Konkurrens, kvalitet och ekonomi i fokus

I dessa dagar myllrar författare, journalister och förlagsfolk på Svenska Mässan i Göteborg. Det är bokmässa och för dem som är där och hör till kretsen känns det som om ALLA är där. Så är det givetvis inte. Det är till exempel knappast några kommunchefer,. kommunstyrelseordföranden eller ekonomichefer på plats. De kommer till Göteborg 19-21 november nästa år. Då är ALLA i deras krets i Göteborg för Kvalitetsmässan.
Förberedelserna för mässan är redan i gång. Inte minst arbetet med de priser som ska delas ut, Sveriges Kvalitetskommun, Götapriset,Sveapriset, Sveriges IT-kommun och Sveriges Modernaste myndighet. En annan del i föreberedelserna är nyhetsbrevet Kvalitet & Förnyelse, som jag är redaktör och skribent för. I veckan har ett nytt nummer distribuerats till 30 000 personer är intresserade av kvalitets- och utvecklingsfrågor inom offentlig sektor. I det nya numret kan man läsa:

• Varför Britt-Marie Mattsson, som bevakat varje amerikansk valrörelse sedan 1976, tror att Barack Obama, trots att glansen falnat, ändå vinner.
• Annelie Nordström, Kommunal, Stig Orustfjord, Svenskt Näringsliv, Stefan Stern, Magnora och Håkan Sörman, SKL ger sin syn på det svårfångade begreppet kvalitet när det gäller välfärdstjänster.
• Fyra projekt var nominerade till Götapriset 2011. Vinnaren, Skolprojektet IDA i Västerås, och övriga nominerade berättar om vad priset betytt.
• Konkurrensverkets generaldirektör Dan Sjöblom ger sin syn på effekterna av den skärpta lagstiftningen sin gällt för offentliga aktörer sedan 2010.
• Riksgäldsdirektör Bo Lundgren förutspår den ekonomiska utvecklingen i Europa de kommande åren.
• Sveriges senaste kvalitetskommun, Kungsbacka berättar om hur man jobbat vidare med att utveckla kvalitetsarbetet.

Den svårfångade kvaliteten

Texten även publicerad i VLT 11 september 2012

Vinstförbud är en av de stora politiska frågorna just nu. Mest påtagligt för socialdemokraterna där ett nytt rosornas krig mellan höger och vänster tycks vara under uppsegling. Men frågan är inte helt lätthanterlig för de borgerliga heller. Oavsett partifärg ogillar väljare att företag som finansieras med skattemedel får ta ut vinst, men väljare gillar valfrihet och de gillar oftast de skolor, äldreboenden och vårdcentraler som de vinstdrivande företagen driver. Utan möjlighet till vinst lär få företag vara villiga att fortsätta. Skolnedläggningar är inget man vinner val på, det vet glesbygdspolitiker. Den storstadspolitiker som inför ett vinstförbud som gör att populära skolor försvinner lär få erfara samma sak.

Lösningen på detta dilemma är att kräva kvalitet. Alla älskar kvalitet. Näst fred på jorden är nog kvalitet på välfärdstjänster det alla allra mest önskar sig. Problemet är att det inte finns någon enighet om vad kvalitet är eller hur det ska mätas.

Inte så att det saknas kvalitetsindikatorer eller att det inte mäts och dokumenteras inom vård, skola och omsorg. Tvärtom, massor av tid ägnas åt att mäta och rapportera. Så mycket att många tycker att det är svårt att hinna med den egentliga uppgiften. Problemet är att det många gånger mäts och rapporteras för att tillgodose behov hos tillsynsmyndigheter och att resultatet inte kommer brukarna till del. Socialstyrelsens nyligen antagna föreskrifter för demensbemanning är det senaste, men knappast sista, exemplet.

Det kommer också motreaktioner och försök att få struktur på kvalitetsarbetet. Svensk Näringsliv,  tillsammans med Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund, håller på att få fram de  sju-åtta viktigaste kvalitetsindikatorerna som kan fungera som branschstandard. Resultatet för skolans del kommer om några veckor. Äldreomsorgen börjar en försöksverksamhet efter nyår. Ett arbete som nog kan kombineras med den etiska kod förvälfärdsföretag, som en grupp socialdemokrater jobbar med för att stoppa kraven på vinstförbud. En ny svensk modell kanske är på väg.

 

 

Se upp för ängslighetens kultur

Texten även publicerad i VLT 22 maj 2012

En ängslighetens kultur sprider sig inom vård, skola och omsorg. Rädslan för att göra fel har blivit så stor att den är en felkälla i sig. Till en del beror detta på att kvalitetsmedvetandet har ökat, vilket är positivt. Nackdelen är att allt mer tid går åt till registrering och rapportering. Alla kan notera en missad rapport, medan en missad omtanke eller ett försök till omtänkande inte syns.

Politiker och chefer känner sig trygga om de får rapporter som ger en känsla av kontroll. Men för dem som jobbar närmast elever, gamla och sjuka ökar stressen. Lärarförbundet publicerade nyligen en rapport som visade att allt mer av medlemmarnas tid går till administration, vilket går ut över eleverna.

Inom sjukvården finns en rad olika kvalitetsregister, som ger värdefull information om vad som fungerar och inte fungerar vid olika behandlingar. Men bra register förutsätter bra grunddata, vilket tar tid.

”Man upplever att man slits från vårdtagarna, som behöver hjälp till andra måsten. Det läggs på så mycket andra sysslor, som inte är vårdande”, beskrev professorn i omvårdnad Gunilla Strandberg problemet i ett radioprogram nyligen.

Nästa verksamhet i tur att byråkratiseras tycks vara demensvården. Som svar på den senaste tidens kritik har Socialstyrelsen kommit med förslag nya föreskrifter. Där sägs bland annat att den som driver ett demensboende regelbundet ska redovisa bemanningen i förhållande till det totala behovet av insatser, något som oroar bland annat föreningen Sveriges Socialchefer:

”Här skapas ett administrativt arbetsmoment som inte tillför vården och kvaliteten av vården någonting! Snarare blir effekten den motsatta”, skriver de i sitt remissyttrande.

Kvalitetsuppföljningar är viktiga men kan bli ett hot mot kvaliteten om det blir ett självändamål. För den som befinner sig en bit ifrån är det alltid lätt att kräva en utvärdering eller en uppföljning för säkerhets skull. Men det gäller också att fråga sig till vad nytta och till vilket pris.

När viljan att göra rätt leder fel

En ängslighetens kultur sprider sig inom vård, skola och omsorg. Om man ständigt är ifrågasatt blir man till slut så rädd för att göra fel att detta blir en felkälla i sig. Denna kultur är sannolikt baksidan av den ökade medvetenheten om kvalitetens betydelse. Tidigare fick medborgarna ta vad som bjöds dem och vara tacksamma för vad de fick, vilket de inte sällan var. Nu har människor lärt sig att ställa krav och har fått möjlighet att välja bort. Det gör dem starkare och utförarna i bästa fall kvalitetsmedvetna, i sämsta fall skrämda till formalism. Till ängslan bidrar också det nya medielandskapet. Twitter, bloggar och Facebook ger alla ett forum för att ge röst åt sitt missnöje. Eller för all del också sin belåtenhet, men det är inte lika problematiskt.

I en sådan kultur blir det viktigt för de ansvariga att kunna visa vad gjorts om man får kritik. Arbetet riskerar att bli allt mer formaliserat och registrering och rapportering blir en allt större del av jobbet. Det tar tid ifrån elever, patienter och brukare. Det som är arbetets innehåll och som gör det meningsfullt. Lärare kritiserade i en nyligen publicerad undersökning från Lärarförbundet den ökade administrationen.

”Nu ska allt dokumenteras och bedömas. Så var det inte när jag började jobba 1995 (…) Man kan jobba dygnet runt om man vill, det skapar en enorm stress.”, berättade en lärare i SvD tidigare i år.

Lärarna har nyligen fått stöd från utbildningsministr Jan Björklund (FP) som lovat en översyn. "Sammantaget har det blivit för mycket av byråkratiskt arbete för lärarna, medgav han i en intervju i Rapport nyligen.

I sjukvården finns en rad olika kvalitetsregister, men också ett motstånd mot den tid detta tar.

”Man upplever att man slits från vårdtagarna, som behöver hjälp till andra måsten. Det läggs på så mycket andra sysslor, som inte är vårdande… och kanske framför allt - datorn. All dokumentation som ska göras, man ska mäta saker, det ska kvalitetssäkras. När då vårdarna inte upplever att det här ger bättre vård, då det stressigt och dåligt samvete”, beskriver Gunilla Strandberg, tidigare sjuksköterska men nu professor i omvårdnad läget i P1- programmet ”Att aldrig räcka till”, som sändes i Tendens i P1 den 25 januari 2012.

I Socialstyrelsens förslag till nya föreskrifter för bemanningen av demensvården kommer också ett nytt uppdrag som ökar administrationen. Den som driver ett boende ska regelbundet redovisar hur boendet är bemannat i förhållande till det totala behovet av hemtjänstinsatser, något som oroar Föreningen Sveriges Socialchefer:

”Här skapas ett administrativt arbetsmoment som inte tillför vården och kvaliteten av vården någonting! Snarare blir effekten den motsatta, nämligen ett behov av ytterligare personal som ska administrera istället för att använda resurserna i den direkta vården”, skriver de i sitt remissyttrande till förslaget.

Kvalitetsuppföljningar är viktiga men får inte bli ett hot mot kvaliteten genom att de tar mer än det tillför från det egentliga uppdraget. För den som befinner sig en bit ifrån är det alltid lätt att kräva en utvärdering eller en uppföljning. Det gäller också att fråga sig till vad nytta, till vilket pris och med vilket verktyg. Till stressen och tidsåtgångn bidrar också att it-systemen inte alltid underlättar utan blir ett stressmoment i sig. På det området ropar verksamheternas folk på kvalitetsuppföljningar.

Äldreomsorg med utrymme för söndagsparfym

Kontroll är ordet för dagen inom äldreomsorgen. Uppenbarligen har ansvariga inte följt upp att de som utlovats levererats och nu ska det bli bättring. Det är alldeles nödvändigt. Framför allt på beställarnivå när det gäller de stora upphandlingarna. Men risken är att det i stället blir en kontroll på detaljnivå och att det då blir en kontroll som hämmar, snarare än utvecklar.

Piteås äldreomsorschef Gunnar Lindberg, tillsammans med Gunvor Ahlin,
när Piteå hade bästa äldreomsorgen. Ett år senare var bilden en annan.

I veckans nummer av Dagens Samhälle varnar Piteås äldreomsorgschef Gunnar Lindberg för en sådan utveckling:
”Rigorös och standardiserad kontroll riskerar att bromsa nytänkande. Dels strävar alla efter att uppfylla samma krav, dels blir medarbetare rädda för att göra något som sedan kan bli kritiserat” varnar han.

Gunnar Lindberg vet att opinionsvindar kan svänga snabbt och hjälten förvandlas till skurk. Piteås äldreomsorg har varit såväl föredöme som skräckexempel. På Kvalitetsmässan 2009 stod han och undersköterskan Gunvor Ahlin på Göteborgsoperas scen och tog emot Götapriset för det arbete som gjorts på en enhet på Öjagården. Ett år senare var Öjagården skräckbilden av svensk äldreomsorg sedan Uppdrag Granskning visat låsta dörrar på en demensavdelning. Något som senare också kritiserades av Socialstyrelsen.

Gunnar Lindberg varnar för en utveckling där det lätt mätbara prioriteras. Som exempel tar han frågan om det finns olika maträtter att välja på. Men frågan är om det är bättre att kunna välja mellan fiskbullar och blodpudding än att serveras oxfilé? Än svårare att mäta är bemötandet. Hur fångar man i tabeller att det finns personal som ser människan. Som ger den gamla kvinnan hennes söndagsparfym, som hon njuter så av?

Självklart är den inget värd om hon har liggsår eller ligger nedsmetad i avföring. Den basala omvårdnaden måste fungera. Men för att det ska vara en äldreomsorg med kvalitet måste det också finnas utrymme för dessa svårmätbara tecken på omtanke. Det finns anledning att än en gång påminna om poeten Ragnar Thoursies ord från samlingen Sånger från äldreomsorgen:

Vi gamla är föremål för omsorg.
Visst är det underbart!
Bara vi inte blir till föremål
i omsorgen.

Gyllenhammar tror på Sverige men tvivlar på Saab

1973 skrev Pehr G Gyllenhammar boken Jag tror på Sve-
rige, en titel han fortfarande skriver under på.

Pehr G Gyllenhammar tror fortfarande på Sverige. Liksom på Volvo, men när det gäller Saab är han tveksam. Det, och en hel del annat, sa den nygifte Vellingebon när jag intervjuade honom för Kvalitetsmässans nyhetsbrev Kvalitet & Förnyelse, som nyligen gått ut. Han är en av de medverkande vid mässan där han ska prata tillväxt med Britt-Marie Matsson vid ett av de många seminarierna 15-17 november.

På mässan och i nyhetsbrevet finns också  Ann Heberlein, etikforskaren som kom ut ur den akademiska anonymiteten när hon 2008 skrev boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Där beskriver hon hur det är att leva med bipolär sjukdom. I intervjun i nyhetsbrevet berättar hon om sin nya bok, som heter Ett gott liv. som går under den ljusa och fräscha ytan och bland annat resonerar kring begreppen sjukt och friskt. "Att vara frisk är en oundgänglig del av ett gott liv", säger hon bland annat.

Nyhetsbrevet presenterar också de fem kommuner som gör upp om priset Sveriges Kvalitetskommun 2011, nämligen Kinda, Kungsbacka, Nacka, Uddevalla och Östersund. Liksom de sju mynidgheter som tävlar om att utses till Sveriges modernaste 2011.

Offentliga innovationer är ett modernt lite luddigt begrepp, som den danska professorn Eva Sörensen och Johnny Paulsson FoU-samordnare på SKL konkretiserar i nyhetsbrevet.

Dessutom kan man läsa en krönika av forskaren och föreläsaren Kjell A Nordström som välkomnar oss till Det Öppna Samhällets Tidsålder.

Södertälje hör till kommuneliten

Passerade Lagoland i helgen, det vill säga Södertälje där Anders Lago (S) är högprofilerad kommunstyrelseordförande. Södertälje är duktiga på att tänka nytt, vilket nog delvis beror på att man därtill varit nödda och tvungna eftersom den stora flyktinginvandringen från Irak ställt kommunen inför stora utmaningar.

Den som mötte Anders Lago i Almedalen behövde inte tvivla
på varifrån han kom

Man är också duktiga på att tala om hur duktiga man är. Anders Lago är en flitig gäst i olika TV-soffor. Senast i SVT:s Gomorron i fredags där han talade om Södertälje som Sveriges internationella huvudstad. En slogan kommunen nyligen fått officiellt godkänd av Patent- och registreringsverket. Motpart i tvisten var inte Sveriges officiella huvudstad utan fastighetsbolaget Hufvudstaden, som menade att kommunens slogan innebär ett ”otilbörligt utnyttjande” av fastighetsbolagets goodwill". Ett argument för Södertäljes sak är att de, enligt SCB,står 17 procent av Sveriges handelsöverskott.

Södertälje tillhör också de svenska elitkommuner som i dagarna är samlade i Prag för att utbyta erfarenheter av kvalitetsarbete. Det är de 16 kommuner som varit nominerade eller vunnit utmärkelsen Sveriges Kvalitetskommun som  träffas i SKL:s regi. Om detta och om Södertälje skriver jag om i första numret av nyhetsbrevet Kvalitet & Förnyelse, som kommer nästa vecka.

Äras den som äras bör

Att dela ut pris är nästan lika roligt som att få pris. Man får en chans att lyfta fram något bra och man gör människor glada. I jobbet som chefredaktör för Dagens Samhälle ingår att varje år ut Columbi Ägg till bästa annonskampanj som riktar sig till offentlig sektor. Dessutom har jag de senaste åren deltagit i juryarbetet med de finaste kommun- och journalistutmärkelserna, Sveriges Kvalitetskommun respektive Stora journalistpriset.

Det är två priser av mycket olika karaktär. Kvalitetskommunpriset är en belöning av gemensam ansträngning, journalistpriset är oftast individuellt. Kommunalt kvalitetsarbete är ofta osynligt. Journalistik går ut på att synas. Men det finns också likheter. Båda priserna granskas noga av respektive bransch. Båda innebär en enorm kollegial bekräftelse. Båda pristagarna är rejält granskade av juryn innan.

När det gäller systematik och grundlighet är det nog få utmärkelser som slår Sveriges Kvalitetskommun. Vinnaren har granskats av SKL:s experter i Kommunkompassen och resultatet har mätts i Resultatvisaren. Det är ett stort arbete som tar tid. Priset delas ut i samband med Kvalitetsmässan vartannat år och i veckan inleddes arbetet med utse 2011 års vinnare, Snart är det dags för de kommuner som vill ha en chans att kliva upp på Göteborgsoperans scen som vinnare att anmäla sig.

Stora Journalistpriset är årligt och även där har juryn haft ett första möte. Nu väntar vi på en ström av goda texter coh spännande radio- och TV-inslag. Passa på och lyft fram något du tycker är prisvärt. Vem som helst kan nominera journalistik som man tycker är värt ”ett erkännande för framstående yrkesprestation”.

Inlägget även publicerat på DS-bloggen