Sådana sammanträffanden säger ingenting om stadens storlek,
däremot avslöjar de hur begränsade vi är i våra sociala kontakter och hur
snabbt man drar slutsatser utifrån sitt begränsade perspektiv.
Västerås är stort. Västerås är också segregerat. De som bor
i de östra delarna tjänar mer, är mer välutbildade och röstar flitigare än de
som bor på väster. Mötespunkterna är få. Detta är inget nytt men som god man
för en ensamkommande 17-åring från Afghanistan har det blivit mer påtagligt för
mig att det finns olika Västerås. Jag känner mig inte hemma i Bäckby centrum. I
Liegatans hyreshus finns inga namn jag känner igen.
Segregation sågs länge som ett storstadsfenomen. När tidningen
Dagens Samhälle nyligen gjorde en kartläggning visade den att segregationen
ökat i 209 av landets 290 kommuner de senaste tio åren. Västerås ligger på
plats 50, vilket får ses som rätt hyggligt med tanke på att det är landets
sjätte största kommun. Örebro och Eskilstuna, som vi gärna jämför oss med
ligger båda sämre till.
Det är en klen tröst, eftersom mycket tyder på att
utvecklingen här går åt fel håll. Ett tecken på detta är ökad trångboddhet och
fler svartkontrakt, som VLT nyligen rapporterade om. När bostäder är en
bristvara tränger människor ihop sig i de som finns.
Att döma av Västerås stads samlade styrdokument på hemsidan
tycks dessa frågor lågt prioriterade. Integrationsprogrammet är från 2008 och
innehåller inte ett enda mätbart mål. Bostadsförsörjningsprogrammet saknar
ordet integration. I budgeten för 2017 talar styrkvartetten mycket om ”social
hållbarhet”. Ett uttryck lika diffust som välvilligt och därmed ssom gjort för
en fyrpartikoalition.
Nästa gång segregationen mäts är risken stor att Västerås rört
sig uppåt på kommunrankingen ingen vill toppa.Texten även publicerad i VLT den 28 maj 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar