Skilda världar i äldreomsorgen

Äldreomsorgschef Gunnar Lindberg och Gunvor Ahlin från Öjagården
var stolta mottagareav Götapriset på Kvalitetsmässan i fjol.

En ensam gammal man irrar runt mållöst letande i en ödslig korridor.

Skrattande gamla badar och cyklar tillsammans med leende personal.

Två bilder av svensk äldreomsorg. Två bilder från Öjagården i Piteå. Den första är från veckans Uppdrag Granskning, som ägnades demensavdelningen Vinden där man på grund av personalbrist låser in de gamla på nätterna. Den andra från Öjagruppen, som förra året fick Götapriset för sitt föredömliga utvecklingsarbete som är inriktat på att de gamla ska ha roligt.

Båda bilderna innehåller sin sanning. Demensvården på Öjagården och andra ställen är underbemannad. Min erfarenhet som anhörig är att en dement helst skulle ha en människa vid sin sida hela tiden.  Någon som fungerar som ställföreträdande hjärna och stilla oron hos den som inte längre har kontroll över tillvaron. Men även om det inte är möjligt finns inom äldreomsorgen också många som likt Öjagruppen ser på vad man kan göra för de resurser man har i stället för att fokusera på det man inte har.

Det hade varit intressant att höra vad kommunalrådet Peter Roslund (S) hade att säga om äldreomsorgen i Piteå. Han intervjuades visserligen i Uppdrag Granskning men fick inte mycket sagt i samtalet med Janne Josefsson och undersköterskan Elisabeth Marklund. Det var som att se någon försvarslös samtidigt anfallas av en stor schäfer och ettrig terrier. Han har inte en chans, det är bara att vänta på att det går över.

Politiker som går och som stannar kvar

Den kommunale maratonmannen, Erik
Langby (M)  har styrt Nacka i 28 år

Ungefär var tionde som nästa vecka väljs till fullmäktige i kommun eller landsting kommer sannolikt att hoppa av sitt uppdrag innan mandatperioden är slut. Om den nyvalde är ung är risken för avhopp större. Tre år in i den nuvarande mandatperioden hade nästan var tredje ledamot under 25 lämnat sitt uppdrag.

Frågan är om detta är ett demokratiproblem. När det gällde de unga beror avhoppen ganska sällan på att de var missnöjda med uppdraget som sådant. Förklaringarna finns oftast utanför fullmäktigesalen. Vanligaste orsaken var att man flyttat för jobb eller studier. Fyra år är en lång tid om man är i 20-årsåldern och mycket kan hända.

Bland toppolitikerna har avhoppen varit rekordmånga den här mandatperioden, skriver Dagens Samhälle.  8 landstingsstyrelseordförande och 75 KS-ordföranden har lämnat sina uppdrag.. Mest uppmärksamhet fick Kristina Axén Olins uttåg ur Stockholmspolitiken. Medan andra gått till nya tunga uppdrag, som till exempel Trollhättans förra kommunalråd Gert-Inge Andersson (S), som nu är ordförande i Västra Götalandsregionen.

Men en del sitter kvar mandatperiod efter mandatperiod. Maratonlistan toppas av Erik Langby (M) som varit KS-ordförande i Nacka sedan januari 1983 och som kandiderar för en ny period. Nackas införande av fotvårdscheckar var första steget i den valfrihetsrevolution, som präglat svenska kommuner det senaste decenniet.

”Fotvårdscheckarna var ett litet system, men stod för en viktig princip och det var bra att komma igång. Sen följde hemtjänst, skolan och efter det en rad andra områden. Poängen är att det inte är vi politiker som är beställare, det är medborgarna, som ska bruka tjänsterna”, säger han till Dagens Arena som besökt Nacka i sin genomgång av partiernas mönsterkommuner.

.

Södertälje hör till kommuneliten

Passerade Lagoland i helgen, det vill säga Södertälje där Anders Lago (S) är högprofilerad kommunstyrelseordförande. Södertälje är duktiga på att tänka nytt, vilket nog delvis beror på att man därtill varit nödda och tvungna eftersom den stora flyktinginvandringen från Irak ställt kommunen inför stora utmaningar.

Den som mötte Anders Lago i Almedalen behövde inte tvivla
på varifrån han kom

Man är också duktiga på att tala om hur duktiga man är. Anders Lago är en flitig gäst i olika TV-soffor. Senast i SVT:s Gomorron i fredags där han talade om Södertälje som Sveriges internationella huvudstad. En slogan kommunen nyligen fått officiellt godkänd av Patent- och registreringsverket. Motpart i tvisten var inte Sveriges officiella huvudstad utan fastighetsbolaget Hufvudstaden, som menade att kommunens slogan innebär ett ”otilbörligt utnyttjande” av fastighetsbolagets goodwill". Ett argument för Södertäljes sak är att de, enligt SCB,står 17 procent av Sveriges handelsöverskott.

Södertälje tillhör också de svenska elitkommuner som i dagarna är samlade i Prag för att utbyta erfarenheter av kvalitetsarbete. Det är de 16 kommuner som varit nominerade eller vunnit utmärkelsen Sveriges Kvalitetskommun som  träffas i SKL:s regi. Om detta och om Södertälje skriver jag om i första numret av nyhetsbrevet Kvalitet & Förnyelse, som kommer nästa vecka.

För lite svärta i politisk komedi

Anja Lundqvist och Anna Åström, mor och dotter i
Kvinna under solen. Foto: Petra Hallberg

På Stockholms Stadsteaters Klarascen är det dagarna efter valet. Inget av blocken har fått egen majoritet. Socialliberalerna, ett parti som varken är höger eller vänster, är vågmästare och deras partiledare Anna Kruse går hemma och väntar på samtalet från talmannen. Samtalet som ska ge henne den ministerpost hon jobbat så hårt för och offrat så mycket för.

Louise Boije af Gennäs politiska komedi Kvinna klädd i solen visar vad detta offer består av. Äktenskapet knakar. Tonårsdottern är en ung cyniker på väg bort. Men framför allt har Anna Kruse, utmärkt spelad av Anja Lundqvist, offrat sig själv. 20 är i politiken har gjort henne till en manipulativ och skrupelfri exhibitionist för vilken makten betyder allt.

Är det sådana politiker är? Är det så man måste vara för att ta sig till toppen? Louise Boije af Gennäs pjäs bygger på och utnyttjar fördomarna mot politiker och journalister. Här finns givetvis också en journalist, som tycks mer intresserad av att umgås med än att granska politiker, vilket Anna Kruse inte är sen att utnyttja.

Det är tänkt att vara roligt och är det bitvis också. Pjäsen fångar skickligt upp tidsandan och bryter av med några dansnummer à la Let’s dance. Men bara den som vågar vara allvarlig  blir riktigt rolig. Nu är det för mycket fördomsbekräftande och det blir lite för trivsamt för att vara riktigt angeläget.

Måste politiker vara Mona-vanligt klädda?

Två stilsäkra sjukvårdspolitiker i Almedalen i fjol, Filippa Reinfeldt (M)
och Ingrid Lennerwald (S)

När redaktioner planerar sin valbevakning kommer man ofta till en punkt där man försöker hitta på något kul och oväntat. Något som får läsarna/tittarna/lyssnarna att haja till och som livar upp redaktionen. I år tycks många ha fastnat för politikernas klädstil. Svenska Dagbladets kulturdel hade i helgen en genomgång som sträckte sig från Lenins kostym från varuhuset PUB i Stockholm till de kostymer Maria Wetterstrand bär i riksdagens talarstol. Stilanalysen av klädseln på valaffischerna kom fram till att ingen tycks sträva efter att sticka ut.. ”De utstrålar alla en slags myspysighet och att de vill vara Mona-vanliga”, är tidningens slutsats.

Politikerbloggen har roat sig med en lista över de bäst klädda politikerna. I herrklassen segrar vänsterpartistiska riksdagsledamoten Hans Linde, följd av Göran Hägglund och Jan Elisasson. I damklassen är integrationsminister Nyamko Sabuni en självklar vinnare, övriga på pallen är Josefin Brink (V) och socialförsäkringsminister Cristina Husmark-Pehrsson.

Kommunpolitiken brukar ju schablonmäsigt avfärdas som grå. ”Inte för fint, inte för sjavigt”, är grundregeln när lokal- och regionpolitiker väljer kläder, enligt Dagens Samhälle. Men också där finns det de som sticker ut, till exempel Ulla-Maj Andersson (S) i Nordmaling och Acko Ankarberg Johansson (KD) i Jönköping. Deras stilar skiljer sig åt, men båda tycks ha insett att kläder är ett utmärkt hjälpmedel om man vill synas. Och det vill man väl som politiker?

Om fullmäktigefrånvaro, Kommunal Ekonomi och mera Fagersta

'Förkastlig frånvaro från fullmäktige
Sven-Erik Österberg (S) är en flitig politiker. Denna flit utövar han dock på andra arenor än kommunfullmäktige i Skinnskatteberg, där han är ledamot. Han har bara varit med på två av elva möten visar en sammanställning som Dagens Nyheter gjort av närvaron bland riksdagspolitiker med dubbla uppdrag.”Rent demokratiskt är det väldigt förkastligt. De fyller en plats där de inte engagerar sig", säger Marie-Louise von Bergmann-Winberg, professor i statsvetenskap vid Mittuniversitetet. Det är bara att hålla med, det måste finnas andra sätt för rikspolitikerna att behålla kontakten med hemkommunen än en tom stol fullmäktige.

Kortsiktiga politiska löften

Ett stort och välförtjänt grattis till Årets kommunalekonom SKL:s Stefan Ackerby.En lågmäld man med hög integritet och gedigna kunskaper. Han presenteras i nya numret av Kommunal Ekonomi som kom ut till Kommek och nu även finns att läsa i sin helhet på nätet. Läser man den bakifrån kommer man snabbt till min krönika som handlar om kortsiktigheten i politiska löften under Almedalsveckan. En fråga som är än tydligare nu när valrörelsen går på högvarv. Maxtaxa i äldreomsorgen tyder till exempel inte på någon stark medvetenhet om problemen med välfärdens framtida finansiering.

Mer uppmärksamhet för Fagersta
Fagersta och Stig Henriksson får fortsatt uppmärksamhet. Idag är det Dagens Arena som skriver om kommunen under rubriken ”Upp- och nervända världen”. Själv tycker Stig Henriksson att hans ideologiska hemvist är klar, men andra som IF Metalls avdelningsordförande Sune Andersson är tveksamma:.”Han är som en företagsledare, väldigt skicklig på att driva företaget Fagersta kommun. Men ideologiskt skulle han lika gärna kunna vara socialdemokrat eller ljusblå moderat, säger Sune Andersson till Dagens Arena.

Politiker som är större än sitt parti

Roland Åkesson har gjort Mönsterås till centerns mönsterkommun.
Foto: Mönsterås kommun

Skillnaden mellan kommunval och riksdagsval blir tydligast i kommuner där det finns profiler, som genom sitt lokala engagemang får folk att bortse från vilket parti de representerar. Stig Henriksson har fått 58,3 procent av fagerstaborna att rösta på Vänsterpartiet. I Markaryd fick KD 44 ,3 procent mycket tack vare Bengt Germundsson. Centerns främste lokale röstdragare är Roland Åkesson, som gav partiet 47 procent av rösterna i Mönsterås, som uppmärksammas i ett reportage i Dagens Arena. Rubriken är ”I Rolands rike”, för att detta beror på Roland Åkesson råder det inget tvivel om.

Hans egen förklaring till populariteten är tillgänglighet: "De träffar mig eller andra centerpartister nere på gator och torg. De kan lyfta luren och ringa kommunstyrelsens ordförande och jag försöker lyssna så mycket jag hinner”. Markarydsborna tycks hålla med: ”Roland brukar synas runt om i staden – och det är inte bara det att han syns – han brukar också hälsa på folk.”

I artikeln kallas Mönsterås ”centerns mönsterkommun”, tack vare sina satsningar på det lokala företagandet. Däremot får man kritik av oppositionen för sitt sätt att sköta skolorna. Mönsterås hamnar lågt i Öppna jämförelser för grundskolan. Hade pengarna satsats på skolan i stället för på att betala av lånen hade läget varit bättre, tror Robert Rapakko, som har den otacksamma rollen att vara oppositionsråd i Rolands rike,