Vårdverklighet fjärran vårdgarantin

Tillgångligheten är svensk sjukvård stora problem, har jag kyligt konstaterat i ett antal ledare i Dagens Samhälle under åren. Nu har jag om inte in på bara skinnet, så i alla fall i den värkande höften fått veta vad det innebär.

Höften har värkt länge. På senare tid har den börjat värka mera, stundtals mycket mera. Till slut inser även den som i det längsta undviker läkare att någon bör titta på detta. Jag ringer primärvärden, knappar in mitt telefonnummer och får en tid fem dagar senare.
Imponerad, och lite överraskad tänker jag att Landstinget Västmanland sköter sig.

Samma dag som den överenskomna tiden ringer en sköterska på morgonen och säger att doktorn är sjuk. Jag inser att även doktorer blir det och accepterar utan knot en ny tid tre dagar senare.

Idag var det dags för min efterlängtade läkartid, men samma sak händer igen. Doktorn är sjuk. Jag behöver inte träffa just denna doktor, säger jag. Det går bra med vilken doktor som helst. Men det hjälper inte. Den första tid hon kan erbjuda mig är om 14 dagar på en för mig omöjlig dag. Då finns plötsligt inga tider förrän i november!

Det kan inte var möjligt säger jag och påminner med skärpa om att den nationella vårdgarantin utlovar allmänläkarbesök inom sju dagar. Det klarar landstingen till 92 procent, enligt SKL:s statistik. Landstinget Västmanland hör till de sämre i landet och håller tiden bara till 87 procent. Halland är bäst med 97 procent.

Jag har nu en läkartid om 12 dagar, om inte doktorn blir sjuk igen. Det är 24 dagar efter min första kontakt med landstingets vårdcentral. Det är riktigt dåligt och jag funderar nu över vilka alternativ som finns. Flytt till annat landsting, byte till privat vårdcentral, Sophiahemmet...? Förslag mottages tacksamt

Sverigedemokraternas skånska rötter

Kommer ni ihåg Harry Franzén? ICA-handlaren från Röstånga som ville sälja vin i sin butik och som tog sig en snaps i direktsändning i TV. Eller Carl P Herslow som bjöd på sprit utanför Systembolaget i sin kamp mot monopolet? I skiftet mellan 1970- och 80-tal fick dessa skånepartister stor uppmärksamhet också utanför Skåne för sin kamp för fri sprit och mot den svenska likriktningen. En kamp som senare kom att inriktas mot invandringen.

Tony Wiklander har gått från
Skånes väl till SD

I en intressant artikel i Sydsvenskan visar journalisten Niklas Orrenius hur Sverigedemokraterna, som är tredje största parti i Skåne, har sina rötter bland de skånska småpartierna. ”Sjöbopartiet, Framstegspartiet, Centrumdemokraterna, Skånepartiet, Burlövspartiet, Staffanstorpspartiet, Kävlinges väl... Småpartiernas antiflyktingretorik hade luckrat upp den skånska jorden för SD, skriver han.

Utvecklingen personifieras av  71-åriga Tony Wiklander som varit aktiv i skånepolitiken i många år i olika partier. Nu har den, enligt egen utsago "nationellt sinnade" Tony Wiklander en av SD:s 20 riksdagsplatser. I artikeln berättar han om "den underbara natten i Marienlyst" då den inbjudne 25-åringen Björn Söder (SD) övertygade Skånes väl, som samlade de skånska partierna, om att Sverigedemokraterna var framtiden. Detta resulterade i att Skånes väl finansierade en broschyr för SD i valet 2002, som innebar att partiet etablerade sig i Skåne. 2006 etablerade man sig i kommuner och landsting i övriga landet. Och nu sitter SD i riksdagen.

Björn Fryklund, som är professor i politisk sociologi vid Malmö högskola och specialist på missnöjespartier, knyter också samman SD:s framgångar i Skåne med de politiska traditionerna i regionen. "I Skåne finns en tradition av värdekonservatism som lokala missnöjespartier under årtionden lyckats exploatera", säger han till SvD.

Alla de gamla i Skånes väl är dock inte entusiastiska över Sverigedemokraternas framgångar.

”Det är en stor sorg för mig att de skånska väljarna väljer ett svenskt parti före ett skånskt. SD hyllar ju kungadömet, med Karl X, Karl XI och Karl XII”, säger Carl P Herslow till Sydsvenskan. Och Harry Franzén han röstade på moderaterna i årets val.

Eftervalsdebatt, korruption och stark man

e

Stig Henriksson (V) i Fagersta
tycker inte att SD är problemet

En vecka med intensiv eftervalsdebatt närmar sig sitt slut. En av moderaternas starka män Per Schlingmann avgår, orsakerna är i skrivande stund okända.  SVT balanserar på politikerföraktets rand i nya humorserien Starke man. Uppdrag Gransknings har kommit med nya avslöjanden om korruption i Göteborg. Om detta och en del annat som hänt i veckan med koppling till kommuner och landsting handlar fredagsbloggen.
Eftervalsdebatten
Just nu sliter de styrande i många kommuner och landsting med att få ihop nya majoriteter utan att ge Sverigedemokraterna inflytande. Dessutom försöker man förstå varför SD fick så många röster, också i kommuner och landsting och där deras hjärtefråga inte avgörs.
 Kommunalrådet Stig Henriksson (V) i Fagersta, där väljarna gav SD  två mandat, skriver:
"De väljer inte SD pga deras politik - för t ex här i Fagersta har de ju ingen. De väljer SD för att skicka ett budskap till "oss andra”. Det är inte SD och deras politik som egentligen är problemet utan det är grupper som upplever sig marginaliserade i samhället och ointressanta för politiken. Och handen på hjärtat: vem har en politik för framför allt unga, lågutbildade män? Eller ens för s.k fattigpensionärer? Eller för unga, ensamstående mödrar?"

Daniel Swedin, medievetare och skribent tycker i Dagens Arena att socialdemokraterna blivit för storstadsfixerade:
"Kom ut till Fisksätra och knacka på. Åk ut till Grängesberg. Se likheterna och se skillnaderna. Människors perspektiv är olika beroende på var man bor och hur ens livsvillkor ser ut. Svårigheterna man möter ser olika ut beroende på hur gammal man är, vad man jobbar med, om man har jobb eller ej och var man bor. Så är det. Men vi tillhör ändå samma samhälle. Det samhället slutar inte vid Stockholms tullar."

Gustav Fridolin har bedrivit val-
rörelse med kaffe och bullar i
Norra Skåne

Även Gustav Fridolin (MP) som nu är  tillbaka i riksdagen som företrädare för norra Skåne, tycker att politiken kommit långt från dem som bor utanför storstäderna:
I en tid där landet klyvs kan man vinna val på ett av två program, antingen vädjar man till människors rädsla och ilska, eller till människors hopp och vilja till framtidstro. När jag tittar efter på Valmyndighetens hemsida visar det sig att det blivit som flest gröna röster i de byar där också (SD) ökat som mest.

Moderaterna gjorde ett framgångsval, men tappade i några av sina starkaste fästen, Täby, Danderyd och Vellinge. I hög grad på grund av maktens arrogans. På Dagens Arena förutspår Yonna Andersson en liknande utveckling på riksplanet på sikt:
Missnöje med ett för starkt moderatparti har ännu inte tagit sig uttryck på riksplanet. Än så länge är det alliansens mindre partier som tagit draghjälp av Moderaterna och moderata taktikröstare som räddat dem kvar. Men nu tvingas den borgerliga koalitionen brottas med vad ett stärkt Moderaterna i förlängningen innebär. Det blir en balansakt där den kuvande arrogansen lurar bakom hörnet.


 Sociala medier talades det mycket om före valet, betydligt mindre i eftervalsdebatten. Men filosofen Torbjörn Tensjö menar på debattsajten Newsmill att de tillfört nya dimensioner:
"Tillkomsten av nya sociala media har medverkat till en ökad öppenhet i många avseenden, också beträffande politiken. Människor berättar på facebook hur de tänker rösta, hur de ha röstat, och hur de ser på politikens sakfrågor. Vi har också fått en situation där inte bara varje åsikt kan få en kompetent företrädare i offentligheten (t.ex. på de stora tidningarnas debattsidor). Varje individ kan finna ett forum för att diskutera de egna åsikterna. Det innebär ett sort steg framåt för den politiska kulturen."

Desto mer har det talats om de traditionella mediernas roll i valrörelsen och för valresultatet. Tidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta tycker att journalisterna behandlat SD alltför välvilligt:
Ibland är det också som om vi inte alltid tar SD på samma allvar som andra partier. Resultatet blir att vi för sällan ställer partiet till svars, och oftare pratar om partiet än med partiföreträdare. Det är som om vi låter mer av SDs uttalanden passera.
 
Starke Man

1,3 miljoner såg premiären för Starke Man

I söndags var det premiär för SvT:s nya söndagsunderhållning Starke man, som skildrar livet i Svinarp där kommunalrådet Lars-Göran Bengtsson styr. Starten lockade storpublik, 1,3 miljoner tittare, enligt Dagens Media. 
Jag var själv inte helt entusiastisk, men mottagandet är övervägande positivt. DN:s TV-recensent Niklas Wahllöf sätter in programmet i en tradition av gubbar som gör bort sig:
Om det är Hans Alfredsons Lindeman-besserwissrar, Kurt Olssons övervintrade orkesterledare som ska förklara hela världen och alltid är helt fel ute, eller Ronny Jönsson, Percy Nilegård, samtliga Robert Gustafsson-figurer, Doktor Dengroth, eller Lars-Göran Bengtsson, spelar ingen som helst roll.
Ledarskribenten Hanne Kjöller i samma tidning drar paralleller till verkligheten:
Som till exempel fenomenet med kommunala vänorter. Och vad ett sådant egentligen ger kommuninvånarna. …Vidare är det svårt att inte tänka på den växande mutskandalen i Göteborgs kommun där nu ett tiotal personer är misstänkta.
SKL:s VD Håkan Sörman är inte road utan oroad för att tittarna ska tro att det är så här det går till:
Den här parodin är i mitt tycke osofistikerad och inte heller särskilt lustig. Jag misstänker att genomslaget blir ganska begränsat men också att serien kan spä på politikerföraktet – och det är allvarligt för demokratin, skriver han i SKL:s veckobrev.
Hans farhågor besannas i Rebecka Åhlunds TV-krönika i SvD:
SVT:s nya komediserie hamnar direkt så nära verkligheten att det nästan blir obehagligt. Man kan invända mot detaljer men kommunalvardagen i Svinarp skildras träffande och roligt.

Uppdrag Granskning

Janne Josefsson och Uppdrag Granskning fortsatte i veckan granskningen av de kommunala bolagen i Göteborg. Det är allmännyttiga bolag där enskilda tjänstemäns egennytta tycks ha styrt.  Statsåklagare Nils-Erik Schultz har väckt åtal mot flera anställda och tror att härvan kommer att växa ytterligare. Det är en sjaskig bild av en osund företagskultur som vuxit fram i inslagen.  Dessutom har man  med hjälp av dold mikrofon visat hur en chef oförblommerat efterforskat källor. Nu väntar obligatorisk utbildning av alla chefer i kommunens öppenhetspolicy, säger stadsdirektör Åke Jacobsson till GP. På Göteborgs stad hemsida rapporterar man också om vad som görs kring muthärvan. KS-ordföranden Annelie Hulthén (S) skymtade i gårdagens program, men ställdes förvånande nog inte till svars. Det vore konstigt om inte en affär av den här storleksordningen också får politiska konsekvenser. Riksdagsledamoten Eva Flyborg (FP) kräver på sin blogg en utredning av samtliga kommunala bolag i Göteborg: ”För såhär får det helt enkelt inte gå till! Det räcker nu.” Många Göteborgare är arga men Lasse Cronér är fortsatt stolt över Göteborg förklarar han på SvT Debatt, om någon undrat:
Jag skäms inte för Göteborg. Tvärt om är jag extremt stolt över staden och jag kände ingen skillnad när jag vaknade i morse efter tv-kvällen med Uppdrag Granskning.


Löner
SKTF har haft förbundsmöte och på DN Debatt krävde ordföranden Eva Nordmark en statlig kommission för att få upp kvinnolönerna:
Är du, Fredrik Reinfeldt, beredd att medverka till att minska lönegapet mellan kvinnor och män? Sverige har en extremt könssegregerad arbetsmarknad med stora, strukturella löneskillnader mellan kvinnor och män. Enligt den senaste statistiken från SCB är skillnaden hela 15 procent. I våra nordiska grannländer har man tröttnat och tagit ett fastare grepp om frågan.
Hon fick mothugg på Sydsvenskans ledarsida:
Att diskriminering förekommer på den svenska arbetsmarknaden gör inte alla anställda kvinnor till offer. Mer relevant än talet om förutbestämmande strukturer och förfördelade kvinnokollektiv är betonandet av egenmakt. Individer kommer att krossa myter och glastak, de kommer att överskrida gränser mellan yrken och sektorer och de kommer att kräva lön för mödan
Kommunal har bedrivit mer handfast fackligt arbete och varslade om stridsåtgärder för sina medlemmar på de privata skolorna.

Vardagshjältarnas chans
De flesta kommunanställda har hela eller delar sin pension hos KPA. De har nu chans att få namnge en gata.
"Våra kunder är vardagshjältar", motiverar presschefen Birgitta Hammarström förslaget i Dagens Media. Lotten avgör vilken pensionssparare som får se sitt namn på en gatskyld. Den vinnare som vill se skylten med sitt  namn får man bege sig till Saxnäs i södra Lapplandsfjällen. KPA bidrar alltså inte till storstadsfixeringen.

Trist med politisk okultur

Det finns en politisk okultur i Sverige, skrev DN:s förre chefredaktör Hans Bergström i en krönika efter valet. Han regerade mot att valets förlorare inte gratulerade motståndarna, vilket är en självklarhet i hans nuvarande hemland USA. ”Detta är mer än en ritual. Det är en markering av att väljarnas utslag accepteras och att demokratins spelregler fungerar.”
Kommunals ordförande Annelie Nordström betedde sig amerikanskt och gratulerade Fredrik Reinfeldt, vilket gett henne kritik. På Kommunals webb förklarar hon varför:

”För det första så är det ganska vanligt, för att inte säga kutym, att gratulera någon till en vinst. För det andra så måste vi acceptera valutgången och ha respekt för alla de människor som inte röstade som vi ville. Och också agera utefter konsekvenserna av folkets röst. De rödgröna vann inte – det gjorde alliansen.”

I det ovissa och lite överspända läge som nu råder är det viktigt att, likt Annelie Nordström, uppträda korrekt, också mot motståndare. Och, att vara strategisk. Om man vill få Sverigedemokrater att tänka om är det knappast smart att använda sig av mobbning. Jag tycker att det är oroande många som den senaste tiden markerat sitt ogillande av ideologier som utpekar vissa grupper som mindre värda med argument som pekar ut vissa grupper som mindre värda.

Jag har också svårt att förstå fackförbund som, likt Vårdförbundet och Transport, nekar Sverigedemokrater medlemskap, som DN rapporterar om idag,  Den svenska kollektivavtalsmodellen ger facket en speciell roll, att då utestänga folk för deras åsikters roll gör att den modellen riskerar att ifrågasättas.

Hur roligt blir Svinarp i 13 veckor?

Kommunalrådet i Svinarp, Lars-Göran Bengtsson, alias Anders Jansson, gjorde stor succé vid invigningen av Kommek i Malmö i augusti. Han hade en ton och en fysionomi som många av oss som rört oss i den kommunala världen kände igen och kunde skratta åt.

Anders Jansson gjorde succe på Kommek som kommunal-
rådet Lars-Göran Bengtsson. I går var det premiär
 för TV-serien Starke man.

Igår skulle vi få chans att se mer av Lars- Göran Bengtsson  när SvT-serien Starke man hade premiär. I 13 avsnitt får vi följa livet i Svinarps kommunhus. I kretsen närmast kommunal-rådet finns också den lojale kommunchefen Matts Johansson, den kedjerökande kanslichefen Gunvor Halldén, som bär alla kvinnors samlade frustration över hopplösa karlar och den unga förhoppningsfulla kommunsekreteraren Jonna Wetterström. Karaktärerna mejslades snabbt ut på ett sätt som ger hopp om att de kan lyfta sig över schablonerna.

Bäst är Anders Jansson som det  maktglada och ansvarsflyende kommunalrådet. Lars-Göran Bengtsson är möjligen en stark man i kommunhuset, men knappast på hemmaplan. Det var bitvis riktigt roligt, men inte lika roligt som på Kommek. Kanske för att Anders Jansson där hade en publik med bara kommunfolk och kunde renodla sin karaktär. Klockan 8 en söndag kväll väner man sig till SvT:s breda miljonpublik, då blir tonen en annan. Hur roligt de i längden kommer att tycka att det är med kommunskämt återstår att se. Själv undrar jag om det kommer att hålla i 13 veckor, men följer livet i Svinarps kommunhus ett tag till.

Tillbaka i gamla spalter

I 29 år jobbade jag på Vestmanlands Läns Tidning i Västerås. Jag skrev om det mesta från mulleavslutningar till prins Bertils begravning, men mest var det samhällsfrågor av olika slag. 2000 slutade jag för att bli chefredaktör på KommunAktuellt. I dagens VLT hade jag för första gången på tio år en text på nyhetsplats, en krönika om valet med Västeråsperspektiv. Här är texten:

Nu behövs en Västerås-
modell som håller i fyra år
Oavsett var det sista mandatet hamnar när rösträkningen till slut är klar på måndag blir tre Sverigedemokraterna av allt att döma vågmästare i Västerås. Eftersom de etablerade partierna är överens om att SD inte ska få något inflytande krävs nu nytänkande.

Alliansen kommer säkert att göra vad de kan för att locka tillbaka Miljöpartiet. Nu med det nya argumentet att förhindra att SD blir vågmästare. Ett tungt argument, men frågan är om det räcker för att få MP:s nya lokala språkrör att än en gång kliva över blockgränsen.
Sannolikt krävs en bredare samverkan. Ett formaliserat samarbete mellan socialdemokraterna och de borgerliga vore historiskt för Västerås, men inte särskilt ovanligt. I landets kommuner finns åtskilliga exempel på blocköverskridande styren i alla tänkbara blandningar. I Vadstena styrde moderater och socialdemokrater ihop förra mandatperioden. I Uppland-Bro gick S och FP ihop sedan en ensam Sverigedemokrat skapat kaos genom att spela ut de båda blocken mot varandra

Västerås är inte ensamma om att ha hamnat i ett ovisst läge efter Sverigedemokraternas valframgångar. I 87 kommuner och 5 landsting fanns efter den första röstsammanräkningen ingen klar blockmajoritet. I 30 kommuner har SD precis som i Västerås en möjlig vågmästarroll. Lösningen blir säkert nya mer eller mindre okonventionella samarbeten.
Sverigedemokraterna har mer än tredubblat antalet mandat och finns nu i 85 procent av landets kommuner. I Västmanland tog SD för första gången mandat i samtliga kommuner och i landstinget. Framgången riskerar dock att leda till tomma stolar i fullmäktige. I Arboga, Fagersta, Kungsör, Köping och Sala har partiet fått fler mandat än man hade namn på valsedlarna.

Erfarenheterna från den gångna mandatperioden är att SD, även där de har folk på sina fullmäktigestolar, får ett mycket begränsat inflytande. Rent matematiskt har partiet haft vågmästarställning i 45 kommuner, men bara i 7 har de faktiskt kunna avgöra omröstningar i fullmäktige. På övriga orter gör tomma stolar eller partiernas överenskommelser att SD stängs ute från inflytande. Däremot har partiet på många håll använt fullmäktiges talarstol till att argumentera i flyktingfrågan, oavsett vilken fråga som stått på dagordningen.
Norrköping har fått störst uppmärksamhet för sin samverkan mot SD. Norrköpingsmodellen innebär att Socialdemokraterna och Moderaterna kommit överens om att det största blocket får makten och kommunalrådsposterna. En modell som skulle kunna tillämpas i Västerås. Förutsatt att något block blir störst. Annars är det upp till partierna att hitta en Västeråsmodell, som håller i fyra år.

Nu kan alla se att varje röst räknas

Antagligen sitter det ett gäng i grunden folkpartistiska värmlänningar och göteborgare och bittert ångrar sitt soffliggande i söndags. De borgerliga var bara 7 röster från ett mandat i Värmland. I Göteborg fattades det 19 röster.

Det är en gigantisk demokratiskola som just nu pågår. Aldrig förr har det blivit så tydligt att varje röst räknas och har betydelse. I TV-inslag har vi kunnat se med vilken noggrannhet röstsedlarna behandlas. Det är inte längre bara färgglada stolpar som reser sig ur intet under valvakan. Bakom siffrorna ligger allas våra röster, som alla spelar roll. Bättre argument har jag svårt att tänka mig för dem som  ska vara kommunala demokratiutvecklare eller partipolitiska röstvärvare i nästa val.

Sven-Erik Bucht (S) kryssade sig
från Haparanda till riksdagen

Ett annat spänningsmoment i rösträkningen är kryssen till personvalen. Där visar det sig att det lönar sig att vara en profilerad kommunpolitiker om man vill till riksdagen. Sven-Erik Bucht (S) i Haparanda fick 16 000 kryss. Roger Haddad (FP) i Västerås kryssade sig förbi förstanamnet Agneta Berliner. Andra kommunala profiler som nu försvinner in i den anonyma tillvaron i riksdagen är Hans Ekström (S), Eskilstuna och Peter Persson (S), Jönköping, som båda var förstanamn i sina län. Jag tror att de rätt ofta kommer att längta tillbaka till den handfasta kommunpolitiken där man är närmare såväl besluten som medborgarna.