Om bloggar som tystnar och en politiker som fick nog

Det här var veckan när de rödgröna först pliktskyldigast presenterade sitt budgetalternativ och sedan gick skilda vägar. Veckan när Sofia Arkelsten (M) fick uppleva skillnaden mellan att vara en riksdagsledamot i mängden och att vara partisekreterare. Veckan när muthärvan i Göteborg växte ytterligare och när Jimmie Åkesson fick erfara att alla partiledare inte är lika. Att inte få komma på Nobelfesten smärtade nog mer än inte få sitta i samma sminkloge som Lars Ohly. Här lite smått och gott från veckan som gått.

Helena Nyhus hoppar av

Muthärvans första politiska offer

Muthärvan i Göteborg börjar nu också på politiska konsekvenser. Helena Nyhus (S) avgår som kommunalråd. Hon vill göra annat i livet, säger hon, men medger att turbulensen kring Uppdrag Gransknings avslöjande spelar roll. Helena Nyhus begick trippelfel där. Hon hade inte bara haft dålig koll som ordförande i idrotts- och föreningsnämnden, hon hade också serverat sin KS-ordföranden halvsanningar. Dessutom hade hon det dåliga omdömet att tala om för Janne Josefsson vad hon tyckte om Uppdrag Gransknings arbetsmetoder. I tron att kameran var avstängd, vilket den alltså inte var. Det var dumt, men det finns anledning att dela hennes oro för att det kan bli svårt att rekrytera nya politiker:

Det är en väldigt tuff situation att ta ansvar för saker som man möjligtvis inte kan kontrollera och granska. Jag tycker att vi ska vända på allt, men har du en förvaltningschef som undanhåller saker för den politiska ledningen hjälper ingen revision i världen, säger hon till GP.

Fint hus för nytt samboförhållande
Över en månad har gått sedan valet och än är det inte klart med styren överallt. Nu börjar det bli bråttom om man ska ha en chans att hinna med budgetarbetet. I Göteborg blev det klart i veckan. Där har miljöpartiet slutligt bestämt sig för rödgrönt samarbete. Ett samarbete som ska vara närmare än tidigare, vilket manifesteras i att man flyttar ihop. Kanske kan detta samboförhållande så småningom äga rum i Gunnar Asplunds rådhus, som stått tomt sedan tingsrätten flyttade till Göteborgs nybyggda rättscentrum. En utredning är tillsatt, som i första hand ska undersöka om kommunledningen skulle kunna flytta in. En förstudie ska presenteras i januari. Men samtidigt finns en oro för att husets inre med specialdesignade möbler, mattor och lampor i mjukt modernistisk stil kanske inte kommer att bevaras. Asplundentusiaster jorden runt gör sig redo för strid.

Inte en ny S-idé på 50 år?
Debatten är intensiv bland socialdemokratiska debattörer om varför valet gick som det gick, om vilken betydelse det röd-gröna samarbetet hade och varför detta samarbete nu sprack. Till de mera skoningslösa interna kritikerna hör Göran Greider som på Aftonbladet Debatt skriver:
I valet 2010 var det alltså ett helt halvsekel sedan socialdemokratin formulerade en intellektuellt och praktiskt hållbar idé om hur samhället ska omgestaltas i progressiv riktning. Tacka fan för att partiet i dag saknar profil! Sahlin och Östros sågs irrande på en spelplan som Borg och Reinfeldt definierat. Mittfältet i det egna rödgröna laget deltog knappt i spelet!Det rödgröna samarbetet är inte problemet. Det är heller inte lösningen på problemet. Lösningen på sfinxens gåta är socialdemokratin själv. Den måste återfinna en bärande idé om hur detta samhälle ska se ut och kan då inte nöja sig med en borgerlig spelplan.

Kvartett utan verklighetförankring
Skoningslös är också mediekrönikören Rolf van der Brink i sin analys i Dagens Media av de rödgrönas kampanjbild med de fyra partiledarna vandrade på en perrong. En bild som det tog reklambyrån en månad att komponera. Så här gick det till:
Tåget är påhittat och byggt på bildkombinationer av rymdskepp och tåg 3d-modellerat av Sweet Studio. Elledningarna i luften är autentiska och kommer från Södertälje Södra. Stensättningen på perrongen är 3D-modellerad. Partiledarna är fotograferade en och en av fotograf Kalle Gustafsson förmedlad av agenten Skarp. Ambitionen var att producera de bästa partiledarbilderna någonsin. Mona, Lars, Peter och Maria kläddes ”stadsmannamässigt” med märkeskläder, dock inget överdrivet extravagant. Lars Ohly skulle bära en röd slips. Men han ville inte. ”Den var inte han”.


Unga gillar sociala medier, politiker har tröttnat
I veckan kom statistik om ungdomars medievanor. Allt mindre TV, allt mer Internet är trenden. 98 procent av 12-16-åringarna tillbringar en del av sin fritid vid datorn. Mest med spel, men sociala medier tar allt mer av deras tid. Politikerna ägnar däremot allt mindre tid åt sociala medier. Efter valet har var tredje politikerblogg tystnat, visar en kartläggning som SVT:s Aktuellt. Det ger för lite väljarkontakt i förhållande till den tid det tar, motiverar två av de numera icke-bloggande riksdagsledamöterna sin tystnad.
Det var kul men syftet är ändå att nå ut med sitt budskap, och ser man då att man har väldigt få läsare börjar man fundera på om det finns bättre sätt att använda tiden, säger Helena Leander (MP).


Bengt Germundsson bloggar på
Om även de kommunala bloggarna tystnat lär väl Dagens Samhälle reda ut så småningom, även bland dem fanns stora planer före valet. En som inte tystnat är KD:s mest framgångsrike kommunpolitiker Bengt Germundsson i Markaryd. Han är förbryllad och besviken och kanske rent av förbannad även om han inte säger det rent ut över Göran Hägglunds besked att partiet släpper kravet på vårdnadsbidrag:
Jag tycker det är helt fel timing att redan efter en månad signalera detta budskap, samtidigt som vi försöker få in vårdnadsbidraget i många kommuner eller öka upp det från ett till två år. Lika fel anser jag det vara att föra ett resonemang om detta i media. Att så skett meddelades i en bisats några minuter innan Hägglund avslutade partifullmäktige samma dag.


Lokaljournalistiken ligger oss närmast
Lokalredaktioner försvinner ofta i dagstidningars sparprogram. Saknade av läsare i allmänhet och kommunpolitiker i synnerhet, eftersom de förlorar en kanal att nå ut. Visserligen en kanal man inte har kontroll över och som man ibland retat sig på, men det är än värre att inte ha någon  rapportering alls. I veckan var lokalredaktörer från hela landet samlade till Nära-konferens i Örebro för att diskutera lokal journalistik. Caroline Thorén på Medievärlden var där och berättade bland annat om Södermanlands Nyheters satsning på lokalredaktioner i Trosa och Gnesta.
Satsningen visar på en djupare förståelse för journalistikens kärna. Det är det om händer här och nu, nära läsaren som verkligen berör. Visst, de flesta tidningsläsare vill ha utrikesnyheter och nationella nyheter också men dessa nyheter kan du få var som helst. Det som händer utanför din husknut i Trosa, Staffanstorp eller Norsjö – det kan du bara få av din lokaltidning.

Grattis till en pigg 100-åring
Till sist ett grattis till en pigg 100-åring. Tidningen Kommunalarbetaren, som numera mest kallar sig KA, firade med stort kalas i veckan. ”Tidningen skall utgöra ett medel i vår agitation, ett medel att väcka de ännu sovande kommunalarbetarna i landet”, skrev förste redaktören FL Nordgren 1910. Dagens redaktör Liv Beckström gör en helt annorlunda tidning och uttrycker sig på ett annat sätt, men tidningens uppdrag är i grunden det samma.

Revision blir spännande i skandalernas skugga

Det här är veckan när regeringen presenterade en nyhetsfattig budfet, när Thomas Boström i sin frånvaro blev den mest uppmärksammade riksdagsmannen, när världen gladdes med gruvarbetarna i Chile och när sjukvårdens överbeläggningar än gång hamnade i fokus. Plus en del annat, som man kan läsa om här:

Skandalomsusat prestigebygge
I dagarna börjar balkarna för Nationalarenan i Solna resas. Bygget om var tänkt att bli en nationell stolthet, men har kommit att förknippas med mutor och osunda relationer mellan kommun och byggare. Tidskriften Fokus berättar hela historien om arenabygget i sitt senaste nummer. Men de som kom skandalen på spåret var Johan Delby och Måns Wikstrand på Dagens Samhälle. Vid en genomgång av höga tjänstemäns sidoinkomster i våras upptäckte de att Solnas stadsdirektör Sune Reinhold nya bolag och plötsliga höga inkomst, som visade sig komma från Arenabolaget. Nu pågår en förundersökning om mutbrott.

Vilken revisor kan man lita på?
I spåren på Uppdrag Granskningss Göteborgsavslöjanden och Solna affären fick ESO (Expertgruppen för studier av offentlig ekonomi) stor uppmärksamhet för sin rapport om kommunal revision. Ett ämne som annars inte brukar locka särskilt stora skaror till en presskonferens. Olle Lundin ifrågasätter att kommunerna har förtroendevalda revisorer. ”Granskning av de egna partikamraterna kan vara svåra att förena med de höga krav på oberoende som normalt ställs på revisionen, säger han.. Lars Munters, förtroendevald M-revisor i Stockholm håller inte med. I en debattartikel i Dagens Samhälle pekar han på de misstag som professionella revisorer gjort, senast i HQ-härvan.

Fackets vånda över Sverigedemokraterna
Debatten om Sverigedemokraterna fortsätter om än med avtagande intensitet. I ett intressant reportage på Dagens Arena diskuteras LO-fackets förhållningssätt till medlemmar som är Sverigedemokrater. I Bjuv, SD:s starkaste kommun, är SD-medlemmen Allan Jönsson skyddsombud vid tegelbruket Höganäs Bjuf, vilket Metall efter viss vånda accepterat. Magnus Manhammar som lett ett LO-projekt mot Sverigedemokraterna i valrörelsen, oroas mest över SD:s starka stöd bland ungdomar.
"Det här är en lika viktig kamp som i arbetarrörelsens begynnelse för 100 år sedan. Det här handlar om precis lika grundläggande värderingar: klassbegreppet, solidariteten, antirasismen", säger han.

Partiledare gillade skandalfri valrörelse
I måndags hade Publicistklubben sin traditionella eftervalsdebatt. Alla partiledare var inte på plats, men Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt var där. Avsaknaden av skandaler gladde. Kritiken gällde bland annat vad Fredrik Reinfeldt kallade medias ”blodslängtan”, avsaknaden av kunniga specialreportrar samt Kristian Luuks roll i SVT:s valvaka. Bara Sverigedemokraterna ansåg att sociala medier spelat någon roll. Debatten kan ses i sin helhet på PK:s hemsida. Dagens Nyheter hade ett utförligt referat.

Ilija Batljan kritiserar de egna
Landstingsrådet Ilija Batljan är en  folkhemssosse, enligt egen utsago. En högersosse enligt sina kritiker. Han är också en populär sosse, med många personkryss.I en artikel i Veckans Affärer är han inte nådig i sin kritik av partiet. Han ogillar det rödgröna samarbetet och partiets skattepolitik. På frågan om vad som var den största missen i valrörelsen svarar han:
”Avsaknaden av politik. Det saknades en helhetsdiskussion om vår vision. I stället för att förklara vår helhetssyn bildade vi ett slags lapptäcke av sakfrågor och kompromisser som inte hängde ihop.”

S långsiktiga misslyckande
I Dagens Arena konstateras att Socialdemokraternas tillbakagång inte beror på misstag i årets valrörelse utan har pågått i mer än 20 år. Förklaringen är att i takt med att skillnaderna i samhället ökat har det blivit allt svårare att vara ett brett parti som lockar mer än 40 procent av väljarkåren. En av de intervjuade statsvetarna Stefan Svallfors säger:
När (S) ändå försöker skapa en politik som ska attrahera denna breda koalition av väljare så upplevs den ofta som ”hattig. Det framstår som att man pytsar ut olika politiska förslag för att blidka enskilda väljargrupper snarare än som att man har en sammanhållen politik.

Från sämsta till bästa skolan på tre år
En  intressant skolartikel hittade jag i Sydvenskan. Den handlar om hur Nossebro skola på tre år gick från att vara sämst till bäst utan att det kostade några extra pengar. Man bestämde sig helt enkelt att jobba i enlighet med vad forskningen säger. Bland annat slutade man plocka ut elever med problem ur klassrummen. I stället plockade man in lärare.
– Jag kallar det en synvända. Synvändan kommer från den pedagogiska forskningen, det är ju inte så att vi har kommit på egna tankar plötsligt. Oavsett vilken forskare vi läste, sa de samma sak: att alla vill vara med i klassrummet, säger rektor Lasse Björkqvist.

Hjälp att undvika byråkratspråk
Ingen vill skriva som en byråkrat, knappast ens byråkraterna själva. Det offentliga språket ska enligt språklagen från i fjol vara vårdat, enkelt och begripligt. Om man som skribent vill kontrollera hur pass begriplig ens text är finns verktyget Lix, påminner Lisa Bjerre i en krönika i tidningen Journalisten. Denna text har en lixvärde på 44, vilket gör att den är en normalsvår tidningstext. Byråkrattexter ligger över 60, barnböcker under 30.

En vecka med uttåg, intåg och en evig fråga

Det här var veckan när kyrkans ord fick Sverigedemokraterna att tappa masken. När Europas största regering avgav vad som kändes som Europas längsta regeringsförklaring. När ministrar tog plats och nya styren formades över hela landet. Här några axplock.


Regeringsförklaringen var nyhetsfattig. En som nog var besviken, men kanske inte överraskad, är Per Borg, som ledde Arena Idés och Timbros blocköverskridande kommissionen om välfärdens framtida finansiering. Deras förhoppning var att regeringen, oavsett färg, efter valet skulle tillsätta en utredning om hur vi ska klara välfärdsuppdraget framöver. Men så blev det inte.

Anna-Karin Hatt, minister med oväntad kombination,
IT och regioner.

Mats Odell fick kliva av som minister och i stället bli KD:s gruppledare i riksdagen. Ett val som uppenbarligen inte var hans eget. Hans gamla uppgifter är uppdelade på flera. Nu finns det en regionminister, Anna-Karin Hatt (C) ska sköta detta utöver IT-frågorna. En inte helt självklar kombination, men förhoppningsvis ett tecken på att regionfrågan är prioriterad den här mandatperioden.

En annan nykomling i ministergänget är Ulf Kristersson. I en krönika på Dagens Samälles webbplats berättar Magnus Wrede om när Kristersson bjöd på pepparkakor i Strängnäs:
Han funderade över mycket, bland annat om risken i små kommuner som Strängnäs för ”de blöta fingrarnas politik i stället för de raka ryggarnas”. Nu ska han stå rak i ryggen och förklara det nya sjukförsäkringssystemets förträfflighet för hela svenska folket. Eller göra små strategiska reträtter. Det kan han sannolikt göra bättre än föregångaren. Han är verbal, men känns också mänsklig.

Konflikten mellan rättvisa och medkänsla är något en socialförsäkringsminister måste hantera. Om detta skriver Johan Hakelius läsvärt i sin premiärkrönika i Affärsvärlden:
Minsta olikhet mellan landsändar eller folkgrupper är per definition en "orättvisa" som politikerna ska korrigera med byråkratins hjälp. Men samtidigt kräver vi medkänsla. Det är något helt annat. Den är till sin natur personlig. Den är ofta orättvis. Den kan slakta en gödd kalv åt en slarver till son, men förbigå hans skötsamme bror. Medkänslan sätter sig över principer och förordningar.

PR-strategernas misslyckande
Eftervalsdebatten går vidare. En grupp som kommit väldigt lindrigt undan är de socialdemokratiska PR-strategerna skriver Marie-Louise Samuelsson i en krönika i Sydsvenskan.
Jag undrar hur det var möjligt att göra så många fel. Om man nu inte lyckades komma på något offensivt knep är det obegripligt att den påkostade pr-staben inte ens förmådde hejda de värsta misstagen.

Ord på vägen till de nya
Det har på många håll tagit tid att skapa nya majoriteter. Men nu börjar det klarna och de nya kan ta plats. Från Ann Beskow, tidigare S-kommunalråd i Orsa, idag krönikör Dalarnas Tidningar kommer några ord på vägen.
Ta vara på människorna omkring dig ... kom ihåg att alla kan bidra, även oppositionen ... glöm aldrig bort dina uppdragsgivare ... öppna din dörr se till att det finns konst, leksaker, frukt och böcker i ditt arbetsrum.

Lobbyistvarning mot SD
Sverigedemokraterna är nu vågmästare i riksdagen och borde vara intressanta att lobba mot. Men Patrik och Henrik Westander på Westander PR avråder i ett debattartikel på Dagens Media:
Vi rekommenderar uppdragsgivarna att inte ta direktkontakter med Sverigedemokraterna i syfte att påverka politiska beslut. Det kan säkert vara kortsiktigt effektivt för en lobbyist att påverka Sverigedemokraterna i konkreta sakfrågor för att utnyttja deras position som vågmästare. Men ett sådant agerande riskerar att stärka odemokratiska krafter och kan dessutom slå tillbaka mot uppdragsgivarens egen trovärdighet.
Inte bara ett Göteborgsproblem
Den växande brottsutredningen efterUppdrag Gransknings avslöjanden om korruptionen i Göteborg väcker frågor om hur det står till i landets övriga kommuner. Få tror att detta enbart är ett Göteborgsproblem. På Newsmill skriver journalisten Per Wirtén:
När Janne Josefsson och andra smeker Göteborgsandan som orsak till mutskandalerna placerar de en annan samtidsanda i skuggan. Jag tänker på den som förenar inte bara de två storstäderna, men även alla andra svenska städer: bolagiseringar, privatiseringar, utförsäljningar och en ny gråzon av oklart ansvar. En anda som sänker statusen för offentlig kommunal verksamhet, därmed försvagar tjänstemäns integritet och underlättar korruptionskultur. Det är i denna marknadsfixeringens epok som samförståndsandan på Gamla Ullevi blir ohållbar.

Kritik mot inlåsning av dementa
Ett annat uppmärksammat inslag på Uppdrag Granskning i höst handlade om dementa som låstes in på nätterna. Socialstyrelsen har nu granskat Öjagården i Piteå, som programmet handlade om, Resultatet av tillsynen ger samma bild som framkom i programmet.
Viken är inte ett tryggt boende för äldre. Det är oacceptabelt att de demenssjuka lämnas ensamma under stora delar av natten utan möjlighet att kalla på hjälp, säger Socialstyrelsens sektionschef Anne Vaher.

Vitsen med att blogga
Att blogga eller inte blogga, det är frågan för alla oss som ägnar oss åt detta och ibland funderar över om det är väl använd tid. På sin blogg resonerar idéhistorikern Stefan Gelfgren kring detta på ett sätt som är relevant även för icke-akademiker:
Från början var det lite skrämmande att posta mer eller mindre bearbetade tankar. Det går liksom stick i stäv med vad universitetsvärlden står för. På samma gång har mitt bloggande gjort att jag har fått det något lättare för att sticka ut hakan. Framför allt har bloggandet lärt mig att kunna skriva texter förhållandevis snabbt och att lita på att de håller, och det kommer jag att fortsätta med!

Ska man ha borgmästare?
Till sist en återkommande fråga i den kommunala världen. Ska man ha en borgmästare och  ska i så fall kommunstyrelsens eller fullmäktiges ordförande  ha titeln? I Landskrona har detta aktualiserats eftersom fullmäktigeordföranden Lennart Söderberg (M) låtit tillverka en ämbetskedja som han vill skänka till staden. Den ska förutom kommunfullmäktiges ordförande, kunna bäras av kommunstyrelsens ordförande och av nämndsordföranden. KS-ordföranden Torkild Strandberg (FP) är tveksam. ”Jag har väldigt svårt att se mig själv i en sådan kedja” säger han till HD..

Jag har aldrig hört Malmös KS-ordförande Ilmar Reepalu (S) tala om sig själv som borgmästare, men nu har han i alla fall chans att bli World City Mayor 2010. Han är en av 25 finalister som valts utifrån kriterier som ledarskap och visioner, administration, social och ekonomisk medvetenhet, förmågan att skapa trygghet och skydda miljön, samt  förmågan att skapa goda relationer mellan olika kulturella, religiösa och sociala grupper.

Eftervalsdebatt, korruption och stark man

e

Stig Henriksson (V) i Fagersta
tycker inte att SD är problemet

En vecka med intensiv eftervalsdebatt närmar sig sitt slut. En av moderaternas starka män Per Schlingmann avgår, orsakerna är i skrivande stund okända.  SVT balanserar på politikerföraktets rand i nya humorserien Starke man. Uppdrag Gransknings har kommit med nya avslöjanden om korruption i Göteborg. Om detta och en del annat som hänt i veckan med koppling till kommuner och landsting handlar fredagsbloggen.
Eftervalsdebatten
Just nu sliter de styrande i många kommuner och landsting med att få ihop nya majoriteter utan att ge Sverigedemokraterna inflytande. Dessutom försöker man förstå varför SD fick så många röster, också i kommuner och landsting och där deras hjärtefråga inte avgörs.
 Kommunalrådet Stig Henriksson (V) i Fagersta, där väljarna gav SD  två mandat, skriver:
"De väljer inte SD pga deras politik - för t ex här i Fagersta har de ju ingen. De väljer SD för att skicka ett budskap till "oss andra”. Det är inte SD och deras politik som egentligen är problemet utan det är grupper som upplever sig marginaliserade i samhället och ointressanta för politiken. Och handen på hjärtat: vem har en politik för framför allt unga, lågutbildade män? Eller ens för s.k fattigpensionärer? Eller för unga, ensamstående mödrar?"

Daniel Swedin, medievetare och skribent tycker i Dagens Arena att socialdemokraterna blivit för storstadsfixerade:
"Kom ut till Fisksätra och knacka på. Åk ut till Grängesberg. Se likheterna och se skillnaderna. Människors perspektiv är olika beroende på var man bor och hur ens livsvillkor ser ut. Svårigheterna man möter ser olika ut beroende på hur gammal man är, vad man jobbar med, om man har jobb eller ej och var man bor. Så är det. Men vi tillhör ändå samma samhälle. Det samhället slutar inte vid Stockholms tullar."

Gustav Fridolin har bedrivit val-
rörelse med kaffe och bullar i
Norra Skåne

Även Gustav Fridolin (MP) som nu är  tillbaka i riksdagen som företrädare för norra Skåne, tycker att politiken kommit långt från dem som bor utanför storstäderna:
I en tid där landet klyvs kan man vinna val på ett av två program, antingen vädjar man till människors rädsla och ilska, eller till människors hopp och vilja till framtidstro. När jag tittar efter på Valmyndighetens hemsida visar det sig att det blivit som flest gröna röster i de byar där också (SD) ökat som mest.

Moderaterna gjorde ett framgångsval, men tappade i några av sina starkaste fästen, Täby, Danderyd och Vellinge. I hög grad på grund av maktens arrogans. På Dagens Arena förutspår Yonna Andersson en liknande utveckling på riksplanet på sikt:
Missnöje med ett för starkt moderatparti har ännu inte tagit sig uttryck på riksplanet. Än så länge är det alliansens mindre partier som tagit draghjälp av Moderaterna och moderata taktikröstare som räddat dem kvar. Men nu tvingas den borgerliga koalitionen brottas med vad ett stärkt Moderaterna i förlängningen innebär. Det blir en balansakt där den kuvande arrogansen lurar bakom hörnet.


 Sociala medier talades det mycket om före valet, betydligt mindre i eftervalsdebatten. Men filosofen Torbjörn Tensjö menar på debattsajten Newsmill att de tillfört nya dimensioner:
"Tillkomsten av nya sociala media har medverkat till en ökad öppenhet i många avseenden, också beträffande politiken. Människor berättar på facebook hur de tänker rösta, hur de ha röstat, och hur de ser på politikens sakfrågor. Vi har också fått en situation där inte bara varje åsikt kan få en kompetent företrädare i offentligheten (t.ex. på de stora tidningarnas debattsidor). Varje individ kan finna ett forum för att diskutera de egna åsikterna. Det innebär ett sort steg framåt för den politiska kulturen."

Desto mer har det talats om de traditionella mediernas roll i valrörelsen och för valresultatet. Tidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta tycker att journalisterna behandlat SD alltför välvilligt:
Ibland är det också som om vi inte alltid tar SD på samma allvar som andra partier. Resultatet blir att vi för sällan ställer partiet till svars, och oftare pratar om partiet än med partiföreträdare. Det är som om vi låter mer av SDs uttalanden passera.
 
Starke Man

1,3 miljoner såg premiären för Starke Man

I söndags var det premiär för SvT:s nya söndagsunderhållning Starke man, som skildrar livet i Svinarp där kommunalrådet Lars-Göran Bengtsson styr. Starten lockade storpublik, 1,3 miljoner tittare, enligt Dagens Media. 
Jag var själv inte helt entusiastisk, men mottagandet är övervägande positivt. DN:s TV-recensent Niklas Wahllöf sätter in programmet i en tradition av gubbar som gör bort sig:
Om det är Hans Alfredsons Lindeman-besserwissrar, Kurt Olssons övervintrade orkesterledare som ska förklara hela världen och alltid är helt fel ute, eller Ronny Jönsson, Percy Nilegård, samtliga Robert Gustafsson-figurer, Doktor Dengroth, eller Lars-Göran Bengtsson, spelar ingen som helst roll.
Ledarskribenten Hanne Kjöller i samma tidning drar paralleller till verkligheten:
Som till exempel fenomenet med kommunala vänorter. Och vad ett sådant egentligen ger kommuninvånarna. …Vidare är det svårt att inte tänka på den växande mutskandalen i Göteborgs kommun där nu ett tiotal personer är misstänkta.
SKL:s VD Håkan Sörman är inte road utan oroad för att tittarna ska tro att det är så här det går till:
Den här parodin är i mitt tycke osofistikerad och inte heller särskilt lustig. Jag misstänker att genomslaget blir ganska begränsat men också att serien kan spä på politikerföraktet – och det är allvarligt för demokratin, skriver han i SKL:s veckobrev.
Hans farhågor besannas i Rebecka Åhlunds TV-krönika i SvD:
SVT:s nya komediserie hamnar direkt så nära verkligheten att det nästan blir obehagligt. Man kan invända mot detaljer men kommunalvardagen i Svinarp skildras träffande och roligt.

Uppdrag Granskning

Janne Josefsson och Uppdrag Granskning fortsatte i veckan granskningen av de kommunala bolagen i Göteborg. Det är allmännyttiga bolag där enskilda tjänstemäns egennytta tycks ha styrt.  Statsåklagare Nils-Erik Schultz har väckt åtal mot flera anställda och tror att härvan kommer att växa ytterligare. Det är en sjaskig bild av en osund företagskultur som vuxit fram i inslagen.  Dessutom har man  med hjälp av dold mikrofon visat hur en chef oförblommerat efterforskat källor. Nu väntar obligatorisk utbildning av alla chefer i kommunens öppenhetspolicy, säger stadsdirektör Åke Jacobsson till GP. På Göteborgs stad hemsida rapporterar man också om vad som görs kring muthärvan. KS-ordföranden Annelie Hulthén (S) skymtade i gårdagens program, men ställdes förvånande nog inte till svars. Det vore konstigt om inte en affär av den här storleksordningen också får politiska konsekvenser. Riksdagsledamoten Eva Flyborg (FP) kräver på sin blogg en utredning av samtliga kommunala bolag i Göteborg: ”För såhär får det helt enkelt inte gå till! Det räcker nu.” Många Göteborgare är arga men Lasse Cronér är fortsatt stolt över Göteborg förklarar han på SvT Debatt, om någon undrat:
Jag skäms inte för Göteborg. Tvärt om är jag extremt stolt över staden och jag kände ingen skillnad när jag vaknade i morse efter tv-kvällen med Uppdrag Granskning.


Löner
SKTF har haft förbundsmöte och på DN Debatt krävde ordföranden Eva Nordmark en statlig kommission för att få upp kvinnolönerna:
Är du, Fredrik Reinfeldt, beredd att medverka till att minska lönegapet mellan kvinnor och män? Sverige har en extremt könssegregerad arbetsmarknad med stora, strukturella löneskillnader mellan kvinnor och män. Enligt den senaste statistiken från SCB är skillnaden hela 15 procent. I våra nordiska grannländer har man tröttnat och tagit ett fastare grepp om frågan.
Hon fick mothugg på Sydsvenskans ledarsida:
Att diskriminering förekommer på den svenska arbetsmarknaden gör inte alla anställda kvinnor till offer. Mer relevant än talet om förutbestämmande strukturer och förfördelade kvinnokollektiv är betonandet av egenmakt. Individer kommer att krossa myter och glastak, de kommer att överskrida gränser mellan yrken och sektorer och de kommer att kräva lön för mödan
Kommunal har bedrivit mer handfast fackligt arbete och varslade om stridsåtgärder för sina medlemmar på de privata skolorna.

Vardagshjältarnas chans
De flesta kommunanställda har hela eller delar sin pension hos KPA. De har nu chans att få namnge en gata.
"Våra kunder är vardagshjältar", motiverar presschefen Birgitta Hammarström förslaget i Dagens Media. Lotten avgör vilken pensionssparare som får se sitt namn på en gatskyld. Den vinnare som vill se skylten med sitt  namn får man bege sig till Saxnäs i södra Lapplandsfjällen. KPA bidrar alltså inte till storstadsfixeringen.