Valrörelser gör politiken synlig

Allt som bidrar till att skapa liv och rörelse i Västerås centrum är bra. Barnens festival har sin speciella charm, särskilt när solen skiner. Musik från Torgscenen gör stegen lättare. Valrörelser hör också till det som livar upp. Då tänker jag inte i första hand på stressade rikspolitiker som säger det förväntade och låter sig fotograferas med lokala partivänner. Mitt demokratiska jag livas upp av aktiviteten i valstugorna eftersom det gör politiken synlig på ett helt annat sätt än till vardags.

Det blir också tydligt att politiken inte bärs upp av de som kommer nerdimpande från Stockholm eller ens av lokala kändisar som Ulla Persson (S) och Elisabeth Unell (M) utan av vanligt folk med ett samhällsengagemang. Många hör sannolikt till den beundransvärda skaran fritidspolitiker. De dryga 40 000 i landet som utan särskilt mycket tack och mot låg eller ingen ersättning ägnar sin fritid åt att läsa handlingar och gå på möten.

Demokratin har de senaste åren setts som en krisbransch med färre medlemmar i partierna, sjunkande valdeltagande och ökad misstro eller rent av förakt mot politikerna. Men kanske börjar de bli dags att ta bort krisstämpeln. Nyligen presenterade statsvetarna Gissur Erlingsson och Mikael Persson siffror på DN Debatt, som visar att demokratins dagsform är god.

Förtroendet för politikerna dalade efter 1990-talets krishantering, men är nu tillbaka på 1970-talsnivå. Sverige har högt valdeltagande i de nationella valen och medlemstalet i partierna sjunker inte längre. Även om de har fortsatt svårt att rekrytera och behålla kvinnor, unga och utrikes födda.

På måndag monteras stugbyn på Hantverkargatan i Västerås ner för den här gången. Den vardagliga friden tar åter över centrum, men kortvarigt den här gången. I slutet av augusti byggs valstugorna upp igen inför höstens val. Men innan dess blir det för de politiskt intresserade en tid av eftervalsdebatt.

Jag hoppas debatten blir särskilt intensiv i Surahammars kommun, som har två val i morgon. Förutom EU-valet också en lokal folkomröstning om den nedlagda högstadieskolan i Virsbo. En omröstning som tiden gått förbi innan den genomfördes.  Förtroendet för demokrati och politiker är skört och måste vårdas. Helst genom ett agerande som gör att det inte finns grund för sådana här misstroendeomröstningar, men om de ändå sker behövs aktiv eftervård och analys av orsakerna.

Texten även publicerad i VLT den 24 maj 2014

Vinner valet men förlorar kampen om skolan

Mycket är ännu oklart kring folkomröstningen om högstadiet i Virsbo, men jag dristar mig till att bli kommunal siare och tala om hur det kommer att gå:

• Valdeltagandet blir lågt om man ser till hela kommunen, men på en hygglig nivå i Virsbo.
• Det kommer att kosta Surahammars kommun runt 1 miljon kronor, bland annat för vallokaler, valförrättare och information.
• De som vill ha skolan kvar kommer att vinna valet.
• Skolan kommer ändå att läggas ner.

Den sista punkten grundar sig på vad kommunalrådet Britt-Inger Fröberg (S) har sagt. De övriga är kvalificerade gissningar utifrån den genomgång statsvetaren Ann-Cathrine Jungar från Södertörns högskola gjort av de 26 folkinitiativ som har tagits sedan reglerna ändrades 1 januari 2011. Genomgången är gjord på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och presenterades vid Demokratidagen nyligen.

2011 blev det svårare för kommunfullmäktige att säga nej till krav på folkomröstning. Det gjorde man nästan alltid tidigare när det räckte med enkel majoritet. Nu krävs att två tredjedelar röstar emot för att det ska bli avslag.

De nya reglerna har inneburit en kraftig ökning av antalet folkinitiativ. Oppositionen och missnöjda medborgare har fått en ny möjlighet att driva sina frågor, så som skett i Virsbo. Även på andra vis är detta ett ganska typiskt folkinitiativ. Skolfrågor dominerar, hittills i år gäller tre av fyra beslutade omröstningar skolor. Oftast är det ett sätt att försöka ändra ett redan fattat beslut, inte en ny fråga.

Av 26 folkinitiativ har 10 avslagits och 9 är i olika stadier av beredning. 7 folkomröstningar har genomförts. Initiativtagarna har vunnit alla. De som är engagerade i den fråga det gäller går och röstar, de andra stannar hemma. Valdeltagandet har varierat mellan 28 och 54 procent. Men valsegern betyder inte nödvändigtvis att initiativtagarna vinner till slut. Bara i 2 av de 7 omröstningarna har valresultatet respekterats.

Det låga valdeltagandet används ofta som skäl för att gå emot. Ann-Cathrine Jungar tycker att det styrande borde göra klart i förväg hur högt valdeltagande som krävs för att folkomröstningen ska vara styrande. Britt-Inger Fröberg borde ha gjort så i stället för att i förväg göra klart att omröstningen inte spelar någon roll. Hon hade nog fått som hon vill ändå men det hade varit ett demokratiskt snyggare sätt att hantera det på.

Texten även publicerad i VLT 29 april 2013