För mycket kontroll är också en risk

Kommunala revisorer är en viktig men förbisedd del av den lokala demokratin. De ska inte i första hand granska kvitton och siffror, utan på medborgarnas uppdrag se till att de förtroendevalda gör det de ska. Att mål uppfylls och att planer blir verklighet så att våra skattepengar används på rätt sätt. I morgon och på onsdag samlas 200 revisorer från landets större kommuner i Västerås till den årliga revisionskonferensen för att lära mer av externa föreläsare och av varandra.

Den fråga som intresserar denna grupp mest just nu, att döma av valet av seminarier, är risken för korruption inom kommuner och landsting. Johan Sörensson och Johan Mörck från Statskontoret kommer att ha många åhörare när de presenterar rapporten Köpta relationer, som publicerades på försommaren. Intresset borde glädja rapportförfattarna eftersom en av slutsatserna i rapporten är att kunskaperna och medvetenheten behöver öka.

Antalet anmälda korruptionsbrott är få och har inte ökat. Men jämfört med 2008 är det fler som säger att de utsatts för erbjudanden av olämpligt slag. Riskerna ökar också i och med att bolagiseringen ökat och att allt mer kommunal verksamhet upphandlas. Huruvida detta också lett till att korruptionen faktiskt har ökat vet vi dock inte, påpekar statsvetaren Gissur Erlingsson, som forskar om detta, på sin blogg.

Det reflexmässiga svaret på en risk är ökad kontroll och tillsyn. Men även det har sina risker, påpekar Gissur Erlingsson, mot bakgrund av en aktuell bok. ”Ju noggrannare kontrollsystem vi designar, desto trögare kan genomförandeledet bli, och så finns förstås också en risk för att tjänstemän i slutändan blir alltför rädda för att fatta självständiga beslut, varpå systemeffektiviteten förstås drabbas negativt.”.

Denna balans mellan kontroll och tillit är något för revisorerna att diskutera när de träffas. Men även regeringen bör ägna frågan en tanke. Tillsyn och kontroll är en växande bransch. Nu kommer snart den nya inspektionsmyndigheten för vård, omsorg och socialtjänst. ” Vi närmar oss raskt inrättandet av en inspektionsinspektion som ska övervaka alla redan tillsatta inspektioner” skriver Maria Ludvigsson i SvD:s huvudledare idag.

PS
SKL har i dagarna kommit ut med en ny version av skriften "Om mutor och jäv. En vägledning för anställda i kommuner, landsting och regioner", där man kan läsa vilka regler som gäller och om aktuella rättsfall.

Regionentusaisterna kämpar oförtrutet vidare

Det här var veckan när svensk sexutalbrottslagstiftning hamnade i nyhetsflödets centrum när Julian Assange hamnade i häktes Veckan när dataintrång blev en påtaglig verklighet och inte bara något Lisbet Salander ägnar sig åt. Det var också veckan när regeringen förlorade sin första omröstning i riksdagen och nu tvingas skära ner i regeringskansliet.Veckan när Robyn blev Årets svensk och ännu ett klimatmöte tycks gå åt skogen.

Entusiasterna möts om regionfrågan

Anders Knape jobbar vidare för regioner till  2014

SKL kämpar vidare med att få till mer ändmålsenliga regioner. 250 personer samlades i veckan i Stockholm för att blåsa nytt liv i frågan. Faktum är att det är lite bråttom om detta komplicerade pussel ska hinna bli klart till nästa val. Frågan lever i kommunerna. I regeringen verkar dock intresset som vanligt svalare. Varken ansvarig minister Stefan Attefall (KD) eller hans statssekreterare fanns på plats. I stället blev det politiskt sakkunnige Daniel Liljeberg, som liksom regionfrågan följt med till Attefall från Mats Odell, som fick rapportera om vad som hänt, vilket inte är så mycket. SKL:s ordförande Anders Knape uppmanade medlemmarna att höja tempot och konkretisera diskussionerna.
”Vi vet att staten vill göra om sin regionala indelning och skapa större län. Om inte politikerna i kommuner, landsting och regioner kan komma överens om hur de vill att de framtida gränserna ska dras kommer vi att få anpassa oss efter statens indelning”, säger han i ett pressmeddelande från konferensen.
Än en gång talades det om underifrånperspektiv, vilket låter bra men är i längden omöjligt i en sådan här fråga. Regeringen styr landet, då måste de styra den här processen. Annars kommer inget att hända under den här mandatperioden heller. Förutom en massa konferenser, där folk som är överens möts och de som tycker annorlunda stannar hemma. De styrande i Stockholms läns landsting, var enligt mina rapportörer, inte  på plats.

Myndigheterna mer självsvåldiga än självständiga
På plats vid Slussen fanns  Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson (V), som liksom många av sina kollegor, oavsett partifärg, har synpunkter på hur de statliga myndigheterna agerar gentemot kommunerna. Officiellt heter det att vi har självständiga myndigheter i det här landet, men Stig Henriksson tycker att de snarare är självsvåldiga i sitt sätt att tolka lagarna. Han tar i en debattartikel i VLT tre exempel från Fagersta:
Föreskrifter och råd som säger ”bör” och ”i regel”, tillämpas som om det stod ”skall” och ”alltid”. Teoretiska utsläpp från reningsverk spelar större roll än faktiskt uppmätta. I det tredje fallet stoppade Trafikverket efter 18 månaders funderande en staty i en rondell.
”När vi klagar på regionens handläggning skriver generaldirektören att han beklagar om vi upplever handläggningen som undermålig. ”Upplever?”
Jag skulle vilja fråga länets riksdagsledamöter: Hur ”upplever” de sådana här exempel på vad jag vill kalla myndighetsmissbruk?”, avslutar Stig Henriksson sin debattartikel.

Civilkurage viktigare än databas
I Göteborgs arbete med att tvätta bort stämpeln Den korrupta staden ingick bland annat att hitta ett system för hur anställda skulle kunna anmäla misstänkta mutor. För säkerhets skull frågade man Datainspektionen först och där tog det stopp. En funktion som kan leda till att stor mängd anklagelser samlas i en databas är inte acceptabelt. Bara chefer och andra personer med centrala funktioner ska kunna anmälas, skriver GP. Stadsdirektörs Åke Jacobssons råd till den som känner till oegentligheter är:
- Gå till närmaste chef, och gäller misstankarna närmaste chefen, gå till nästa chefsnivå.
Märkvärdigare än så behöver det ju inte vara och då behövs ju ingen databas. Däremot skulle det behövas ett bra svenskt ord för whistleblower, alltså de personer som slår larm. Visselblåsare, skriver GP i sin rubrik, vilket ju är korrekt, men inte känns så slagkraftigt.

Ut med de feta rökande doktorerna!
Nyligen var jag på en konferens på Läkarsällskapet i Stockholm och förundrades över alla oljemålningar över gamla doktorer. De var alla män, många var överviktiga och flera hade låtit sig avmålas rökande cigarr. Om Läkarförbundets avgående ordförande Eva Nilsson Bågenholm fått bestämma skulle de där porträtten åka ut. Enligt Dagens Medicin rankar hon det cementerade idealet att läkaren är en man som ett av de allvarligaste problemen för kvinnliga läkare i dag. 70 procent av de läkarstuderande är kvinnor, som bör vara vaksamma när de ger sig ut i yrkeslivet. Kvinnliga läkare mår betydligt sämre än sina manliga kollegor, visar färsk forskning. Genusforskaren Gertrud Åström, tyckte dock inte att det var så märkligt. Det gör kvinnor oavsett yrke.
”Man kanske kan säga att kvinnliga läkare är helt normala kvinnor”, sa hon vid en av Läkarstämmans många debatter.
Apropå läkare kan man också konstatera att det i år för första gången på länge inte krävs toppbetyg för att komma in på läkarutbildningen.

Oroande när svåra frågor får enkla svar
Yttrandefrihet har det talats mycket om i spåren på gripandet av Wikileaks grundare Julian Assange. Göran Rosenberg gör i en krönika i DN en viktig distinktion mellan yttrandefrihet och debattkultur.
En debattkultur där vad som helst kan sägas när som helst till vem som helst utan att väcka uppseende är inte nödvändigtvis ett tecken på en väl fungerande yttrandefrihet. Den kan också vara ett tecken på ett samhälle där ingenting av vikt längre kan diskuteras i offentligheten eftersom de flesta talar förbi varandra och inget yttrande har större vikt än något annat och ignoransen har samma auktoritet som kunskapen och idiotin samma tyngd som visdomen och det som yttrades i går saknar betydelse i dag. Under sådana förhållanden tenderar yttrandefriheten att producera mer oförståelse än förståelse. I varje fall gör den det svårare att offentligt diskutera svåra saker. I en sådan debattkultur dominerar de enkla svaren på hur svåra frågor som helst.

Kävlinge har drag av Svinarp
Nästa söndag  försvinner Starke man ur rutan. Lars-Göran Bengtsson gestaltad av Anders Jansson kommer för lång tid att prägla bilden av svenska kommunpolitiker. Nu tror sig alla veta hur det går till i svenska kommunhus, vilket inte är helt fel, men långt ifrån rätt. Det är trots allt fiktion och humorprogram det handlar om, vilket många tycks glömma bort. Bland annat LR, Lärarnas Riksförbund. "Vi lärare vill inte att kommunpolitiker som Lars-Göran Bengtsson i Svinarp ska styra svensk skola. Det gör han i dag", skrev Metta Fjelkner i ett inlägg om behovet av att återförstatliga skolan.
Expressen har besökt verklighetens Svinarp, närmare bestämt Kävlinge där serien spelats in och en del kommunanställda varit statister. Någon stark S-märkt man hittade man dock inte. Kävlings kommunalråd är en moderat kvinna, Pia Almström, som inte känner igen sig i Lars-Göran Bengtsson, ävenom hon känner igen typen. Kanslichefen Mats Svedberg är också mycket olik TV-seriens Gunvor, men tycker att serien är träffsäker: De har plockat idéer från lite här och var i Kommunsverige. Man kan känna igen saker från tidningarna, och från oss själva också, säger han.


Sagt i veckan
Här är några andra citat från veckans flöde:
Sanningen får du höra av barn och fyllon – och av avgående partiledare.
Erik Sundström, Dagens Arena efter Mona Sahlins tal

Flytta på er. Det är inget personligt. Bara flytta på er.
Katrin Kielos på Aftonbladet otåligt till Sahlin, Östros och Österberg

Endast som död kan en kvinna framstå som en trovärdig kronprinsessa i socialdemokratin.
Åsa Moberg anklagar socialdemokraterna för kvinnomisshandel på Newsmill

Partierna består snart bara av å ena sidan karriärister och å andra sidan den sortens människor som hör av sig till Ring P1.
Johan Hakelius, Affärsvärlden

S-dominans i medierna

Det här var veckan när den socialdemokratiska krisen ett tag föreföll som nationens kris. Veckan när de ekonomiska orosvindarna över Europa blåste allt kyligare. Inte bara på Irland där man är vana vid blåst utan även i Spanien och Protugal. Det var också veckan då det slogs nytt svenskt rekord i konstpris när Bukowskis sålde Cecilia Edefalks vackra Baby för 5,9 miljoner och när Socialstyrelsens gryningsräd i demensvården avslöjade en dyster bild.


Man är aldrig så bra som när man avgår eller dör
När bevakningen av Mona Sahlins avhopp var som mest intensiv kunde man tidvis tro att hon var död. Dels för att man plockade fram de gamla arkivbilderna av den 25-åriga riksdagsledamoten och den rekordunga ministern vid Ingvar Carlssons sida. Dels för att det talades väl om henne som aldrig förr. Till exempel Erik Sundström på Dagens Arena:
Sahlin var ofta i takt med tiden, det omdöme som används om hennes förebild Olof Palme. Som partisekreterare, första kvinna även där, bidrog hon till öppenhet och modernare arbetsformer. Hon har tvingat ett trögrörligt parti att ta sig an frågor som feminism, antirasism, strukturell diskriminering och hbt-personers rättigheter. Konkreta insatser för hållbar utveckling som samhällsbyggnadsminister omnämns mer sällan.

Mona Sahlin gestaltar den medialiserade politiken
Göran Greider ser i en läsvärd analys i Medievärlden Mona Sahlins avgång som en konsekvens av politikens medialisering. Tidigare S-ledare kunde förlita sig på och lyssna till Rörelsen. Nu finns ingen rörelse. Då återstår medierna, som länge älskade Mona Sahlin, men på senare tid har övergett henne. Enligt Greider till följd något centralt borgerligt beslut, vilket jag har väldigt svårt att tro. Snarare handlar det om att ju mer man hyllats, desto mer riskerar man att rasa. Greider skriver:
När hon nu avgår formar sig hennes långa politiska historia till en rätt fantastisk berättelse om den tilltagande medialiseringen av all politik. Hon är den medialiserade åskådardemokratins främsta gestaltare: Som politiker föddes hon i media, korsfästes i media och hoppades kunna återuppstå där. Mona Sahlin är en modern och stor roman om ett Sverige som förändrats.

Personerna skapar politiken
Nu säger sig alla socialdemokrater vilja prata politik, men jag anar att det pratas mest personfrågor när de möts i dessa dagar. Precis som medierna mest pratar person. Ena dagen är Veronica Palm hetast, nästa Pär Nuder, vilket väl säger en del  om partiets otydlighet i dessa dagar. Widar Andersson påpekar i en debattartikel i Aftonbladet att det inte går att hålla isär politk och person:
Många fnyser åt personstrider. Personliga ambitioner anses vara mindre fina än politiska program. Det är emellertid ett tankefel att kritisera personstrider med argumentet att de stjäl kraft från diskussionen om ”förnyelsen av politiken”. Det grundläggande felet med den typen av tankar är att de bygger på föreställningen om partiledare som fjärrstyrda leverantörer av en politik som några andra bestämt.  S-politiken förnyas inte genom rådslag och seminarier. Politiken har förnyats när partiledaren ansett att det varit nödvändigt att anpassa partiets position till rådande läge.

Bucht vill släppa loss drömmarna
”Titta på skorna som står där i hallen. Det är inte de som driver människan, det är våra drömmar som driver.” Med detta Ivar Lo Johansson-citat vill Sven-Erik Bucht, tidigare S- kommunalråd i Haparanda nu personkryssad riksdagsman, styra in partiet på en mer framtidsinriktad debatt;
Vi måste formulera och tydliggöra det samhälle som vi socialdemokrater vill forma med utgångspunkt ur våra värderingar och ideologi, men utifrån en ny tid. Föränderlighet är ett tecken på en sund utveckling, att låta Socialdemokratin vara en del av samhället, där vi lever i symbios med samhället i stället för att tvinga in samhället i en svunnen dåtid. Människan ska fångas av drömmen i stället för att vi försöker putta in henne i framtiden med minnen och det förgångna som utgångspunkt. Det är inte i papperskorgen vi kan hitta ritningarna för hur framtiden ska se ut.

Inte en fackförening för förtroendevalda
Apropå veckans intensiva S-debatt fastnade jag för en bisats i en SvD-artikel om partiernas strategier mot Sverigedemokraterna. Luciano Astudillo, som ingår i socialdemokraternas kriskommission, efterlyste där en ny inriktning på det politiska arbetet, bland annat för att möta SD. ”Partiet kan inte längre vara en fackförening för förtroendevalda”, påpekade han. Ett påpekande som gäller fler partier än det än så länge största i riksdagen. KD tycks ju nu också ha en ledarstrid under uppsegling, ledd av besvikna icke omvalda riksdagsledamöter.

Korruption ett hot mot tilliten
Men allt har inte kretsat kring socialdemokraterna denna vecka. Korruptionsdebatten har fortsatt. I Kvalitetsmässans nyhetsbrev Kvalitet & Förnyelse oroas statsvetaren Bo Rothstein som forskar om korruption och tillit med ett internationellt perspektiv för konsekvenserna av den senaste tidens avslöjanden. Inte för att de i sak är så allvarliga jämfört med vad som förekommer i övriga världen utan för att det riskerar att skada tilliten i samhället:
Det finns en tipping point, en vändpunkt som har mycket lite att göra med hur mycket korruption det faktiskt finns utan mer handlar om perceptionen av korruption.

Jävet avgörs i betraktarens öga
I Affärsvärlden varnar Niklas Ekdahl för konsekvenserna av att särintressena allt mer tar över i politiken:
Att Sofia Arkelstens omdöme inte var det bästa visade hon redan med förslaget att Moderaterna borde göra en morot till partisymbol. Problemet är inte så mycket bjudresor och billån som de naiva reaktionerna på frågan om jäv. Den avgörs alltid i betraktarens öga, inte av att förmånstagaren bedyrar sin oskuld. Det här kan inget regelverk i världen styra upp, om inte politiker bevisar sin egen självständighet.

Drottningen inte särskilt pratsam
Kungen har haft det lite lugnare den här veckan. Men kvällstidningarna har kämpat på för att hålla liv i skandalen. Expressen genom de köpta intervjuerna med Camilla Henmark. 200 000 kronor sägs man ha betalat för att få del av hennes inte alltför avslöjande berättelse. Aftonbladets torsdagslöpsedel ”Silvia bryter tystnaden” har chans att gå till historien som en klassisk kvällstidningsanka. Löpet och den fyrasidiga artikeln byggde på två citat från drottningen. Det ena var ”Det var mycket intressant” och handlade om den barnkonferens hon besökt i Bryssel. Det andra var: ”Jag mår bra”. En högtidsstund för kvällstidningarnas belackare.

Om en saknad minister och en go gubbe som blev arg

Det här är veckan när skott i Malmö gav obehagliga associationer till Lasermannen och hans tid. När det blev sorgligt påtagligt att den svenska insatsen, som det brukar kallas, i Afghanistan handlar om att delta i ett krig. Det var också veckan när Henrik Berggren till alla politikintreserades förvåning inte blev nominerad till Augustpriset för sin Palmebiografi och när den första snön föll över Mellansverige. Här är några lästips från veckans flöde:


Vem ska SKL nu lobba mot?
Det är lite oväntat att Ilmar Reepalu (S) saknar Mats Odell (KD). Men det gör han faktiskt. Kanske inte så mycket personen som hans tidigare funktion som kommunminister. Någon sådan finns inte i den nya regeringen. Detta har fått Ilmar Reepalu att skriva brev till statsministern:
”En sådan viktig post kan rimligen inte ha glömts bort vid regeringsbildningen. Därför skulle jag vilja be dig att reda ut detta missförstånd och se till att berörda personer vid kammarkansliet och regeringskansliet, och även kommunerna via Sveriges Kommuner och Landsting, snarast informeras om vem som har posten som kommunminister”, skriver han.
Något officiellt svar har han ännu inte fått. Men till Skånska Dagbladet säger statsministerns pressekreterare att kommunerna får vända sig till olika ministrar beroende på vilken fråga det handlar om.

Korruption gör go gubbe förbannad
Göteborgsandan har fått skulden för den korruption som avslöjats i kommunen. Den kopplingen upprör den som mer än någon annan förkroppsligat denna anda, förra kommunalrådet Göran Johansson (S).

Ogillar svarmålningen av
Göteborgsandan

”Goa gubbar” är inte gubbar. Det är en sinnesstämning, en atmosfär och det har inget med gubbar eller damer att göra, inte ett skit. Det är inte bra när det blir så här. Det är att göra parti¬politik av det. Mutskandalen är motsatsen till Göteborgsandan, säger han till Sydsvenskan som gjort en ambitiös genomgång av korruption och korruptionsrisker.
Staffan Andersson, universitetslektor vid Linnéuniversitetet i Växjö och redaktör för boken ”Korruption, maktmissbruk och legitimitet”, har en annan förklaring.
”Bolagiseringen har ofta försvårat insyn och övervakning av den kommunala verksamheten. Det har ökat riskerna för korruption, säger han till Sydsvenskan.

I mesta flyktingkommunen är SD svaga
Expressen har besökt den kommun som tar emot flest flyktingar i förhållande till sin befolkning, nämligen Sveriges näst minsta kommun Sorsele i Västerbottens inland. Här tog Sverigedemokraterna bara ströröster. Tidningen har träffat flyktingar som tycker folk är snälla, men längtar till Stockholm där det finns jobb och släktingar. De infödda Sorselebor tidningen träffat tycker att kommunen mest tänker på de pengar flyktingarna för med sig. Men nu har S tagit över och mottagandet kanske minskar.
”De sista fyra, fem åren har det kommit så många flyktingar att det blivit svårt att ta hand om alla. Vi har saknat integrationen i samhället. Vi behöver satsa mer på svenskan och skaffa fram fler praktikplatser, säger nya kommunalrådet Caisa Abrahamsson (S).

Journalister behöver värdegrund att stå på
Inte bara inom partierna utan också inom medierna pågår en eftervalsdebatt. Inte minst om bevakningen av Sverigedemokraterna, både under valrörelsen och när valresultatet stod klart. Medievärldens chefredaktör Axel Andén betonar betydelsen av att journalister har en värdegrund för att kunna reda ut konsekvenserna av resenomang och åsikter:
Jag tror att när det gäller rasism är det farligt med historielös journalistik och journalistik utan värdegrund. Men jag tror också att journalister som reflexmässigt avskyr SD men inte vet riktigt varför har bidragit till en dålig bevakning av partiet. Jag säger inte att journalister inte ska ha känslor mot rasism, men det är bra att vara på det klara med varför, och att det är detta varför som får betydelse för vinklar, frågor och följdfrågor.


Sociala medier bra att ha om drevet kommer
En av de mest sociala medier-frälsta politikerna är Lilith Svensson (KD), fullmäktigeledamot från Varberg. Hon hoppades att de skulle föra henne hela vägen till riksdagen, men så blev det inte. Trots det tvivlar hon inte på att detta är rätta sättet att kommunicera, skriver hon i Medievärlden:
För dem som kan hantera de sociala medierna på rätt sätt kan dessa vara en möjlighet att få komma till tals när ett mediadrev går, för dem som inte klarar av det kan de, genom en ogenomtänkt kommentar, dra igång detsamma. Jag ser sociala medier som ett verktyg att skapa nya nätverk, en möjlighet att föra dialog, att få respons på den politik som jag driver, att ta del av andras åsikter och lära mig nya saker.

Fint pris till Dagens Samhälle
Till sist ett grattis till Dagens Samhälle som vid Sveriges Tidskrifters branschgala i onsdags fick ta emot Årets Marknadsföringspris. Det får man för undersökningen Varumärkesprotokollet som visar för företag hur starka – eller svaga – deras varumärken är bland beslutsfattare i kommuner och landsting. I motiveringen sas bland annat:
För befintliga och potentiella annonsörer kan kunskap om det egna varumärkets styrka, eller brist därav, bli en aha-upplevelse när de presenteras på ett nytt sätt. När kunskapen förmedlas av en tidskrift som med stor kännedom om sin målgrupp också lyckas visa hur den kan hjälpa till att öka varumärkets styrka, blir det relevant för båda.

Revision blir spännande i skandalernas skugga

Det här är veckan när regeringen presenterade en nyhetsfattig budfet, när Thomas Boström i sin frånvaro blev den mest uppmärksammade riksdagsmannen, när världen gladdes med gruvarbetarna i Chile och när sjukvårdens överbeläggningar än gång hamnade i fokus. Plus en del annat, som man kan läsa om här:

Skandalomsusat prestigebygge
I dagarna börjar balkarna för Nationalarenan i Solna resas. Bygget om var tänkt att bli en nationell stolthet, men har kommit att förknippas med mutor och osunda relationer mellan kommun och byggare. Tidskriften Fokus berättar hela historien om arenabygget i sitt senaste nummer. Men de som kom skandalen på spåret var Johan Delby och Måns Wikstrand på Dagens Samhälle. Vid en genomgång av höga tjänstemäns sidoinkomster i våras upptäckte de att Solnas stadsdirektör Sune Reinhold nya bolag och plötsliga höga inkomst, som visade sig komma från Arenabolaget. Nu pågår en förundersökning om mutbrott.

Vilken revisor kan man lita på?
I spåren på Uppdrag Granskningss Göteborgsavslöjanden och Solna affären fick ESO (Expertgruppen för studier av offentlig ekonomi) stor uppmärksamhet för sin rapport om kommunal revision. Ett ämne som annars inte brukar locka särskilt stora skaror till en presskonferens. Olle Lundin ifrågasätter att kommunerna har förtroendevalda revisorer. ”Granskning av de egna partikamraterna kan vara svåra att förena med de höga krav på oberoende som normalt ställs på revisionen, säger han.. Lars Munters, förtroendevald M-revisor i Stockholm håller inte med. I en debattartikel i Dagens Samhälle pekar han på de misstag som professionella revisorer gjort, senast i HQ-härvan.

Fackets vånda över Sverigedemokraterna
Debatten om Sverigedemokraterna fortsätter om än med avtagande intensitet. I ett intressant reportage på Dagens Arena diskuteras LO-fackets förhållningssätt till medlemmar som är Sverigedemokrater. I Bjuv, SD:s starkaste kommun, är SD-medlemmen Allan Jönsson skyddsombud vid tegelbruket Höganäs Bjuf, vilket Metall efter viss vånda accepterat. Magnus Manhammar som lett ett LO-projekt mot Sverigedemokraterna i valrörelsen, oroas mest över SD:s starka stöd bland ungdomar.
"Det här är en lika viktig kamp som i arbetarrörelsens begynnelse för 100 år sedan. Det här handlar om precis lika grundläggande värderingar: klassbegreppet, solidariteten, antirasismen", säger han.

Partiledare gillade skandalfri valrörelse
I måndags hade Publicistklubben sin traditionella eftervalsdebatt. Alla partiledare var inte på plats, men Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt var där. Avsaknaden av skandaler gladde. Kritiken gällde bland annat vad Fredrik Reinfeldt kallade medias ”blodslängtan”, avsaknaden av kunniga specialreportrar samt Kristian Luuks roll i SVT:s valvaka. Bara Sverigedemokraterna ansåg att sociala medier spelat någon roll. Debatten kan ses i sin helhet på PK:s hemsida. Dagens Nyheter hade ett utförligt referat.

Ilija Batljan kritiserar de egna
Landstingsrådet Ilija Batljan är en  folkhemssosse, enligt egen utsago. En högersosse enligt sina kritiker. Han är också en populär sosse, med många personkryss.I en artikel i Veckans Affärer är han inte nådig i sin kritik av partiet. Han ogillar det rödgröna samarbetet och partiets skattepolitik. På frågan om vad som var den största missen i valrörelsen svarar han:
”Avsaknaden av politik. Det saknades en helhetsdiskussion om vår vision. I stället för att förklara vår helhetssyn bildade vi ett slags lapptäcke av sakfrågor och kompromisser som inte hängde ihop.”

S långsiktiga misslyckande
I Dagens Arena konstateras att Socialdemokraternas tillbakagång inte beror på misstag i årets valrörelse utan har pågått i mer än 20 år. Förklaringen är att i takt med att skillnaderna i samhället ökat har det blivit allt svårare att vara ett brett parti som lockar mer än 40 procent av väljarkåren. En av de intervjuade statsvetarna Stefan Svallfors säger:
När (S) ändå försöker skapa en politik som ska attrahera denna breda koalition av väljare så upplevs den ofta som ”hattig. Det framstår som att man pytsar ut olika politiska förslag för att blidka enskilda väljargrupper snarare än som att man har en sammanhållen politik.

Från sämsta till bästa skolan på tre år
En  intressant skolartikel hittade jag i Sydvenskan. Den handlar om hur Nossebro skola på tre år gick från att vara sämst till bäst utan att det kostade några extra pengar. Man bestämde sig helt enkelt att jobba i enlighet med vad forskningen säger. Bland annat slutade man plocka ut elever med problem ur klassrummen. I stället plockade man in lärare.
– Jag kallar det en synvända. Synvändan kommer från den pedagogiska forskningen, det är ju inte så att vi har kommit på egna tankar plötsligt. Oavsett vilken forskare vi läste, sa de samma sak: att alla vill vara med i klassrummet, säger rektor Lasse Björkqvist.

Hjälp att undvika byråkratspråk
Ingen vill skriva som en byråkrat, knappast ens byråkraterna själva. Det offentliga språket ska enligt språklagen från i fjol vara vårdat, enkelt och begripligt. Om man som skribent vill kontrollera hur pass begriplig ens text är finns verktyget Lix, påminner Lisa Bjerre i en krönika i tidningen Journalisten. Denna text har en lixvärde på 44, vilket gör att den är en normalsvår tidningstext. Byråkrattexter ligger över 60, barnböcker under 30.

Vardagskorruption ingen vill se

Krönika publicerad i VLT 12 oktober 2010

300 000 kronor, det är väldigt mycket pengar. Någonting i Janne Josefsson ton väcker alltid min oppositionslusta, så när jag började titta på Uppdrag Gransknings första program om korruptionen i Göteborg tänkte jag först: Ja,ja, Göteborgs stad har en omsättning på 23 miljarder, så det är väl en struntsumma. Men jag har tänkt om

300 000 kronor är väldigt mycket pengar. 30 000 är också mycket, till och med 3 000 kronor är en skam eftersom det handlar om offentliga medel. Därmed handlar det också om svikna förtroenden. Framför allt har de tjänstemän som skott sig svikit, men de politiker som har till ansvar att se till att kontrollerna fungerar kan inte svära sig fria.

Nu pågår en rad brottsutredningar mot. tjänstemän i Göteborg och fler lär det bli tror statsåklagare Nils-Erik Schultz. Har man väl lättat på locket så brukar det pysa ut mer. Frågan är nu hur unikt detta är. Kan det bara hända i Göteborg där goa gubbar dunkar varandra i ryggen? Eller skulle det se likadant ut i de flesta kommuner om man började granska verkligheten bakom triviala fakturor om sanering av badstränder och toaletter på idrottsplatser?

Man vill ju helst inte tro det. Vi svenskar är ju stolta över att bo i ett land fritt från korruption, men antagligen är vi aningslösa och blundar för de osunda relationer som kan uppstå mellan upphandlare och leverantörer. En sorts vardagskorruption, som ingen riktigt ser eller kallar vid dess rätt namn. Kanske börjar det på 3 000 kronors nivån. Det spelar ju inte så stor roll i ett miljonprojekt, så blir det 30 000 kronor, för det spelar ju inte heller så stor roll och så är man inte längre en hedervärd tjänsteman.

Men den som gett sig in på detta sluttande plan bör inte vara för säker. En dag kanske Janne Josefsson står utanför det fina nybyggda huset. Eller en lokaljournalist rustad med fakturakopior som han vill ha förklarade. Efter Motalaskandalen för 15 år sedan blev det ett uppsving för lokal granskande journalistik. Förhoppningsvis ser vi något liknande nu i spåren på Uppdrag Granskning.

En vecka med uttåg, intåg och en evig fråga

Det här var veckan när kyrkans ord fick Sverigedemokraterna att tappa masken. När Europas största regering avgav vad som kändes som Europas längsta regeringsförklaring. När ministrar tog plats och nya styren formades över hela landet. Här några axplock.


Regeringsförklaringen var nyhetsfattig. En som nog var besviken, men kanske inte överraskad, är Per Borg, som ledde Arena Idés och Timbros blocköverskridande kommissionen om välfärdens framtida finansiering. Deras förhoppning var att regeringen, oavsett färg, efter valet skulle tillsätta en utredning om hur vi ska klara välfärdsuppdraget framöver. Men så blev det inte.

Anna-Karin Hatt, minister med oväntad kombination,
IT och regioner.

Mats Odell fick kliva av som minister och i stället bli KD:s gruppledare i riksdagen. Ett val som uppenbarligen inte var hans eget. Hans gamla uppgifter är uppdelade på flera. Nu finns det en regionminister, Anna-Karin Hatt (C) ska sköta detta utöver IT-frågorna. En inte helt självklar kombination, men förhoppningsvis ett tecken på att regionfrågan är prioriterad den här mandatperioden.

En annan nykomling i ministergänget är Ulf Kristersson. I en krönika på Dagens Samälles webbplats berättar Magnus Wrede om när Kristersson bjöd på pepparkakor i Strängnäs:
Han funderade över mycket, bland annat om risken i små kommuner som Strängnäs för ”de blöta fingrarnas politik i stället för de raka ryggarnas”. Nu ska han stå rak i ryggen och förklara det nya sjukförsäkringssystemets förträfflighet för hela svenska folket. Eller göra små strategiska reträtter. Det kan han sannolikt göra bättre än föregångaren. Han är verbal, men känns också mänsklig.

Konflikten mellan rättvisa och medkänsla är något en socialförsäkringsminister måste hantera. Om detta skriver Johan Hakelius läsvärt i sin premiärkrönika i Affärsvärlden:
Minsta olikhet mellan landsändar eller folkgrupper är per definition en "orättvisa" som politikerna ska korrigera med byråkratins hjälp. Men samtidigt kräver vi medkänsla. Det är något helt annat. Den är till sin natur personlig. Den är ofta orättvis. Den kan slakta en gödd kalv åt en slarver till son, men förbigå hans skötsamme bror. Medkänslan sätter sig över principer och förordningar.

PR-strategernas misslyckande
Eftervalsdebatten går vidare. En grupp som kommit väldigt lindrigt undan är de socialdemokratiska PR-strategerna skriver Marie-Louise Samuelsson i en krönika i Sydsvenskan.
Jag undrar hur det var möjligt att göra så många fel. Om man nu inte lyckades komma på något offensivt knep är det obegripligt att den påkostade pr-staben inte ens förmådde hejda de värsta misstagen.

Ord på vägen till de nya
Det har på många håll tagit tid att skapa nya majoriteter. Men nu börjar det klarna och de nya kan ta plats. Från Ann Beskow, tidigare S-kommunalråd i Orsa, idag krönikör Dalarnas Tidningar kommer några ord på vägen.
Ta vara på människorna omkring dig ... kom ihåg att alla kan bidra, även oppositionen ... glöm aldrig bort dina uppdragsgivare ... öppna din dörr se till att det finns konst, leksaker, frukt och böcker i ditt arbetsrum.

Lobbyistvarning mot SD
Sverigedemokraterna är nu vågmästare i riksdagen och borde vara intressanta att lobba mot. Men Patrik och Henrik Westander på Westander PR avråder i ett debattartikel på Dagens Media:
Vi rekommenderar uppdragsgivarna att inte ta direktkontakter med Sverigedemokraterna i syfte att påverka politiska beslut. Det kan säkert vara kortsiktigt effektivt för en lobbyist att påverka Sverigedemokraterna i konkreta sakfrågor för att utnyttja deras position som vågmästare. Men ett sådant agerande riskerar att stärka odemokratiska krafter och kan dessutom slå tillbaka mot uppdragsgivarens egen trovärdighet.
Inte bara ett Göteborgsproblem
Den växande brottsutredningen efterUppdrag Gransknings avslöjanden om korruptionen i Göteborg väcker frågor om hur det står till i landets övriga kommuner. Få tror att detta enbart är ett Göteborgsproblem. På Newsmill skriver journalisten Per Wirtén:
När Janne Josefsson och andra smeker Göteborgsandan som orsak till mutskandalerna placerar de en annan samtidsanda i skuggan. Jag tänker på den som förenar inte bara de två storstäderna, men även alla andra svenska städer: bolagiseringar, privatiseringar, utförsäljningar och en ny gråzon av oklart ansvar. En anda som sänker statusen för offentlig kommunal verksamhet, därmed försvagar tjänstemäns integritet och underlättar korruptionskultur. Det är i denna marknadsfixeringens epok som samförståndsandan på Gamla Ullevi blir ohållbar.

Kritik mot inlåsning av dementa
Ett annat uppmärksammat inslag på Uppdrag Granskning i höst handlade om dementa som låstes in på nätterna. Socialstyrelsen har nu granskat Öjagården i Piteå, som programmet handlade om, Resultatet av tillsynen ger samma bild som framkom i programmet.
Viken är inte ett tryggt boende för äldre. Det är oacceptabelt att de demenssjuka lämnas ensamma under stora delar av natten utan möjlighet att kalla på hjälp, säger Socialstyrelsens sektionschef Anne Vaher.

Vitsen med att blogga
Att blogga eller inte blogga, det är frågan för alla oss som ägnar oss åt detta och ibland funderar över om det är väl använd tid. På sin blogg resonerar idéhistorikern Stefan Gelfgren kring detta på ett sätt som är relevant även för icke-akademiker:
Från början var det lite skrämmande att posta mer eller mindre bearbetade tankar. Det går liksom stick i stäv med vad universitetsvärlden står för. På samma gång har mitt bloggande gjort att jag har fått det något lättare för att sticka ut hakan. Framför allt har bloggandet lärt mig att kunna skriva texter förhållandevis snabbt och att lita på att de håller, och det kommer jag att fortsätta med!

Ska man ha borgmästare?
Till sist en återkommande fråga i den kommunala världen. Ska man ha en borgmästare och  ska i så fall kommunstyrelsens eller fullmäktiges ordförande  ha titeln? I Landskrona har detta aktualiserats eftersom fullmäktigeordföranden Lennart Söderberg (M) låtit tillverka en ämbetskedja som han vill skänka till staden. Den ska förutom kommunfullmäktiges ordförande, kunna bäras av kommunstyrelsens ordförande och av nämndsordföranden. KS-ordföranden Torkild Strandberg (FP) är tveksam. ”Jag har väldigt svårt att se mig själv i en sådan kedja” säger han till HD..

Jag har aldrig hört Malmös KS-ordförande Ilmar Reepalu (S) tala om sig själv som borgmästare, men nu har han i alla fall chans att bli World City Mayor 2010. Han är en av 25 finalister som valts utifrån kriterier som ledarskap och visioner, administration, social och ekonomisk medvetenhet, förmågan att skapa trygghet och skydda miljön, samt  förmågan att skapa goda relationer mellan olika kulturella, religiösa och sociala grupper.

Eftervalsdebatt, korruption och stark man

e

Stig Henriksson (V) i Fagersta
tycker inte att SD är problemet

En vecka med intensiv eftervalsdebatt närmar sig sitt slut. En av moderaternas starka män Per Schlingmann avgår, orsakerna är i skrivande stund okända.  SVT balanserar på politikerföraktets rand i nya humorserien Starke man. Uppdrag Gransknings har kommit med nya avslöjanden om korruption i Göteborg. Om detta och en del annat som hänt i veckan med koppling till kommuner och landsting handlar fredagsbloggen.
Eftervalsdebatten
Just nu sliter de styrande i många kommuner och landsting med att få ihop nya majoriteter utan att ge Sverigedemokraterna inflytande. Dessutom försöker man förstå varför SD fick så många röster, också i kommuner och landsting och där deras hjärtefråga inte avgörs.
 Kommunalrådet Stig Henriksson (V) i Fagersta, där väljarna gav SD  två mandat, skriver:
"De väljer inte SD pga deras politik - för t ex här i Fagersta har de ju ingen. De väljer SD för att skicka ett budskap till "oss andra”. Det är inte SD och deras politik som egentligen är problemet utan det är grupper som upplever sig marginaliserade i samhället och ointressanta för politiken. Och handen på hjärtat: vem har en politik för framför allt unga, lågutbildade män? Eller ens för s.k fattigpensionärer? Eller för unga, ensamstående mödrar?"

Daniel Swedin, medievetare och skribent tycker i Dagens Arena att socialdemokraterna blivit för storstadsfixerade:
"Kom ut till Fisksätra och knacka på. Åk ut till Grängesberg. Se likheterna och se skillnaderna. Människors perspektiv är olika beroende på var man bor och hur ens livsvillkor ser ut. Svårigheterna man möter ser olika ut beroende på hur gammal man är, vad man jobbar med, om man har jobb eller ej och var man bor. Så är det. Men vi tillhör ändå samma samhälle. Det samhället slutar inte vid Stockholms tullar."

Gustav Fridolin har bedrivit val-
rörelse med kaffe och bullar i
Norra Skåne

Även Gustav Fridolin (MP) som nu är  tillbaka i riksdagen som företrädare för norra Skåne, tycker att politiken kommit långt från dem som bor utanför storstäderna:
I en tid där landet klyvs kan man vinna val på ett av två program, antingen vädjar man till människors rädsla och ilska, eller till människors hopp och vilja till framtidstro. När jag tittar efter på Valmyndighetens hemsida visar det sig att det blivit som flest gröna röster i de byar där också (SD) ökat som mest.

Moderaterna gjorde ett framgångsval, men tappade i några av sina starkaste fästen, Täby, Danderyd och Vellinge. I hög grad på grund av maktens arrogans. På Dagens Arena förutspår Yonna Andersson en liknande utveckling på riksplanet på sikt:
Missnöje med ett för starkt moderatparti har ännu inte tagit sig uttryck på riksplanet. Än så länge är det alliansens mindre partier som tagit draghjälp av Moderaterna och moderata taktikröstare som räddat dem kvar. Men nu tvingas den borgerliga koalitionen brottas med vad ett stärkt Moderaterna i förlängningen innebär. Det blir en balansakt där den kuvande arrogansen lurar bakom hörnet.


 Sociala medier talades det mycket om före valet, betydligt mindre i eftervalsdebatten. Men filosofen Torbjörn Tensjö menar på debattsajten Newsmill att de tillfört nya dimensioner:
"Tillkomsten av nya sociala media har medverkat till en ökad öppenhet i många avseenden, också beträffande politiken. Människor berättar på facebook hur de tänker rösta, hur de ha röstat, och hur de ser på politikens sakfrågor. Vi har också fått en situation där inte bara varje åsikt kan få en kompetent företrädare i offentligheten (t.ex. på de stora tidningarnas debattsidor). Varje individ kan finna ett forum för att diskutera de egna åsikterna. Det innebär ett sort steg framåt för den politiska kulturen."

Desto mer har det talats om de traditionella mediernas roll i valrörelsen och för valresultatet. Tidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta tycker att journalisterna behandlat SD alltför välvilligt:
Ibland är det också som om vi inte alltid tar SD på samma allvar som andra partier. Resultatet blir att vi för sällan ställer partiet till svars, och oftare pratar om partiet än med partiföreträdare. Det är som om vi låter mer av SDs uttalanden passera.
 
Starke Man

1,3 miljoner såg premiären för Starke Man

I söndags var det premiär för SvT:s nya söndagsunderhållning Starke man, som skildrar livet i Svinarp där kommunalrådet Lars-Göran Bengtsson styr. Starten lockade storpublik, 1,3 miljoner tittare, enligt Dagens Media. 
Jag var själv inte helt entusiastisk, men mottagandet är övervägande positivt. DN:s TV-recensent Niklas Wahllöf sätter in programmet i en tradition av gubbar som gör bort sig:
Om det är Hans Alfredsons Lindeman-besserwissrar, Kurt Olssons övervintrade orkesterledare som ska förklara hela världen och alltid är helt fel ute, eller Ronny Jönsson, Percy Nilegård, samtliga Robert Gustafsson-figurer, Doktor Dengroth, eller Lars-Göran Bengtsson, spelar ingen som helst roll.
Ledarskribenten Hanne Kjöller i samma tidning drar paralleller till verkligheten:
Som till exempel fenomenet med kommunala vänorter. Och vad ett sådant egentligen ger kommuninvånarna. …Vidare är det svårt att inte tänka på den växande mutskandalen i Göteborgs kommun där nu ett tiotal personer är misstänkta.
SKL:s VD Håkan Sörman är inte road utan oroad för att tittarna ska tro att det är så här det går till:
Den här parodin är i mitt tycke osofistikerad och inte heller särskilt lustig. Jag misstänker att genomslaget blir ganska begränsat men också att serien kan spä på politikerföraktet – och det är allvarligt för demokratin, skriver han i SKL:s veckobrev.
Hans farhågor besannas i Rebecka Åhlunds TV-krönika i SvD:
SVT:s nya komediserie hamnar direkt så nära verkligheten att det nästan blir obehagligt. Man kan invända mot detaljer men kommunalvardagen i Svinarp skildras träffande och roligt.

Uppdrag Granskning

Janne Josefsson och Uppdrag Granskning fortsatte i veckan granskningen av de kommunala bolagen i Göteborg. Det är allmännyttiga bolag där enskilda tjänstemäns egennytta tycks ha styrt.  Statsåklagare Nils-Erik Schultz har väckt åtal mot flera anställda och tror att härvan kommer att växa ytterligare. Det är en sjaskig bild av en osund företagskultur som vuxit fram i inslagen.  Dessutom har man  med hjälp av dold mikrofon visat hur en chef oförblommerat efterforskat källor. Nu väntar obligatorisk utbildning av alla chefer i kommunens öppenhetspolicy, säger stadsdirektör Åke Jacobsson till GP. På Göteborgs stad hemsida rapporterar man också om vad som görs kring muthärvan. KS-ordföranden Annelie Hulthén (S) skymtade i gårdagens program, men ställdes förvånande nog inte till svars. Det vore konstigt om inte en affär av den här storleksordningen också får politiska konsekvenser. Riksdagsledamoten Eva Flyborg (FP) kräver på sin blogg en utredning av samtliga kommunala bolag i Göteborg: ”För såhär får det helt enkelt inte gå till! Det räcker nu.” Många Göteborgare är arga men Lasse Cronér är fortsatt stolt över Göteborg förklarar han på SvT Debatt, om någon undrat:
Jag skäms inte för Göteborg. Tvärt om är jag extremt stolt över staden och jag kände ingen skillnad när jag vaknade i morse efter tv-kvällen med Uppdrag Granskning.


Löner
SKTF har haft förbundsmöte och på DN Debatt krävde ordföranden Eva Nordmark en statlig kommission för att få upp kvinnolönerna:
Är du, Fredrik Reinfeldt, beredd att medverka till att minska lönegapet mellan kvinnor och män? Sverige har en extremt könssegregerad arbetsmarknad med stora, strukturella löneskillnader mellan kvinnor och män. Enligt den senaste statistiken från SCB är skillnaden hela 15 procent. I våra nordiska grannländer har man tröttnat och tagit ett fastare grepp om frågan.
Hon fick mothugg på Sydsvenskans ledarsida:
Att diskriminering förekommer på den svenska arbetsmarknaden gör inte alla anställda kvinnor till offer. Mer relevant än talet om förutbestämmande strukturer och förfördelade kvinnokollektiv är betonandet av egenmakt. Individer kommer att krossa myter och glastak, de kommer att överskrida gränser mellan yrken och sektorer och de kommer att kräva lön för mödan
Kommunal har bedrivit mer handfast fackligt arbete och varslade om stridsåtgärder för sina medlemmar på de privata skolorna.

Vardagshjältarnas chans
De flesta kommunanställda har hela eller delar sin pension hos KPA. De har nu chans att få namnge en gata.
"Våra kunder är vardagshjältar", motiverar presschefen Birgitta Hammarström förslaget i Dagens Media. Lotten avgör vilken pensionssparare som får se sitt namn på en gatskyld. Den vinnare som vill se skylten med sitt  namn får man bege sig till Saxnäs i södra Lapplandsfjällen. KPA bidrar alltså inte till storstadsfixeringen.