Den brokiga kommunpolitiken

Den kommunpolitiska Sverigekartan kunde tidigare enkelt delas upp i röda och blå kommuner. Sverigedemokraternas allt starkare position i kommunerna har förändrat bilden. De politiska färgerna blandas friskt men i princip är landet tredelat. En tredjedel av kommunerna har traditionellt rött eller blått blockstyre, en tredjedel har minoritetsstyre och en tredjedel styrs blocköverskridande.

I det en gång så röda Västmanland finns styren av alla tre kategorierna. Minoritetsstyre i Norberg och Skinnskatteberg, traditionellt rödgrönt i Köping, Hallstahammar och i regionen, borgerligt i Sala. I övrigt olika blocköverskridande kombinationer.

I Västerås styr S, MP, KD och C. Än så länge är bäst att tillägga. Frågan är hur länge samarbetet består när Miljöpartiet valt att hoppa av kompromissen om flygplatsen. Ett extra årsmöte har ju bestämt att partiet ska lämna flygplatsstyrelsen och återgå till sitt gamla nedläggningskrav.

Flygplatsfrågorna ska drivas i ägarbolaget, i kommunstyrelsen och i fullmäktige. Om det blir som oppositionsparti eller som opposition inom majoriteten återstår att se. Den frågan äger ju miljöpartiet inte ensam. Hur egenmäktigt kommer de övriga partierna tillåta miljöpartiet att vara?  Vad blir nästa hjärtefråga som något parti vill driva vid sidan om samarbetet?

Statsvetaren Johan Wänström  vid Linköpings universitet har forskat om hur kommuner styrs i det nya parlamentariska läget. Hans slutsats är att starka blocköverskridande styren bygger på att partierna är eniga om vad man vill uppnå och koncentrerar sig på det. Motvilja mot Sverigedemokraterna räcker inte för att man ska hålla ihop i vått och torrt i fyra år. Det måste också finnas gemensamma projekt, till exempel som i Västerås att bygga fler bostäder.

En annan viktig faktor är att personkemin mellan partiernas ledande företrädande stämmer. De måste gilla varandra från början och lita på varandra. ”Man måste vara säker på att de andra också vill Västerås bästa, inte bara sitt eget partis bästa”, som Amanda Agestav (KD) uttryckte det när hon representerade det nya politiska landskapet på en kommunal demokratidag nyligen.

Det är också viktigt att de inblandade partierna har en likartad syn på hur beslut fattas. En partikultur där interndemokratin är stark och medlemmarnas inflytande stort, exempelvis över representationen i en flygplatsstyrelse, kan göra det svårt att samarbeta. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna, är de partier som har svårast att överleva i blocköverskridande styren.

Mest livskraftiga är styren där moderater och socialdemokrater samverkar. Sådana finns nu i 24 av landets 290 kommuner. Det som är omöjligt i rikspolitiken kan vara rätt odramatiskt i kommunerna. Så det får nog anses som mer sannolikt att Anders Teljebäck (S) och Elisabeth Unell (M) styr i Stadshuset i Västerås nästa mandatperiod än att Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra delar på makten i Rosenbad.
Texten även publicerad i VLT den 3 april

Politikens fixare kan lätt bli trixare

I Stadshuset i Västerås finns 14 kommunalråd och oppositionsråd. Alla folkvalda med plats i fullmäktige och hyggligt kända bland västeråsarna, åtminstone om de varit med ett tag. Men i de politiska korridorerna finns också 10 politiska sekreterare, de flesta på deltid. De är inte folkvalda, nästan helt anonyma, men med ett betydande inflytande och därmed mak

De tillhör den växande grupp inom politiken som i boken Makt

utan mandat kallas policyprofessionella. Dessa flockas i huvudsak kring huvudstadens makthavare för att stötta politikerna, som talskrivare eller kommunikatörer eller för att påverka politikerna  i egenskap av lobbyister eller PR-konsulter. Men de policyprofessionella finns i allt högre utsträckning även i den lokala och regionala politiken.
En kartläggning, som tidningen Dagens Samhälle genomfört, visade att det finns ungefär 700 politiska sekreterare i kommuner och landsting. En ökning med 200 jämfört med förra mandatperioden. Flest finns i storstäderna. Västerås har relativt få i förhållande till sin storlek. Omräknat till heltider finns här sex tjänster, vilket ger en trettondeplats i denna ranking. Örebro har 19, Uppsala 12 och Stockholm 60 tjänster.

Boken Makt utan mandat  har skrivits av tre professorer: socialantropologen Christina Garsten, statsvetaren Bo Rothstein och sociologen Stefan Svallfors. De ser flera allvarliga demokratiska komplikationer av att allt fler får makt utan mandat. Hur ska medborgaren veta vem de ska ställa till ansvar när makten i hög grad utövas av de som verkar utan att synas.

Inget problem, tycker de politiska tjänstemännen själva.  De ser sig helst som politikens lydiga tjänare som underlättar de förtroendevaldas vardag och därmed förbättrar demokratin. Lite oroande är det dock att de flesta högst ogärna vill bli förtroendevalda själva. De tycker sig ha större möjligheter att påverka från sin nuvarande position. Eftersom de inte står främst slipper de också medias granskning.

Politikerna borde fundera över riskerna med att släppa ifrån sig inflytande men behålla hela ansvaret. Ett svenskt kommunhus är inget House of Cards men även här har det sina risker att förlita sig på fixare eftersom de lätt blir trixare.

Texten även publicerad i VLT den 30 augusti 2015