Av de
kommuner som hamnar i befolkningsstatistikens botten finns två i Västmanland.
Skinnskatteberg är landets tolfte minsta kommun med sina 4 440 invånare.
Norberg kommer på plats 25 från slutet med 5 725 invånare, att jämföra med
Stockholms stads 914 909.
Civilminister Ardalan Shekarabi planerar att
tillsätta en kommunutredning nästa år, där sammanslagningar är ett av
alternativen. Det blir ingen lätt uppgift. En kommun är ju inte bara en
administrativ enhet. I så fall vore det enkelt att slå ihop till exempel
Norberg, Skinnskatteberg och Fagersta. Det blir till ytan ingen jättekommun men
man skulle få bättre underlag för skola, äldreomsorg, socialtjänst och allt annat
kommunerna förväntas hantera likvärdigt i hela landet.
Små kommuner
har problem med ekonomin, med att upprätthålla kvaliteten på välfärdstjänsterna
och med att rekrytera personal. På ett område finns det dock en klar fördel med
att vara liten. Demokratin fungerar enligt flera studier bättre i små kommuner.
Medborgarnas motstånd mot att ge upp identiteten som egen kommun är stort.
Under 2000-talet har genomförts tre folkomröstningar om sammanslagningar.
Samtliga har resulterat i ett bestämt nej.
Alternativen
till sammanslagningar är det som kallas en assymetrisk modell. Det innebär att
alla kommuner inte behöver ta lika stort ansvar utan att staten tar över vissa funktioner.
En annan väg att gå är ökad samverkan inom dagens kommungränser. Det är en väl beprövad
modell, inte minst i norra Västmanland.
Så vad göra?
En forskarrapport föreslog nyligen det man kallar en tydlig anpassningspolitik,
det vill säga en långsiktig strategi för att hantera en krympande befolkning i
stället för att satsa blåögt på tillväxt och stort ”för att sätta kommunen på
kartan”. Låter rimligt men är nog i praktiken svårt. Ingen
vinner val på att krympa med förnuft.
Texten även publicerad i VLT den 24 juli 2015.
Texten även publicerad i VLT den 24 juli 2015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar