Sverige är det industriland som lägger mest skattepengar på vård och omsorg av äldre, visar en nyligen presenterad rapport. Där framgår också att vi har flest anställda i äldrevården, i förhållande till andelen invånare över 80 år. Därmed är vi sannolikt det land där man behöver vara minst orolig för att ligga sina anhöriga till last på äldre dar. Däremot går det inte att säga något om vi har den bästa äldreomsorgen. Att mäta kvalitet i vård och omsorg är svårt nationellt och näst intill omöjligt när det handlar om olika länders system.
Bilden av svensk äldrevård är tudelad. Å ena sidan har vi de senaste hundra åren haft en utveckling från fattighus av den typ vi känner igen från Emil i Lönneberga till dagens omsorg, där man tack vare anpassade bostäder och medicinteknisk utveckling kan klara sig länge i den egna bostaden. Å andra sidan finns det de som dagens system inte klarar av. Det är de svårast sjuka och sköraste gamla som behöver en kombination av specialistvård, primärvård och kommunal omsorg. De som ofta hamnar på akutmottagningar eftersom det inte finns någon annanstans dit de kan vända sig när hjärtat att slår dubbelslag, när katetern har lossnat eller när bröstsmärtorna plågar.
Att vården och omsorgen har problem med de multisjuka gamla är inget okänt problem. Alla, från regeringen till vårdbiträdena i hemtjänsten, vet att vården inte är bra. I värsta fall är den rent av skadlig för den här gruppen. Ädelreformen 1992 tog ett helhetsgrepp på frågan och var tänkt att en gång för alla lösa problemet, men så blev det inte. Skärningspunkten mellan kommuner och landsting är fortfarande konfliktfylld, vilket drabbar de gamla.
Nu behövs nya lösningar utifrån nya förutsättningar. Det behövs en öppenvård som kan ta hand om de sköraste gamla utifrån deras individuella behov. Det behövs en palliativ vård som med empati och värdighet kan hantera de sista åren i en människas liv. Det behövs en ny Ädelreform för 2010-talet. Då kanske vi inte bara blir det land som satsar mest utan som är bäst på att ta hand om sina gamla.
Texten även publicerad i VLT den 17 juni 2011
.
tisdag 21 juni 2011
torsdag 16 juni 2011
Tips för bättre ledarskap och kommunal synlighet
Ett ofta använt kommunalt uttryck som ger mig en lätt allergisk reaktion är ”hamna på kartan”. Kanske för att det så ofta används i sammanhang när mycket pengar satsas på sådant som innebär stort risktagande och ligger i utkanten av vad kommuner ska ägna sig åt. En skidtunnel (Torsby), en jätteälg med restaurang och utkikstorn (Skellefteå) och diverse konferensanläggningar för att nämna några exempel som dyker upp i minnet.
En som forskat om detta, som på akademikerspråk heter city branding är engelsmannen John Heeley. som jag intervjuat i det senaste numret av Kvalitetsmässans nyhetsbrev Kvalitet & Förnyelse som nu är ute. Han anser att alla kommuner bör sträva efter att hamna på kartan för att locka besökare. Dock ska man vara realistisk och inte tro att man hör hemma på världskartan.
I nyhetsbrevet finns också en intervju med den som nyligen tillträtt en av de tyngsta och svåraste generaldirektörsposterna, Skolverkets nya chef Anna Ekström. Man kan också läsa om två andra intressanta kvinnor, som medverkar på Kvalitetsmässan. Nämligen författaren Bodil Jönsson, som talar om åldrandet i en ny tid och Åsa Wihlbeck, mera känd som doktor Åsa, som talar om det friska ledarskapet.
Svensk mästare i ledarskap 2009 var Palle Lundberg, som då var kommundirektör i Botkyrka och utsågs till Årets chef. Idag är han stadsdirektör i Helsingborg och delar med sig av träningstips för den som vill vara en bra chef.
Ale, Stockholm och Upplands Väsby är tre kommuner som inte har så uppenbart mycket gemensamt, men just nu förenas de av att vara nominerade till Sveriges IT-kommun 2011. I nyhetsbrevet presenteras de, liksom de tre myndigheter som gör upp om att vara den modernaste.
En som forskat om detta, som på akademikerspråk heter city branding är engelsmannen John Heeley. som jag intervjuat i det senaste numret av Kvalitetsmässans nyhetsbrev Kvalitet & Förnyelse som nu är ute. Han anser att alla kommuner bör sträva efter att hamna på kartan för att locka besökare. Dock ska man vara realistisk och inte tro att man hör hemma på världskartan.
I nyhetsbrevet finns också en intervju med den som nyligen tillträtt en av de tyngsta och svåraste generaldirektörsposterna, Skolverkets nya chef Anna Ekström. Man kan också läsa om två andra intressanta kvinnor, som medverkar på Kvalitetsmässan. Nämligen författaren Bodil Jönsson, som talar om åldrandet i en ny tid och Åsa Wihlbeck, mera känd som doktor Åsa, som talar om det friska ledarskapet.
Svensk mästare i ledarskap 2009 var Palle Lundberg, som då var kommundirektör i Botkyrka och utsågs till Årets chef. Idag är han stadsdirektör i Helsingborg och delar med sig av träningstips för den som vill vara en bra chef.
Ale, Stockholm och Upplands Väsby är tre kommuner som inte har så uppenbart mycket gemensamt, men just nu förenas de av att vara nominerade till Sveriges IT-kommun 2011. I nyhetsbrevet presenteras de, liksom de tre myndigheter som gör upp om att vara den modernaste.
tisdag 7 juni 2011
Lärobok i åldrande för nygamla
De nygamla kommer att bli ett allt mer påtagligt inslag i samhället. Det är de stora årskullar som nyss gått, eller snart går, i pension. En generation av individualister med andra förutsättningar, förmågor och förväntningar än tidigare generationer och som därför behöver lära sig att bli gamla.
Till sin hjälp har de nu fått en lärobok skriven av den pensionerade fysikprofessorn och författaren Bodil Jönsson. Den heter När horisonten flyttar sig – Att bli gammal i en ny tid . Bodil Jönsson är skicklig på att fånga upp frågor i tiden. 1999 gav hon ut Tio tankar om tid, som sålt i över 650 000 exemplar. Den satte fingret på den växande stressen och fick oss att tala om ställtid och tidstjuvar.
I spåren på den nya boken tror jag att det kommer att talas om årsringar. Som barn trodde Bodil Jönsson att hon, precis som träden, hade årsringar inom sig. En tanke som åter har börjat leva hos henne. ”Vad vi visar för varandra vad gäller utseende, beteende och intressen motsvarar visserligen oftast den senaste årsringen, men allt tidigare finns där också. Det är det som ger djupet och bakgrunden”, skriver hon.
En vacker tanke liksom hennes övertygelse att den stridbara 40-talistgenerationen kommer att ta saken i egna händer och på något kreativt sätt se till att det ångestskapande gapet mellan framtida behov och resurser fylls. Hon får åldrandet att framstå som ett riktigt spännande skede i livet och jag hoppas att hon har rätt.
På kort sikt tror jag att hon har det. 40-talisterna har några goda år framför sig. Åtminstone de som har hyggliga pensioner och får vara friska, vilket är allt fler. Men om de nygamla lever tills den dag de blir gammelgamla blir det inte så stor skillnad mot förr. Inför demensen och åldrandets multisjukdomar är vi alla lika. Då är vi beroende av att det finns personal som vill jobba med gamla och pengar att betala deras löner, så att alla som behöver kan få likvärdig vård och omsorg.
Men fram till dess gäller det att ha så roligt det går och låta årsringarna svänga i takt med Spotifymusiken.
Texten även publicerad i VLT den 7 juni.
Till sin hjälp har de nu fått en lärobok skriven av den pensionerade fysikprofessorn och författaren Bodil Jönsson. Den heter När horisonten flyttar sig – Att bli gammal i en ny tid . Bodil Jönsson är skicklig på att fånga upp frågor i tiden. 1999 gav hon ut Tio tankar om tid, som sålt i över 650 000 exemplar. Den satte fingret på den växande stressen och fick oss att tala om ställtid och tidstjuvar.
I spåren på den nya boken tror jag att det kommer att talas om årsringar. Som barn trodde Bodil Jönsson att hon, precis som träden, hade årsringar inom sig. En tanke som åter har börjat leva hos henne. ”Vad vi visar för varandra vad gäller utseende, beteende och intressen motsvarar visserligen oftast den senaste årsringen, men allt tidigare finns där också. Det är det som ger djupet och bakgrunden”, skriver hon.
En vacker tanke liksom hennes övertygelse att den stridbara 40-talistgenerationen kommer att ta saken i egna händer och på något kreativt sätt se till att det ångestskapande gapet mellan framtida behov och resurser fylls. Hon får åldrandet att framstå som ett riktigt spännande skede i livet och jag hoppas att hon har rätt.
På kort sikt tror jag att hon har det. 40-talisterna har några goda år framför sig. Åtminstone de som har hyggliga pensioner och får vara friska, vilket är allt fler. Men om de nygamla lever tills den dag de blir gammelgamla blir det inte så stor skillnad mot förr. Inför demensen och åldrandets multisjukdomar är vi alla lika. Då är vi beroende av att det finns personal som vill jobba med gamla och pengar att betala deras löner, så att alla som behöver kan få likvärdig vård och omsorg.
Men fram till dess gäller det att ha så roligt det går och låta årsringarna svänga i takt med Spotifymusiken.
Texten även publicerad i VLT den 7 juni.
tisdag 31 maj 2011
Kaxiga råd från valvinnare i Örebro
Socialdemokraterna i Örebro är kaxiga just nu. Vid omvalet i västra valkretsen den 15 maj gick partiet framåt i alla distrikt och fick 47,2 procent av rösterna. Plus 8 procentenheter jämfört med det underkända valet 2010. På Dagens Samhälles nya debattsajt bjuder kommunalrådet Björn Sundin på en lektion i fem punkter om hur man vinner lokala val.
Punkt 1 är att dela ut dialogprogram med frågor som diskuteras i området. Punkt 2 är att knacka dörr för att prata om programmet. Punkt 3 att bjuda in till möten. Punkt 4 att sammanställa de förslag som kommit in i en rapport. Femte och sista punkten är att välja ut de förslag som flest tar upp och skriva ett nytt dialogprogram, som delas ut i alla områden.
Och så börjar det om igen. ” Menar man allvar med dialog är arbetet aldrig över”, konstaterar Björn Sundin.
Detta är inte precis exklusiv socialdemokratisk kunskap. De flesta partier har liknande strategier, dock har inte alla kraft och resurser att fullfölja dem så konsekvent som socialdemokraterna i Örebro gjorde.
Det intressantaste i Björn Sundins artikel är det som inte står. Han nämner varken Internet eller sociala medier. Lena Bastaad, som nu är kommunstyrelsens ordförande, finns inte på Facebook, har inget Twitterkonto och jag hittar henne inte på S-bloggarnas samlingsplats Netroots. Däremot är alliansens första namn i Örebro, moderaten Kent Persson (M) mycket flitig både som bloggare och på Twitter. Men 2011 tycks det alltså snarare vara traditionell skonötartaktik som gör att man vinner val, inte sociala medier. Åtminstone om man ska tro råden från Björn Sundin, som själv är aktiv bloggare.
Förutom sociala medier är det två andra saker som Björn Sundin inte nämner i sin debattartikel. Det är fullt begripligt eftersom det är lite trista fakta, som dock hör till bilden av omvalet i Örebro. Det ena är att trots detta massiva valarbete blev valdeltagandet bara 62,8 procent. Det andra är att det fanns ett parti till som gick framåt, nämligen Sverigedemokraterna, medan alla andra backade.
 |
| Björn Sundin (S), glad valvinnare i Öre- bro som tro på traditionella metoder. Foto: Ulla-Karin Ekblom |
Punkt 1 är att dela ut dialogprogram med frågor som diskuteras i området. Punkt 2 är att knacka dörr för att prata om programmet. Punkt 3 att bjuda in till möten. Punkt 4 att sammanställa de förslag som kommit in i en rapport. Femte och sista punkten är att välja ut de förslag som flest tar upp och skriva ett nytt dialogprogram, som delas ut i alla områden.
Och så börjar det om igen. ” Menar man allvar med dialog är arbetet aldrig över”, konstaterar Björn Sundin.
Detta är inte precis exklusiv socialdemokratisk kunskap. De flesta partier har liknande strategier, dock har inte alla kraft och resurser att fullfölja dem så konsekvent som socialdemokraterna i Örebro gjorde.
Det intressantaste i Björn Sundins artikel är det som inte står. Han nämner varken Internet eller sociala medier. Lena Bastaad, som nu är kommunstyrelsens ordförande, finns inte på Facebook, har inget Twitterkonto och jag hittar henne inte på S-bloggarnas samlingsplats Netroots. Däremot är alliansens första namn i Örebro, moderaten Kent Persson (M) mycket flitig både som bloggare och på Twitter. Men 2011 tycks det alltså snarare vara traditionell skonötartaktik som gör att man vinner val, inte sociala medier. Åtminstone om man ska tro råden från Björn Sundin, som själv är aktiv bloggare.
Förutom sociala medier är det två andra saker som Björn Sundin inte nämner i sin debattartikel. Det är fullt begripligt eftersom det är lite trista fakta, som dock hör till bilden av omvalet i Örebro. Det ena är att trots detta massiva valarbete blev valdeltagandet bara 62,8 procent. Det andra är att det fanns ett parti till som gick framåt, nämligen Sverigedemokraterna, medan alla andra backade.
fredag 27 maj 2011
Bodil Jönsson fångar tidens frågor
Med boken Tio tankar om tid, som kom 1999, fick fysikprofessorn Bodil Jönsson stressade människor att stanna upp för en stund och tänka efter. Plötsligt var ställtid ett ord på allas läppar och vi började fundera över tidstjuvarna i våra liv. Boken har sålts i 650 000 exemplar, vilket väl får ses som ett tidens tecken.
Frågorna i boken är fortfarande aktuella, men Bodil Jönsson har nu gått vidare och hittat en ny fråga i tiden..Hon är numera professor emirata. En av de många 40-talister som tar steget från yrkeslivet till… Ja vad går de till? Vad innebär det att bli pensionär idag? Det är frågor som Bodil Jönsson tar upp i sin nya bok När horisonten flyttar sig. Att bli gammal i en ny tid.
Alla vet att pensionärerna blir många i framtiden. Alla har också sett prognoserna där gapet mellan behov och resurser är ångestframkallande stort. Prognoser som Bodil Jönsson betecknar som patetiska och kanske farliga eftersom de kan bli självuppfyllande profetior.
”Vi som är äldre har en skyldighet att hjälpa till med motbilder, som kan ge inspiration till andra analyser, reflexioner och strategier, kort sagt riktar uppmärksamheten åt andra håll”, skriver hon.
Precis som många efter Tio tankar om tid talade om ställtid tror jag nu många kommer att tala om årsringar. Som barn trodde hon att hon, precis som träden, hade årsringar inom sig. En tanke som nu börjat leva upp hos henne. ”Vad vi visar för varandra vad gäller utseende, beteende och intressen motsvarar visserligen oftast den senaste årsringen, men allt tidigare finns där också. Det är det som ger djupet och bakgrunden”, skriver hon.
Många kommer att leva en tredjedel av sina liv som pensionärer. Det innebär helt andra förutsättningar än tidigare generationer. Det handlar om att bli gammal i en ny tid. En tid där möjligheterna är stora och där de nyblivna pensionärerna är resursstarka på många vis. Även om de kan behöva lära sig att bli gamla. Ett annat uttryck från boken som nog kan få spridning är lärpuckel. Vi har en första i barndomen och en andra i ålderdomen.
”När årsringar börjar blanda sig när man inte längre krampaktigt behöver ägna sig åt att hålla ihop sin senaste årsring utan kan och vågar släppa fram också alla de andra”. Faktiskt får hon åldrandet att låta riktigt spännande.
PS
Som den moderna pensionär Bodil Jönsson är har hon självklart en blogg där hon resonerar vidare om bokens tema. Där finns också en studiehandledning för den som vill läsa systematiskt ihop med andra.
 |
| Bodil Jönsson har i sin nya bok fångat en fråga i tiden: åldrandet. |
Frågorna i boken är fortfarande aktuella, men Bodil Jönsson har nu gått vidare och hittat en ny fråga i tiden..Hon är numera professor emirata. En av de många 40-talister som tar steget från yrkeslivet till… Ja vad går de till? Vad innebär det att bli pensionär idag? Det är frågor som Bodil Jönsson tar upp i sin nya bok När horisonten flyttar sig. Att bli gammal i en ny tid.
Alla vet att pensionärerna blir många i framtiden. Alla har också sett prognoserna där gapet mellan behov och resurser är ångestframkallande stort. Prognoser som Bodil Jönsson betecknar som patetiska och kanske farliga eftersom de kan bli självuppfyllande profetior.
”Vi som är äldre har en skyldighet att hjälpa till med motbilder, som kan ge inspiration till andra analyser, reflexioner och strategier, kort sagt riktar uppmärksamheten åt andra håll”, skriver hon.
Precis som många efter Tio tankar om tid talade om ställtid tror jag nu många kommer att tala om årsringar. Som barn trodde hon att hon, precis som träden, hade årsringar inom sig. En tanke som nu börjat leva upp hos henne. ”Vad vi visar för varandra vad gäller utseende, beteende och intressen motsvarar visserligen oftast den senaste årsringen, men allt tidigare finns där också. Det är det som ger djupet och bakgrunden”, skriver hon.
Många kommer att leva en tredjedel av sina liv som pensionärer. Det innebär helt andra förutsättningar än tidigare generationer. Det handlar om att bli gammal i en ny tid. En tid där möjligheterna är stora och där de nyblivna pensionärerna är resursstarka på många vis. Även om de kan behöva lära sig att bli gamla. Ett annat uttryck från boken som nog kan få spridning är lärpuckel. Vi har en första i barndomen och en andra i ålderdomen.
”När årsringar börjar blanda sig när man inte längre krampaktigt behöver ägna sig åt att hålla ihop sin senaste årsring utan kan och vågar släppa fram också alla de andra”. Faktiskt får hon åldrandet att låta riktigt spännande.
PS
Som den moderna pensionär Bodil Jönsson är har hon självklart en blogg där hon resonerar vidare om bokens tema. Där finns också en studiehandledning för den som vill läsa systematiskt ihop med andra.
tisdag 24 maj 2011
Äldreomsorgens poesi
De senaste tiden har jag jobbat med en rapport om äldreomsorgen för SKL. Den har arbetsnamnet Från fattigvård till valfrihet. Syftet är att beskriva den utveckling som varit för att ge underlag för debatten om hur det ska bli. För att få en motvikt och ett komplement till öppna jämförelser, SOU av olika årgångar, Socialstyrelserapporter och diverse SKL-dokument har jag också läst två diktsamlingar som anknyter till rapportens ämne, Ragnar Thoursies Sånger från äldreomsorgen och Ingersonetterna av Magnus William-Olsson.
Vi gamla är föremål för omsorg.Visst är det underbart!
Bara vi inte blir till föremål
i omsorgen.
Magnus William-Olssons formsköna sonetter handlar om förlusten av en älskad mamma. Först försvinner hon in i den alzheimersjukes fördolda värld, sedan slocknar även ”alzheimerblicken”. Alla som levt i sjukdomens närhet vet vad han menar med det ordet. Precis som man kan känna igen sig i denna undran:
Var är du, Inger, när jag tittar på
Ditt ansikte som speglar tomhet bara?
När handen, kinden inte handen svarar
När blicken inte önskar att förstå?
Vad är en människa? Vad är hon då
när intet genomsyrar själva varat
Tyvärr lyckades jag inte få med William-Olsson i den snart färdiga rapporten. Men Thoursie är med, liksom en känd barnboksförfattares beskrivning av ett fattighus i Småland. Plus en hel del från SOU, Socialstyrelsen och diverse SKL-dokument.
.
 |
| Ragnar Thoursies sista diktsamling Sånger från äldre- omsorgen är en hyllning till personalen. |
Ragnar Thoursie, som avled i fjol 91 år gammal, formulerar med poetisk pregnans sina iakttagelser av äldreomsorgen. Inte minst hyllar han personalen. ”Hemtjänstens tappra välfärdsarmé” kallar han Raja, Addis, Eva, Mirja, Nasi, Jami och de andra som hjälper Nackas gamla att klara sin vardag. Dikterna karaktäriseras av sorgsen tacksamhet över den hjälp som ges. Men här finns också en stark oro för det folkhem, som Ragnar Thoursie, i egenskap av byråchef på AMS, var med om att bygga upp. I dikten ”Föremål för omsorg” sammanfattar han på fyra rader äldreomsorgens dilemma:
Vi gamla är föremål för omsorg.
Bara vi inte blir till föremål
i omsorgen.
Magnus William-Olssons formsköna sonetter handlar om förlusten av en älskad mamma. Först försvinner hon in i den alzheimersjukes fördolda värld, sedan slocknar även ”alzheimerblicken”. Alla som levt i sjukdomens närhet vet vad han menar med det ordet. Precis som man kan känna igen sig i denna undran:
Var är du, Inger, när jag tittar på
Ditt ansikte som speglar tomhet bara?
När handen, kinden inte handen svarar
När blicken inte önskar att förstå?
Vad är en människa? Vad är hon då
när intet genomsyrar själva varat
Tyvärr lyckades jag inte få med William-Olsson i den snart färdiga rapporten. Men Thoursie är med, liksom en känd barnboksförfattares beskrivning av ett fattighus i Småland. Plus en hel del från SOU, Socialstyrelsen och diverse SKL-dokument.
.
torsdag 19 maj 2011
Gyllenhammar tror på Sverige men tvivlar på Saab
 |
| 1973 skrev Pehr G Gyllenhammar boken Jag tror på Sve- rige, en titel han fortfarande skriver under på. |
På mässan och i nyhetsbrevet finns också Ann Heberlein, etikforskaren som kom ut ur den akademiska anonymiteten när hon 2008 skrev boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Där beskriver hon hur det är att leva med bipolär sjukdom. I intervjun i nyhetsbrevet berättar hon om sin nya bok, som heter Ett gott liv. som går under den ljusa och fräscha ytan och bland annat resonerar kring begreppen sjukt och friskt. "Att vara frisk är en oundgänglig del av ett gott liv", säger hon bland annat.
Nyhetsbrevet presenterar också de fem kommuner som gör upp om priset Sveriges Kvalitetskommun 2011, nämligen Kinda, Kungsbacka, Nacka, Uddevalla och Östersund. Liksom de sju mynidgheter som tävlar om att utses till Sveriges modernaste 2011.
Offentliga innovationer är ett modernt lite luddigt begrepp, som den danska professorn Eva Sörensen och Johnny Paulsson FoU-samordnare på SKL konkretiserar i nyhetsbrevet.
Dessutom kan man läsa en krönika av forskaren och föreläsaren Kjell A Nordström som välkomnar oss till Det Öppna Samhällets Tidsålder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)