Om SD, bombhot, elavbrott och elevbesvikelse

Olofström: Relationen till Sverigedemokraterna skapar spänning i de etablerade partierna. I Olofström har det blåst upp strid kring folkpartisten Erika Nagy, som sagt sig vara villig att samarbeta med Sverigedemokraterna. Hon bör avgå för att slippa bli utesluten, säger distriktsordförande Nils Ingmar Thorell till P4 Blekinge. Erika Nagy har inga sådana planer och tror heller inte att det blir problem med samarbetet i fortsättningen. ”Jag är inte trångsynt”, säger hon.

Laholm: Hot är en del av många kommunanställdas vardag. Nu har det hänt igen. Stadshuset i Laholm är utrymt och stängt sedan ett okänt paket hittats inne på kommunkansliet. Även det intilliggande biblioteket är stängt. Bombtekniker är på väg, rapporterar P4 Halland.

Linköping: Statens kvarnar mal långsamt ibland. Landstinget Östergötland får nu kritik från Socialstyrelsen för ett strömavbrott på juldagen 2008. Elavbrottet varade i cirka 40 minuter, Landstinget ska nu upprätta en handlingsplan för säkerhetshöjande åtgärder både vad gäller elförsörjning och it-system, rapporterar P4 Östergötland.

Uppsala: Allt fler elever väljer privata gymnasieskolor, men det har sina risker. I Uppsala har Mikael Elias teoretiska gymnasium lagts ner efter bara ett år och de 20 eleverna får byta skola. Skolinspektionen borde ställa högre krav så att eleverna garanteras tre år, säger en upprörd pappa till P4 Uppland. Skolinspektionen håller med om att det är olyckligt för eleverna, men att lagstiftningen är som den är.

OPS strider mot ekonomiskt bondförnuft

Det stormar kring Nya Karolinska sjukhuset. Den största blåsningen någonsin, enligt Ilija Batljan (S). En god affär för skattebetalarna, enligt Catharina Elmsäter-Svärd (M). Landstinget har valt en OPS-lösning, som innebär ett privat konsortium bygger och förvaltar sjukhuset, som landstinget sedan hyr.

Själv är jag i grunden väldigt skeptisk till OPS (offentlig privat samverkan) efter som det stör mitt ekonomiska bondförnuft, som jag haft stor nytta av, inte bara privatekonomiskt utan också som företagsledare och i olika styrelser. En viktig beståndsdel i detta är att man ska vara försiktig med att inteckna framtiden genom att binda upp sig med kostnader man inte kan påverka. I synnerhet om det handlar om sådant som är kul att ha, men inte är alldeles nödvändigt. Dit räknar jag i kommunala sammanhang evenemangshallar och idrottsarenor, som är populära i OPS-objekt.

Jag blir också misstänksam för att jag anar oheliga allianser. Politiker vill visa på resultat. Byggare vill bygga. Konsulter vill hitta lösningar. Advokater vill skriva och tolka avtal. Banker vill låna ut pengar till låg risk. Var för sig är detta helt legitima intressen, men om de samverkar riskerar det att bli dyrt. Notan hamnar till slut hos skattebetalarna.

Stockholm behöver ett nytt sjukhus, men det borde inte kräva några nya finansieringslösningar. Landstinget har en kreditvärdighet som gör att man kan låna pengar på egen hand. Kompetens att hålla koll på byggarna så att de blir klara i tid går att köpa.
Om det är juridiskt möjligt borde landstingsledningen backa bandet och sätta sig ner med oppositionen för att hitta en lösning som är långsiktigt hållbar och billigare för skattebetalarna.

Äras den som äras bör

Att dela ut pris är nästan lika roligt som att få pris. Man får en chans att lyfta fram något bra och man gör människor glada. I jobbet som chefredaktör för Dagens Samhälle ingår att varje år ut Columbi Ägg till bästa annonskampanj som riktar sig till offentlig sektor. Dessutom har jag de senaste åren deltagit i juryarbetet med de finaste kommun- och journalistutmärkelserna, Sveriges Kvalitetskommun respektive Stora journalistpriset.

Det är två priser av mycket olika karaktär. Kvalitetskommunpriset är en belöning av gemensam ansträngning, journalistpriset är oftast individuellt. Kommunalt kvalitetsarbete är ofta osynligt. Journalistik går ut på att synas. Men det finns också likheter. Båda priserna granskas noga av respektive bransch. Båda innebär en enorm kollegial bekräftelse. Båda pristagarna är rejält granskade av juryn innan.

När det gäller systematik och grundlighet är det nog få utmärkelser som slår Sveriges Kvalitetskommun. Vinnaren har granskats av SKL:s experter i Kommunkompassen och resultatet har mätts i Resultatvisaren. Det är ett stort arbete som tar tid. Priset delas ut i samband med Kvalitetsmässan vartannat år och i veckan inleddes arbetet med utse 2011 års vinnare, Snart är det dags för de kommuner som vill ha en chans att kliva upp på Göteborgsoperans scen som vinnare att anmäla sig.

Stora Journalistpriset är årligt och även där har juryn haft ett första möte. Nu väntar vi på en ström av goda texter coh spännande radio- och TV-inslag. Passa på och lyft fram något du tycker är prisvärt. Vem som helst kan nominera journalistik som man tycker är värt ”ett erkännande för framstående yrkesprestation”.

Inlägget även publicerat på DS-bloggen

Här kan man skåda civilsamhället

Om jag någon gång tvivlar på att jag lever i ett samhälle med anständiga människor där det ordning och reda tar jag en tur till Återbruket. Det diffusa begreppet civilsamhället blir här tydligt. Man gör något av fri vilja för att göra något gott.

Hit kommer människor med fyllda bakluckor och släpkärror med allt det som blivit över. Ikeakartonger, soffor, trädgårdsavfall, hård och mjuk plast, gamla hushållsmaskiner, uttjänta toalettstolar. Här finns en plats för allt. Vad som händer med det sedan har vi diffusa begrepp om, men eftersom vi lever i ett samhälle med hög tillit räknar vi med att systemet fungerar. Fusk i återvinningsbranschen är något vi förknippar med Sopranos inte med svensk verklighet.

Tvivlar man finns det människor som kan ge tydliga besked. Själv stod jag där idag med en avlagd mobiltelefon, som jag inte visste var den skulle få sluta sina dagar. En vänlig anställd dirigerade mig till containern för elavfall. Att den höga barnstolen skulle till behållaren för trä rådde ingen tvekan om. Däremot tvekade vi i det längsta om att slänga den eftersom den varit med så länge och tjänat så många barn. Men nu var den så rank att den fick gå med en vemodig suck.

Annars är det mest lättnad man känner över att på ett anständigt sätt bli av det som inte längre fyller en funktion. Leve Återbruket!

310 val att bevaka

Få saker är så roliga som att prata om frågor man själv är engagerad av för intresserade åhörare. I dag hade jag och Dagens Samhälle-reportrarnaMagnus Wrede och Johan Delby den möjligheten. Åhörarna var 12 journalister, som deltog i Journalistfonden för vidareutbildnings kurs Webb, val och politisk extremism.

Under en vecka har de lyssnat på journalister och forskare som tagit upp olika aspekter på politisk extremism och dess konsekvenser för journalistiken. Man har också ägnat en hel del tid åt yttrandefrihets- och utgivarfrågor som ju ställs på sin spets när det handlar om obehagliga åsikter.

Till Dagens Samhälle kom de för att få en överblick av vad som händer i kommunerna och vilken roll Sverigedemokraterna har i den lokala politiken. Magnus Wrede visade på den mångskiftande kommunala verkligheten med allianser i allehanda sammansättningar, lokala partier, politiska vildar och tomma stolar. Johan Delby berättade om de granskningar vi gjort av SD:s faktiska inflytande. I vår värld har man ju redan erfarenhet av det som eventuellt kan bli resultatet av höstens riksdagsval; att ha Sverigedemokraterna som vågmästare.

Ingen annan redaktion har en sådan koll på de här frågorna som Dagens Samhälle. Det är roligt att få dela med sig av det kunnandet och att få lyfta fram det gedigna arbete som görs på redaktionen. Det är också roligt att kunna visa på den mångfald som finns inom den kommunala världen. Dagens Samhälle har ju faktiskt 310 val att bevaka i höst, riksdagsjournalisterna bara ett.

Inlägget är också publicerat på Dagens Samhälle-bloggen.

Journalistik i tre olika former

Att gör tidning är en väldigt påtagligt jobb. Varje onsdag kan Dagens Samhälles redaktion se resultatet av veckans insatser när tidningen levereras från tryckeriet. Diskussionen är snabbt igång. Åsikterna många. Efterklokheten ibland stor. Borde vi inte …? Hur kunde vi glömma att…? Men oftast känner vi oss nöjda med helheten. Och börjar med nästa tidning.

Idag är en tidning inte bara en pappersprodukt. Arbetet med Dagens Samhälle handlar i hög grad också om webben, som inte är påtagligt på samma vis. Där kan man inte säga att nu är vi klara och så här blev det. Webben blir aldrig färdig. För webben finns inga utrymmesbegränsningar. Allt går att få med, även om allt inte kan synas lika bra på förstasidan. Detta skapar sina egna avgränsningar och diskussioner.

Moderna medieföretag bedriver idag också journalistik i en tredje form där man bjuder in läsarna till seminarier eller möten. I samband med skolbilagan i mars hade Dagens Samhälle ett uppskattat seminarium om lärarnas arbetstider. I veckan kom äldrebilagan, som bland annat delades ut till alla 600 deltagarna på SKL:s äldreriksdag. Där bjöd vi också på lite livejournalistik i form av en heta stolen-utfrågning. Något vi har gjort i flera år, främst i samband med mässor men även vid vissa konferenser.

Den här gången intervjuade jag Per Borg (bilden), som är ordförande i Arenas och Timbros kommission om välfärdens finansiering, om hur pengarna ska räcka till framtidens sjukvård och äldreomsorg. Hans budskap var att partierna inte kan fortsätta blunda för frågan. Efter valet bör en utredning få i uppdrag att komma med förslag om vad som ska göras.

En sådan intervju ställer andra krav än att sitta på redaktionen och skriva ledare eller göra telefonintervjuer. Men journalistik är det lika fullt.

Detta inlägg har även publicerats på DS-bloggen

Ännu ett politikområde

Vi har utbildningspolitik, socialpolitik, flyktingpolitik, miljöpolitik och en hel del andra politikområden. Sedan några år har vi också, sent omsider, en spåkpolitik.

"Om man har mer än ett språk behöver man en språkpolitik", konstaterade professorn i Nordiska språk Olle Josephson, som i går kväll talade mycket underhållande om detta på Västerås stadsbibliotek.

Sverige har fem officiella språk utöver svenskan och si så där 180 andra språk. Exakt hur många är det ingen som vet, någon språkstatistik har vi inte.

Enligt språklagen, som infördes i fjol, ska det offentliga språket vara vårdat, enkelt och begripligt, vilket ju låter självklart. Men det är det inte. Det är ett protestantiskt synsätt på språket och inte helt okontroversiellt i EU-sammanhang. De sydligare medlemsländerna tycker att det offentliga språket ska vara mer sirligt och högtidligt. Kanske kommer det också in en del av det synsättet genom dokument som översätts.

På den punkten tycker jag att vi ska hålla på vårt lutherska arv och ta strid för begripligheten. "Bäst det språk som lättast gives lättast förstås" uttryckte Esaias Tegnér d.y saken. Olle Josephsons modernt funktionalisitska formulering var: Det som fungerar bra är bra.