad med stora, strukturella löneskillnader mellan kvinnor och män. Enligt den senaste statistiken från SCB är skillnaden hela 15 procent. I våra nordiska grannländer har man tröttnat och tagit ett fastare grepp om frågan.
Hon fick mothugg på Sydsvenskans ledarsida:
Att diskriminering förekommer på den svenska arbetsmarknaden gör inte alla anställda kvinnor till offer. Mer relevant än talet om förutbestämmande strukturer och förfördelade kvinnokollektiv är betonandet av egenmakt. Individer kommer att krossa myter och glastak, de kommer att överskrida gränser mellan yrken och sektorer och de kommer att kräva lön för mödan
Kommunal har bedrivit mer handfast fackligt arbete och varslade om stridsåtgärder för sina medlemmar på de privata skolorna.

Vardagshjältarnas chans
De flesta kommunanställda har hela eller delar sin pension hos KPA. De har nu chans att få namnge en gata.
"Våra kunder är vardagshjältar", motiverar presschefen Birgitta Hammarström förslaget i Dagens Media. Lotten avgör vilken pensionssparare som får se sitt namn på en gatskyld. Den vinnare som vill se skylten med sitt  namn får man bege sig till Saxnäs i södra Lapplandsfjällen. KPA bidrar alltså inte till storstadsfixeringen.

Hur roligt blir Svinarp i 13 veckor?

Kommunalrådet i Svinarp, Lars-Göran Bengtsson, alias Anders Jansson, gjorde stor succé vid invigningen av Kommek i Malmö i augusti. Han hade en ton och en fysionomi som många av oss som rört oss i den kommunala världen kände igen och kunde skratta åt.

Anders Jansson gjorde succe på Kommek som kommunal-
rådet Lars-Göran Bengtsson. I går var det premiär
 för TV-serien Starke man.

Igår skulle vi få chans att se mer av Lars- Göran Bengtsson  när SvT-serien Starke man hade premiär. I 13 avsnitt får vi följa livet i Svinarps kommunhus. I kretsen närmast kommunal-rådet finns också den lojale kommunchefen Matts Johansson, den kedjerökande kanslichefen Gunvor Halldén, som bär alla kvinnors samlade frustration över hopplösa karlar och den unga förhoppningsfulla kommunsekreteraren Jonna Wetterström. Karaktärerna mejslades snabbt ut på ett sätt som ger hopp om att de kan lyfta sig över schablonerna.

Bäst är Anders Jansson som det  maktglada och ansvarsflyende kommunalrådet. Lars-Göran Bengtsson är möjligen en stark man i kommunhuset, men knappast på hemmaplan. Det var bitvis riktigt roligt, men inte lika roligt som på Kommek. Kanske för att Anders Jansson där hade en publik med bara kommunfolk och kunde renodla sin karaktär. Klockan 8 en söndag kväll väner man sig till SvT:s breda miljonpublik, då blir tonen en annan. Hur roligt de i längden kommer att tycka att det är med kommunskämt återstår att se. Själv undrar jag om det kommer att hålla i 13 veckor, men följer livet i Svinarps kommunhus ett tag till.