”Digitaliseringen är som en naturkraft, den går inte att stoppa”, sa Swedbanks chefekonomi Anna Felländer när jag intervjuade henne om diginomics. Ingen kommer undan.
Ta min egen bransch som exempel. Trots de stora
förändringarna i medierna har jag och många andra journalister trott oss ha en
unik kompetens, som inte kan ersättas av maskiner. Folk vill veta vad som
händer och det kan vi berätta. Bara människor kan fånga ögonblicket och
förklara sammanhangen.
Vi hade fel. Möjligen kan man säga att våra kunskaper har
varit svårare att ersätta än grafikers och redigerares, men nu är det
skribenternas tur. Utvecklingen av robotgenererad journalistik går snabbt.
VLT:s nya ägare Mittmedia är en av föregångarna i Sverige.
Tidskriften Wired har förutspått att 90 procent av
nyhetstexterna kommer att vara skrivna av robotar inom ett decennium. Än så
länge handlar det mest om siffertyngda sport- och ekonomitexter. Men ingen tror
att det stannar där. Journalisten Barbara Ehrenreich visar i en bokrecension i
New York Times att det även går att effektivisera bokrecenserandet med hjälp av
datorer och algoritmer.
Säkert kommer kloka och reflekterande människor att skriva
insiktsfulla och tänkeväckande recensioner, krönikor och andra texter även i
framtiden. Men det är tveksamt om skribenterna får betalt. I artikeln pekar
Barbara Ehrenreich på en parallell utveckling till robotarna. Vi jobbar allt
mer gratis. Bland annat gör vi sådant som anställda bank- och
resebyråtjänstemän gjorde förr. Eller journalister. Bokbloggarna med
kvalificerade recensioner är många och görs oftast för nöjes skull.
Det här perspektivet ser man sällan i jobbdebatten. Jag kan
förstå att politiker inte vill prata om en naturkraft, som man inte vet hur man
ska hantera. Men jag var mer framtidsoptimist när jag inte
visste vidden av diginomics.
Texten även publicerad i VLT 25 maj 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar