Mottagandet var blandat. Den som togs emot varmast och med högst förväntningar var kultur- och demokratiminister Alice Bah Kunke (MP). Visserligen var hon orutinerad, men erkänt duktig och duglig och med en stjärnglans som ofta saknas i politiken. Mest misstro mötte folkhälso- idrotts- och sjukvårdsministern och västeråsaren Gabriel Wikström (S). Hur kunde Stefan Löfven ge de svåra sjukvårdsfrågorna till en 29-årig SSU:are?
Idag förefallet det, i alla fall medialt, lugnt kring
Gabriel Wikström medan det är full storm kring Alice Bah Kunke. Den enklaste,
och för Alice Bah snällaste, förklaringen är att det är en könsfråga. Kvinnliga
politiker blir hårdare granskade än sina manliga kollegor. Så kan det vara, men
i det här fallet tror jag det spelar liten roll. Inte heller tror jag
medicinprofessorer är mer lätthanterliga än kulturredaktörer.
Det som framför allt gör skillnad är att den ena ministern är
proffs och den andra är amatör. Politik är ett svårt och underskattat hantverk.
En av de bästa skolorna är de politiska ungdomsförbunden där man får lära sig
såväl mötesteknik som hur man ger och tar emot tjuvnyp. Den skolan har Gabriel
Wikström gått, medan Alice Bah har levt sitt yrkesliv i intresse- och
lobbyorganisationernas mer välvilliga värld.
Kanske är det också professionaliteten som speglas i valet
av statssekreterare. De okända makthavarna i ministerns skugga, som i vissa lägen
kan vara väl så mäktiga som sin minister. Alice Bah, har valt Per Olsson, som varit MP-politiker
i riksdag och landsting men aldrig sysslat med kulturfrågor. Wikström har
Agneta Karlsson, som varit statssekreterare, vice partisekreterare och VD i
läkemedelsbranschen.
Med den uppbackningen är det inte konstigt att Gabriel
Wikström fortfarande ler, medan Alice Bah Kunke ser allt mer pressad ut. Samma öde
drabbade ministern i Hanne-Vibeke Holst roman Kronprinsessan. Hon blev så
småningom statsminister, vi får se hur det går för Alice Bah Kunke.
Texten även publicerad i VLT den 8 november 2014